Citat:
Ursprungligen postat av
Lawnmoverman2011
Du menar alltså att ett barn som är 18 månader gammalt är medveten om vad som händer i dess omgivning?
Och visst är det fruktansvärt att en mamma lämnar sitt barn ensam för att åka iväg och festa.
Ja, ett barn i den åldern gråter om mamma försvinner i en affär, springer emot en när man hämtar på förskola och endel barn (rätt många) kan gråta när man lämnar barnet på morgonen. De ropar efter sin förälder om denne är borta för länge och kan kräva att man inte lämnar de ensam i rum ens i sitt eget hem.
Ett barn i den åldern kan leka själv i ett barnsäkrat rum, men man tittar till det flera gånger om man t.ex lagar mat eller diskat. Hör man barnet leka som vanligt, kan de räcka för att man ska fortsätta att t.ex. diska.
En 18 månaderna känner ingen sina föräldrar, just som föräldrar med även mor och farföräldrar och förskolepersonal, de kan ha en eller flera bästis på förskolan och de kan uttrycka sin vilja med några ord och gester. De kan förstå saker som ”Hämta nallen” och kan gå mot dörren när man säger att man ska gå ut. De förstår att de ska ha kläder på sig, och förstår rutiner som att man äter vid ett bord och vad skeden ska användas till. De kan göra gester när man sjunger Imse vimse spindel.
Man kan inte lämna en 18 månaders ensam hemma, om barnet sover så kan man möjligen springa i väg och hämta något på tomten utan att ha dåligt samvete. Att vara borta i 30 min skulle jag reagera på och möjligen förstå om man verkligen måste springa till ICA för att vällingen är slut och man inte vill slita upp ett sovande barn. Men där går verkligen gränsen och ska ses som ett undantag där man verkligen bannar sig själv över att man glömde/missade att handla det. De flesta skulle be en vän handla eller låta en granna titta till barnet när man är iväg.
Barn som gråter utan att få gehör tar skada. Man behöver inte släppa allt varje gång, men man gör det så ofta man kan, så att de gånger man inte kan inte blir så många.