Friidrottssäsongen 2025/26

Vi hade ju en liknande situation härom året med gymnasten Tonya Paulsson som bytte till Taiwan. Riktade vass kritik mot både gymnastikförbundet och SOK, men precis som i Lindahls fall tydligt vad som är främsta orsaken.

Paulsson har efter nationsbytet gjort succé i NCAA och kom fyra i Asiatiska mästerskapen på en bättre poäng än bronsmedaljören i EM. Strax innan nationsbytet tog hon sin första seger i världscupen. Hade ju inte varit något medaljhopp (dessutom skadad för tillfället), men skulle kännas riktigt surt att se henne i mångkampsfinal i OS.

Ja, är ju bara hoppas på att vi kan få en del förmågor i gengäld och uppnå en stabil bytesbalans, dvs ungefär lika många starka som lämnar som tillkommer. Som sagt så har Mia Barnett och Armand Duplantis tillkommit på ungefär samma sätt som Thid och Lindahl försvunnit, då såväl Barnett som Duplantis är födda samt uppväxta i USA och produkter av det amerikanska systemet. Barnett behärskar inte ens det svenska språket, tävlar likväl i svenska färger, men det är inte många (om ens några) på forumet som har raljerat över det. Dessutom finns en uppsjö andra historiska exempel som Meraf Bahta, Abeba Aregawi och Ludmila Engquist.

Inom volleybollen så har man förbjudit övergångar mellan länder om en spelare representerat ett visst land i en enda landslagstävling, om så vid 15 års ålder. Detta hade omöjliggjort övergångar i såväl Lindahls som Thids fall såvida samma regler hade tillämpats inom friidrotten, vilket jag hade förordnat personligen.

Fast Duplantis bytte aldrig nationstillhörighet, han valde Sverige innan han började tävla internationellt. Thid, Lindahl och Barnett hade ju tävlat för en nation och bytte sedan till en annan nation.

Sedan förstår jag inte din språkkommentar.

Märkligt resonemang. Vi har redan praxis på vad SOK kan göra när det finns fler än tre uttagningsbara, lex hinder 2024. Gällande Barnett byter hon naturligtvis för att hon sannolikt aldrig skulle komma med i ett amerikanskt 1500-lag, oavsett om det gäller VM eller OS. Nu har hon redan fått delta på ett VM under svensk flagg, så trots att hon måste hantera SOK så har hon mycket bättre chanser till OS-deltagande än som amerikanska.

Finns fler mästerskap än OS här i livet. Oberoende av SOK så är Thids chanser att få representera Thailand i ett VM bättre än om han hade tävlat för Sverige, då det inte finns någon inhemsk konkurrens alls där.

Har inte påstått det heller, men han är född och uppväxt i USA samt en produkt av det amerikanska systemet och ingen som Sverige direkt kan ta äran åt för att ha fostrat, imo.

Bättre exempel är dock Meraf Bahta, som tävlade för Eritrea, men sedan för Sverige. Och Abeba Aregawi som tävlade för Etiopien och därefter för Sverige. Ludmila tävlade för Sovjet och senare Sverige. Finns säkerligen fler exempel.

Knappast i närtid om någonsin. SFiF tar ut alla som är kvalificerade enligt IAAF. Att Bergentz skulle passera honom är långt ifrån självklart. Johan Claesson var än mer lovande för några få år sedan men stoppades av skador. Och Bergentz har också varit svårt drabbad av skador. Till skillnad från Thid.

Men eftersom han aldrig har bytt landslag så skiljer sig han från de tre andra fallen du tog upp. Han har inte "tillkommit på ungefär samma sätt som Thid och Lindahl försvunnit" vilket var vad du skrev. När det gäller att han är en produkt av det amerikanska systemet så kan det väl diskuteras då hans mamma Helena är den som skött hans fysträning.

Vad gäller Thid så tror jag inte alls på att han skulle vara rädd för konkurrensen från Bergentz. Och Bergentz har väl inte visat mycket denna säsong som indikerar att han skulle vara en lika stor talang som Thid.

Det finns inget system i världen som kan producera en idrottare som Mondo. Han är en produkt av sig själv och sin egen extrema hängivenhet och så klart även av sina föräldrar, med stavhoppsgener från både sin amerikanska pappa samt sin svenska morfar.

Du tolkar ju vad jag skrev alldeles för bokstavligt. Jag avser såklart konkurrens från t.ex Bergentz, dvs en av många. Om vi leker med tanken att Edlund och Bengtström fortsätter i tio år till, då räcker det med att en enda topplöpare på 400m häck dyker upp för att Thid ska vara hotad. Och Bergentz är en av de potentiella utmanarna, men jag talar alltså inte specifikt om honom, kan lika gärna dyka upp någon annan om ngt år. Att Sverige ska få fram en enda löpare - exkl. de nuvarande - med kapacitet för att springa under 49 sek det närmaste decenniet kan inte ses som helt osannolikt, vilket var min poäng.

Fast historien talar väl emot det. Hur många år gick det inte mellan att Bengtström sprang under 49 sekunder och den som senast gjorde det innan Bengtström? Jag får det till 29 år så det är inte alls så troligt att ytterligare någon svensk skulle göra det den närmaste tioårsperioden.

Men oavsett detta, jag tror inte att det är rädslan för inhemsk konkurrens som har varit drivkraften bakom Thids nationsbyte. Vi tycker olika när det gäller detta.

Går inte att jämföra dåtid med nutid pga de förbättrade betingelserna, banor och framförallt skor är bättre. Världsrekordet för tio år sedan var 46,78 och är idag 45,94. Under 49 sek är inte samma sak idag som för 20 år sedan. En svensk som sprang på 49,30 på 400m häck för 20 år sedan hade mest sannolikt sprungit under 49 sek idag. Men ja, vi har väl lite olika ståndpunkt här, eller jag tror nog att SOK är en del av hans beslut såklart, men att den inhemska konkurrensen också är en faktor som väger in.