Bara i Sverige har landstingen beställt 18 miljoner doser vaccin från Glaxo Smithkline som levereras någon gång i september.
Grammatiskt sett är det en felaktig syftning, men numera antas läsaren göra en avstämning med sitt semantiska språkcentrum. Erfarenheten säger att medikamenter levereras, medan läkemedelsbolag fusioneras eller knoppas av.
I den gamla hårda skolan fick man bock i kanten för formellt sett felaktig syftning.
Relativpronomenet vilken blir allt sällsyntare som variant till som, tror jag. vilka hade ju löst problemet här.
Relativpronomenet vilken blir allt sällsyntare som variant till som, tror jag. vilka hade ju löst problemet här.
Onekligen elegant, att genom bytet av som till vilka peka tillbaka på alla 18 miljoner doserna, så som semantiken bjuder, i stället för att felaktigt syfta på ett enda företag. Snacka om utväxling!
Varför förväntas läsaren göra det när de bara kunde skriva meningarna på ett annat sätt?
Eftersom påhejare av förändring menar att "huvudsaken är att man förstår", även om man inte förstår. Inte ens om man inte förstår att man inte förstår.
Språket mår bra av ett visst mått av redundans, och språkliga nyanser är i mitt tycke av godo. Förenklingar borgar däremot för missförstånd.
Min spontana reaktion i kanske en tiondels sekund på denna DN-rubrik från i torsdags var att "stadslik" var en ny synonym för "spökstad". En helt orimlig tolkning på flera sätt naturligtvis (vad det handlar om är att Aspudden och några andra stadsdelar nära Stockholms innerstad föreslås på sikt växa ihop med denna), men för mig känns det väldigt underligt att kongruensböja ett adjektiv med ett naturnamnsled när beteckningen i sin helhet har övergått till att gälla en hel ort eller stadsdel. "Aspudden ska bli stadslikt" är för mig det självklara. Jag undrar om varianten som rubriken ger prov på förekommer i talspråk i någon större utsträckning eller om det är rubriksättaren som tänkt ett varv för mycket.
Min spontana reaktion i kanske en tiondels sekund på denna DN-rubrik från i torsdags var att "stadslik" var en ny synonym för "spökstad". En helt orimlig tolkning på flera sätt naturligtvis (vad det handlar om är att Aspudden och några andra stadsdelar nära Stockholms innerstad föreslås på sikt växa ihop med denna), men för mig känns det väldigt underligt att kongruensböja ett adjektiv med ett naturnamnsled när beteckningen i sin helhet har övergått till att gälla en hel ort eller stadsdel. "Aspudden ska bli stadslikt" är för mig det självklara. Jag undrar om varianten som rubriken ger prov på förekommer i talspråk i någon större utsträckning eller om det är rubriksättaren som tänkt ett varv för mycket.
Följande syftning är väl egentligen snarare direkt felaktig än tvetydig, men jag lägger den här.
Krönikören Johan Croneman klagar i gårdagens DN (med rätta) på tv-sportnyheternas underliga tilltag att "dramatisera" sina sammandrag från matcherna så att mål och annat inte kommer i kronologisk ordning.
Citat:
Nåja, bilderna var det. Och jag är verkligen ledsen att jag tjatar. Igen: Först visar de 4–1-målet – och säger något om målskytten, sedan ett tidigare straffläge, sedan en liten miniintervju: ”Var det straff”? Varpå man visar 1–0-målet och 3–1 målet, sedan kanske kvitteringsmålet.
Och nu, förstår man efter en stund, intervjuar de en spelare – som är gjord i paus! Eller domaren. Efter matchen!
Såg den här rubriken i svenska dagbladet...
I rubriken framkommer det att läsken skulle få dig att bli äldre.
I artikeln däremot så framkom det att man åldras!
Såg den här rubriken i svenska dagbladet...
I rubriken framkommer det att läsken skulle få dig att bli äldre.
I artikeln däremot så framkom det att man åldras!
Någon annan som märkte det?
Jag kanske bara är trött, men vad skulle skillnaden vara på att "åldras" och att "bli äldre"?