Citat:
Ursprungligen postat av
sashilita
Nederländerna har också skippat friidrotten på sistone.
Trulsson, Ottfalk och Sahlqvist var ju med och tog guld respektive silver i EYOF 2022. Den upplagan som blev framflyttad pga pandemin. Annars hade nog läget varit annorlunda. Jag tvivlar på att SOK hade några direkta synpunkter givet omständigheterna. Möjligtvis sura över att Hallberg Hossain inte ville vara med. Patricia Kamga den enda svenska friidrottare som har tävlat två EYOF men hon lyckades inte försvara sitt guld.
Hade missat att de var med på EYOF året innan. Du har nog rätt i att det förklarar en hel del. Bara lite undrande eftersom Lörstad tidigare nämnt U20EM som årets mål.
Citat:
Ursprungligen postat av
sashilita
Såg förresten efter mitt inlägg i går att Sidwall fick en känning under loppet i Uppsala. JEM i fara.
Muntert värre för våra sprinters.
Tråkigt. Erlandsson, Trulsson, Hughes, Bengtström och nu Sidwall. Bara i år.
Sverige har inga problem med att få fram talanger, som påpekats tidigare. Det som kan förbättras där är väl att uppmuntra de som är födda sent på året eller är sent kroppsligt utvecklade. Men på skadefronten borde det gå att förebygga bättre. Att multitalanger sysslar med mångkamp är nog bra upp till 16-17-års åldern, framför allt för att man kanske inte vet vad man bäst passar för. Men för att hänga med krävs från sena tonåren en träningsmängd som få verkar att klara av. Återhämtningen blir lidande.
Men som exemplet från sprintervärlden ovan visar är problemet inte begränsat till mångkamparna.
Elitsatsningar kräver att man ligger nära skadegränsen, men inte överskrider den. Stort ansvar ligger på tränaren som normalt har mer erfarenhet än den aktive.
