Citat:
Ett otyg jag retar mig lite på och framförallt inte riktigt förstår är det här med att ta med fler än 12 till final i höjd och stav som nu under jvm gjorts aktuellt igen.
I vissa scenarion, som i tjejernas stav i Eugene, köper jag det - alla 13 som är kvar i tävlingen efter 4.10 ligger inom topp-12 eftersom tre tjejer delar 11:e plats. Bra, då är alla 13 vidare till final, kvalet avslutat, tack och godnatt.
MEN i killarnas höjdkval, där 13 man klarar 2.14 och man sedan avslutar kvalet och skickar alla 13 till final trots att japanen Yudai Sechi ligger på 13e plats efter både 2.10 och 2.14 i sista, det begriper jag inte. Han uppfyller inget av de 2 på förhand bestämda kraven för final: antingen klara 2.21, eller vara bland de 12 bästa.
De skulle ju aldrig ske i längdhopp att man tar 13 till final för att både hoppare 12 och 13 i kvalet hoppat 8.00 om det går att skilja dessa hoppare på bästa andrahopp?
Det rimliga i killarnas kval igår BORDE varit att japanen givetvis måste hoppa vidare på 2.18 för att ha chans på final. Indiern på 11e plats respektive jamaicanen på 12e plats får i sin tur göra ett taktiskt beslut, välja att spara sig och hoppas att japanen inte klarar av att slå ut dem, alternativt hoppa själva för att försvara sina positioner. De delade 9orna efter 2.14 kan ju däremot tryggt avstå vidare hoppning eftersom de, i absolut sämsta fall - om alla tre bakom dem skulle ta 2.18, ligger delad 12a och fortfarande båda går vidare.
Varför gör man så ofta på det här viset (bortsett från det uppenbara: det är praktiskt "snällt" och enkelt i stunden)? Friidrotten som skryter med sina exakta regler som aldrig som kunna lämnas öppna för tolkning är lite väl flytande i just vertikala hoppens kvaltävlingar. Hade varit roligt om Julin eller typ Stefan Holm redde ut detta?
I vissa scenarion, som i tjejernas stav i Eugene, köper jag det - alla 13 som är kvar i tävlingen efter 4.10 ligger inom topp-12 eftersom tre tjejer delar 11:e plats. Bra, då är alla 13 vidare till final, kvalet avslutat, tack och godnatt.
MEN i killarnas höjdkval, där 13 man klarar 2.14 och man sedan avslutar kvalet och skickar alla 13 till final trots att japanen Yudai Sechi ligger på 13e plats efter både 2.10 och 2.14 i sista, det begriper jag inte. Han uppfyller inget av de 2 på förhand bestämda kraven för final: antingen klara 2.21, eller vara bland de 12 bästa.
De skulle ju aldrig ske i längdhopp att man tar 13 till final för att både hoppare 12 och 13 i kvalet hoppat 8.00 om det går att skilja dessa hoppare på bästa andrahopp?
Det rimliga i killarnas kval igår BORDE varit att japanen givetvis måste hoppa vidare på 2.18 för att ha chans på final. Indiern på 11e plats respektive jamaicanen på 12e plats får i sin tur göra ett taktiskt beslut, välja att spara sig och hoppas att japanen inte klarar av att slå ut dem, alternativt hoppa själva för att försvara sina positioner. De delade 9orna efter 2.14 kan ju däremot tryggt avstå vidare hoppning eftersom de, i absolut sämsta fall - om alla tre bakom dem skulle ta 2.18, ligger delad 12a och fortfarande båda går vidare.
Varför gör man så ofta på det här viset (bortsett från det uppenbara: det är praktiskt "snällt" och enkelt i stunden)? Friidrotten som skryter med sina exakta regler som aldrig som kunna lämnas öppna för tolkning är lite väl flytande i just vertikala hoppens kvaltävlingar. Hade varit roligt om Julin eller typ Stefan Holm redde ut detta?
Håller fullständigt med.
Minst lika störande tycker jag det är när två hoppare i höjd eller stav bestämmer sig för att avbryta tävlingen och dela segern (Tamberi/Barshim, Moon/Kennedy, …). I alla andra grenar är det praktiskt taget omöjligt för de tävlande att göra så, eftersom det finns tydliga regler för hur man skall skilja dem åt. Hur man skall kunna tvinga hopparna till omhoppning har jag ingen lösning på, men något borde göras för att stoppa detta ofog, tycker jag. Här kan man verkligen tala om antiklimax.
)
