Varför säljer folk sina fungerande bilar? Dolda fel? Nybesiktigad?

Jag har aldrig sålt en enda bil när det har börjat komma massa fel på den. Föredrar att byta innan felen kommer, vilket traditionellt har inneburit att jag har bytt till en fabriksny bil ungefär var fjärde år.

Just nu är det dock privatekonomiskt självmord att köpa helt nytt, så nu köper jag hellre bilar som är 1-3 år gamla och behåller i 3-4 år.

Byter ALLTID bil innan maskinskadeförsäkringen slutar gälla. Normalt nånstans mellan 10.000-12.000 mil eller 8-10 år.

Egentligen säljer folk bilen innan den blir sliten av samma anledning som man tar hem en hantverkare när något ska fixas i hemmet.

Man har egentligen inte kunskapen att hantera en bil så att den håller i längden.

Det tror jag är främsta skälet att man vill byta bil hela tiden och är då beredda att betala den ev extrakostnad som det då blir att äga en ny bil.

(givetvis även för att undvika de verkstadskostnader som blir när garantierna går ut också)

Det där är ”hillbilly snack”………Det är en mikroskopisk skara som byter bil av ”status själ”……Det gjorde kanske folk på 70-talet eller så bor man på landet eller är av utländsk härkomst där detta verkar vara viktigt
För merparten är bilen något man måste ha i vardagen.

Mecka bil likaså det är försvinnande få som ens tänkt eller kan göra det……Byta lampor och laga rost då bor man på landet och kör Volvo 740…….99.9% av befolkningen har knappt sett rost på en bil.
Bara byta lampa är även för erfarna svårt på många bilar eller man får inte ens göra det.

Detta kör jag på och eftersom MÅNGA bilhandlare skickat brev om att köpa min riskokare , som är 26 år gammal, så behåller jag den tills den inte är körbar längre..
Alla som köper förlorar ju en hel del pengar på bytet ,men det tänker dom inte på..

Jag säljer mina fullt fungerande bilar då de är ca 3 år gamla för att jag vill ha nya som slipper såväl besiktning som större service. Jag får bra betalt för dem, och jag har ganska bra ställt så merkostnaden är försumbar.

När jag var yngre bytte jag bil många gånger bara för att jag var trött på den gamla eller ville prova något nytt. Sen så fick man ju snabbt råd med en finare bil och kunne gå från 20k til 50k til 100k i prisklass inom kort tid.

Några av bilarna fanns det sk. dolda fel på som man sket i att laga eller informera om men så var det ju även med bilarna man köpte. Inte fan skulle väl jag fixa alla fel på min egen bil för att sen köpa en annan och fixa all skit på den med.

Där i ligger väl en stor del av risken med att köpa begagnat bil av privatperson och har man inte koll på bilar får man ta med mekaniker eller köpa från bilhandlare.

Typiska fel man enkelt kunne sälja en bil med var t.ex ej fungerande AC om man sålde på vintern. Bussningar i fram och bakvagn som började på att bli dårliga och koster multum att byta. Stötdämpare som var slut eller oljeförbrukning på motor över x antal hundra eller tusen km.

En bil med alla dom felen är fortfarande fungerande och skulle säkert klara av en besikning och sen bli köpt av någon som inte kan något om bilar.

Nej det där stämmer inte alls. För många töntar är det oerhört viktigt att ha en ny eller nästan ny bil hela tiden så de byter bil efter några år.

Vi andra tackar för det och köper begagnade bilar i gott skick till halva priset!

Vad fan snackar du om? Vad behöver man för kunskaper för att äga en modern 5-10 år gammal bil?

Med rätt kunskaper så kommer man underhålla bilen korrekt och inte åka på de här plötsliga skadorna som kommer som en blixt från blå himmel.

Folk vill väl ha en fräsch bil. Vi köpte en två år gammal bil, jättefin och går som en klocka. Förra ägaren hade bytt in den mot en helt ny bil.

Ja man måste ha JÄTTEMYCKET kunskaper för att lämna in bilen på service en gång per år och tvätta den då och då.

Jisses vilken mupp du är!

Du menar att det är mindre risk att köpa bil av ärlige Hassan än att köpa bilen direkt från första ägaren?
Det låter som att du inte har gjort så många bilaffärer, du resonerar i termer som bara en oerfaren gör.