Journalisten Oísin Cantwell

Vilket påhopp?
Han beskriver ju offrets vänner bara. Inte mer än så.

Skitsnack och det vet du. Stycket var packat med värdemarkörer just för att skapa känslor i stället för normala adjektiv för att beskriva en nyhet. Pekoral helt enkelt.

Roligt att åtminstånde en förstått vad Oisiens artikel handlar om.

Hur relevant är beskrivningen av offrets vänner egentligen? Om offrets vänner var klädda i skjorta och manchesterbyxor hade det då tagits med i texten?
Hur är gängse praxis i såna här fall? När det inte rör sig om Aftonblodet/Excessen-journalistik alltså.

På vilket sätt påverkar beskrivningen av offrets vänner? Vilken bild får ni?

Jepp, och Det är nog detta som TS och många med honom reagerar på. När vi läser nyheter vill vi inte ha skrivet på näsan vad vi skall känna. Ci är fullödigt kapabla att dra våra egna slutsatser utifrån fakta i målet. Tycker vi konsekvensen av existerande lagar om häktesplacering och straffmyndighetsålder är upprörande blir vi upprörda. Oavsett om offrets kompisars armbandsur är dyra eller mindre dyra.

Så pekoral kan hållas till krönikor och ledarplats om det nu nödvändigtvis skall förekomma. Nyhetsrapportering vill vi ha saklig och nykter. Så för att förtydliga: Du är en journalist, jag skiter högaktninsfullt i vad du tycker eller känner det räcker att du beskriver vad som händer Det är ditt jobb, inget annat.

Stereotypa invandrare av potentiellt skum karaktär. (Säger kanske mer om mig än dem...)

Att just du skulle gilla OCs krönikor är inte direkt någon överraskning. Ni befinner er ju på samma politiska planhalva och på samma intellektuella nivå. Om dig kan jag inte så mycket annat än det som kunnat läsas här på Flashback men OC känner jag till litet mer om.

OC är en ensam människa som egentligen aldrig riktigt varit med i någon gemenskap. I ungdomsgänget på Lidingö var han den medellöse bohemen (spelad såklart men han hade ingen annan roll att ta) som på nära håll via kompisarna kunde se vad rikedom hade att erbjuda för att inte tala om vad du kunde få om du hade ett vackert utseende. Allt detta fattades OC som med tiden blev bittrare och bittrare och hamnade alltmer ute på vänsterkanten, övergiven av sina barndomskamrater och för gammal för att träffa några ny riktiga vänner. Missionerandet på AB blev istället hans kall och där har han kunnat sprida sina ättiksdoftande, grunda och pekorala betraktelser till dem som är tillräckligt dumma för att ägna tid åt hans skräptexter.

Jag läste någonstans att han bor på Södermalm. Man kan säga att det är så nära ett umgänge han kan komma. Nu har han sina 15 minuter men på sikt kommer han att vittra bort ur folks medvetande. Han är ett öde som en figur i en Paul Auster-roman.

Det är tyvärr en vanföreställning som många har.

På vilket sätt har detta med en artikel om hur ett barn behandlas i en Svensk rättssal?

Ett bra inlägg som kastar en hel del ljus på hans sätt att skriva.

En pärlhöna och du har nog problem att förstå det men övriga har sannolikt inga problem med kopplingen mellan OCs liv och den "journalistiska" vinklingen i hans krönikor.

Dessutom verkar du ha missat att tråden heter "Journalisten Oísin Cantwell". Här diskuteras OC från alla håll och vinklar.