Citat:
Ursprungligen postat av
..GodJul..
Lätt att gå off topic i tråden om Sveriges kanske största skolskjutning så lika bra att starta en tråd där vi diskuterar dådet utifrån ett politiskt perspektiv. Hur kunde detta ske och vad behöver göras? Vad säger politikerna? Vems politik har krattat manegen?
Dom här diskussionspunkterna är ju inte särskilt politiska.
"Vad säger politikerna om vad som hänt"? - Bara att lyssna ju.
"Vems politik har krattar manegen?" - Naivt sökande efter syndabockar att utse.
"Hur kunde detta ske"? - Det kommer den framtida kartläggningen, informationen och folks tolkning att skapa en bild om.
"Vad behövs göras?" - i relation till vad?
Vad jag tycker "behövs göras", i relation till tidpunkten, är att vi alla sörjer, reflekterar, respekterar, tar hand om varandra, och sakta börjar tar in och acceptera att tragedin har hänt, emotionellt, så vi så småningom kan återvända så nära våra normala själv som möjligt, och vardagen kan återgå till den relativa status quo som alltid behövs.
Såna här händelser, liksom Estonia-katastrofen, medför en stressreaktion i oss alla, och vi alla reagerar olika där, som vi sakta behöver desensitisera och inkorporera för att inte blockera ut eller skjuta ifrån oss, utan komma över och gå vidare.
Sökande efter syndabockar, är som att säga "Vems fel är det att blixten slog ner i just mitt garage?" Det är mer indikativt på stressreaktion och rädsla, än något annat.
Om man ser till en slags förebyggande tanke för framtiden, så skulle det nog krävas ett fullständigt övervakningssamhälle där staten har minut-koll på allt som varenda svensk gör, inklusive videoövervakning i varje synvinkel i allas hem och internet/telefon-uppkopplingar som granskas nonstop 24/7 av statliga operatörer, och ständigt göra konstanta och löpande psykologiska utvärderingar av varje enskild människa baserat på vad man observerar för tendenser i varje människa, för att bedöma risken för destruktivt beteende och leverne längre fram.
Detta är inte politiskt- och ännu mindre praktiskt möjligt, och därför kommer människor leva på väldigt olika sätt, "gå under radarn" som en del säger, som i ytterst enstaka fall kommer att utmynna i destruktiviteter, som även drabbar andra. Stora sådana ibland. Det är en del av livet, och går inte att skydda sig emot. Oförmåga att acceptera det, leder oftast till sociala- och politiska övergrepp som i sin tur oftast förvärrar det man inte klarar av att acceptera.
T.ex. låsta och ogenomträngliga dörrar till flygplans cockpits, skulle förhindra terrordåd med flygplan. Fastän många incidenter visar att ogärningsmäns förmåga att låsa in- och skydda sig själva i en ointaglig cockpit ökat deras förmåga att genomföra sina avsikter dramatiskt. Andreas Lubitz, på Germanwings Flight 9525 låste ut alla från cockpit, med avsikten att flyga planet i marken och döda alla 150 ombord. Vilket han också gjorde, för ingen kunde komma in i cockpit och stoppa han. Samma sak med United Airlines Flight 93, och många andra.
Det är bara 1 av en ocean med exempel, på hur oerhört mycket värre skolskjutningar skulle kunna bli, med t.ex. professionella vakter med skjutvapen-beväpning på skolor, som en dag löper amok eller liknande scenarion.
Att någonting sker i form av en skolskjutning är ju inte en ny företeelse. Varje sån händelse inspirerar flera. Innan Svartenbrandt för första gången använde militära automatvapen mot poliser 1979, så fanns inte detta förfarande i någons tankevärld - vare sig polisens, militärens, eller andra kriminellas. Men efter att den tröskeln passerats, så ökade det förfarandet avsevärt i samhället. Det som hänt tidigare, blir förebildande uttrycksmedel för efterkommande. Så det är inte en ny företeelse vi ser.
Framförallt måste vi behålla lugnet, sakligheten, och vara tålmodiga - även med stora förändringar som vi skulle kunna se behov av i framtiden. Politikerna lär ju snubbla över sig själva för att dra politiska poäng och uppvigla allmänheten i linje med vad just egna partiet tjänar på; och aktivister på Flashback kommer gå Bezerk för att förvärra. Även det måste vi behålla lugnet, sakligheten och tålmodigheten inför.