Varför snackar en del personer så skitnödigt?

Det beror på att folk är så jäkla tröga att man måste förklara saker både baklängelse och framlänges. Och när man har gjort det tillräckligt ofta blir det en vana.

Är det inte såna där hipsters då? De pratar väl så? Eller lajvare.

En kompis till mig under gymnasietiden pratade så ibland. Det var dock lite för att vara en parodi på sig själv. Folk såg honom enbart som en boksmart, lillgammal och väldigt udda person. Och många var inte så intresserade av att ha någon koll på vem han faktiskt var som person bortom det faktum att han förmodligen skulle kunna lära sig att rabbla ordboken baklänges i sömnen på en kvart.
Så han gav folk lite vad de förväntade sig. Onödigt krångliga utläggningar om helt triviala saker, bara för att han kunde.

Men jag håller med lite. Det finns det ju de som komplicerar saker bara för att det låter lite mer sofistikerat. Typ:

"Kattdjurs foderintag bör efterfölja av veterinärer rekommenderad och välbalanserad måltidsplan som är sånär som på fri från animalier med hög sälta och omättat fett"

Som skulle kunna förenklas med
"Katten mår inte bra av att äta tonfisk. Ge den kattmat som är avsedd för katter så håller den sig friskare".

Dessa människor pratar normalt sett inte på det viset, men när de deltar i något halvonödigt möte med andra som de träffar varje dag så börjar de plötsligt prata som vandrande informationsbroschyrer.

Jag talar lite märkligt. En del har undrat om jag kommer från överklassen, men det är långt ifrån sanningen. Själv så tror jag att det beror på att jag har levt väldigt isolerad från andra människor. Det har lett till att jag har ett onaturligt talspråk. Jag talar så som jag skriver.

Det är bra att språket utarmas, blir bakvänt och till och med felaktiga ord och definitioner smyger sig in. Då matchar den vår nya omgivning, politik och intellektuella nivå.

Var det typ inte så som den gamla svenska överklassen talade förr i tiden? Denna typ av meningsuppbyggnad och ord känner jag starkt igen. Men pretentiöst och tillkrånglat helt utan anledning ja.

Personerna jag tänker på gör det i professionella sammanhang för att försöka framstå kunnig.
Inte barn alltså.

Minns faktiskt att det fanns en sådan här kille på gymnasiet också.
I det fallet kan orsaken varit annan. Den killen trodde garanterat att han var något särskilt. Han hade väl precis godkänt i de flesta ämnen men brukade prata om att han skulle skriva nästa stora litterära storverk och leva på det. Han brukade även klä ut sig till olika sagofigurer och liknande på helt vanliga skoldagar. Han pratade oavbrutet i tre års tid och det mesta var ren horseshit. Lärarna slet sitt hår.

Skulle snarare säga att det rör sig om pseudointellekt/kvasiintellekt.
Det finns en önskan om att uppfattas som förmer intellektuellt.
Personen/erna ser sig sannolikt som Strindberg eller i alla fall som mer värd att lyssnas på än andra.
Finns nog en hel del självupptagenhet och brist på självdistans.

Så kan det vara. Men det kan också röra sig om någon form av grandiositet och teater.
Jag har stor emmpati för någon som på allvar desperat försöker finna självkänsla. De skall mötas med kärlek, men detta rör sig om något annat. Det är mer i linje med USAs president med ett helt annat vokabulär.

Alltså står ut med och står ut med. Det är även en person som är så in i bomben självgod och även ganska manipulativ. Ok, att man håller på sådär litegrann, men att hålla på sådär dagligen år efter år.
Har träffat fler än en som är såhär, men om vi tänker oss en av dem, ja denna är skitnödig.
Det är också fake. Som en bilförsäljare. Det är ganska tröttsamt med personer vars hela existens verkar vara självförhärligande.

Det är något annat. Du kan inte hjälpa det.

Vilken intressant konklusion min medmänniska nått.

Men ja, skitnödigt pretentiösa människor hittar på alla möjliga tokigheter för att försöka skryta och imponera på andra på olika vis och det du beskriver låter absolut som ännu ett exempel på det. Mycket djupare än så behöver det inte vara.

Sen kan det ju säkert finnas undantag också som nån stackars ungjävel som växt upp inlåst i en garderob med bara svåra nobelprisvinnarböcker som sällskap och fått ett språkbruk därefter, men då tror jag man märker skillnaden ganska tydligt på tonläge, ansiktsmimik och kroppsspråk i övrigt. Det brukar märkas ganska snabbt på mer än bara ordval och meningsbyggnad när en typisk posör är ute och poserar så är det den känslan du fått så stämmer det säkert.

Nej det är inte något sådant det handlar om. Personen ser sig säkert så själv, som ett unikum.
Alltså det som röjer personens beteende är väl att denna inte verkar göra något annat än prata självförhärligande. Antingen direkt som Trump, eller genom att antyda sin storhet.