Schack består till största delen av utantillinlärning?

Så Bobby Fischer har fel?

Tror du verkligen på detta själv?

Ja, detta kommer från ett test där man bara får kika på brädet ett par sekunder.
Vana spelare känner igen mönstren och kan utan problem förklara var alla pjäser står och fortsätta spelet utan att titta på brädet.
Denna förmåga försvinner om pjäserna ställts i positioner de inte skulle hamna i i ett riktigt schackparti.

Så du kunde inte svara på frågan om var du fick 2 pjäser ifrån, så förvånande, du är en bluff som med tanke på hur du uttrycker dig förmodligen har 700 i rating. Ingen spelare av klass skulle uttrycka sig som du, starka spelare vet hur svårt sådana slutspel kan vara och att Magnus briljerar här, han har vunnit många partier mot de bästa motståndarna som teoretiskt var remi.

Jo jag svarade, du skrev kung + bönder. Oavsett antal bönder så är det busenkelt för någon med erfarenhet av late game. Att det är extremt svåra scenarion för dig visar bara på din okunskap. Du får gärna länka till källa där någon toppspelare skulle uttrycka sig så om något kung + bönder-scenario.



Riktigt patetiskt att du skulle tro att vi som har någorlunda rating skulle vara några övermänniskor.

Carlsen säger att klassisk schack är mer eller mindre död för att spelet nu är så analyserat, därför provar han nu att göra fischer random större.

Han har nödvändigtvis inte fel men det är samtidigt svårt att bortse från hans personlighet bestående av rättshaveristiska drag kombinerat med psykossjukdom - han uttryckte sig (eller agerade) inte alltid 100% rationellt. Att ta något som Bobby Fischer sagt som en sanning utifrån att just BF hävdat att så är fallet skulle jag akta mig för - kan lika gärna ha handlat om att provocera eller att skapa debatt.

Intressant att två av de för sin tid största schackspelarna någonsin, båda två fullbordade savanter på området, båda GM innan de fyllt 18, och båda börjar tröttna på det runt 30-strecket och försöker få Fischer Random att hända istället. Kollar man på den länkade intervjun med Fischer från högre upp i tråden säger han nästan ordagrannt samma; "klassiskt schack har blivit så fullständigt sönderanalyserat, det är för mycket inlärd teori". Läste just att Carlsen 2023 helt enkelt sket i världsmästerskapen för att han inte orkade. Nu nyligen synts i media för att han hoppat av en schacktävling för att de vägrade låta honom spela i jeans och han vägrade byta. Börjar vi se slutet på Carlsens schackkarriär månne?



I videon låter han kanske lite gamlingstrött och bitter, men absolut inte psykotisk och det ligger ju inget rättshaveristiskt i hans argument. Han uttrycker en åsikt - klassiskt schack är inte lika kul längre, ffa för att datoranalysen tagit bort ännu mer av kreativiteten - och indirekt beklagar sig över att Fischer Random inte är populärt.

Jag satt just och funderade lite över detta med schack idag. Schack borde egentligen tilltala mig för det innehåller mycket av den typ av spatiala problemlösning jag tycker är kul. Som barn kunde jag tycka det var kul att spela lite då och då mot andra barn.

När jag däremot som vuxen gjorde en ansats att faktiskt lära mig ordentligt insåg jag att schack är dödstråkigt eftersom 99% av tiden man "lär sig" (åtminstone de första åren?) handlar om korvstoppning, att mekaniskt nöta in färdiga sekvenser och givna drag. Schack kan säkert vara superkul när man tagit sig över de där första (tiotals? Hundratals?) timmarna extremt dryg utantillinlärning, men fram till dess är det ungefär som att nöta in en statistisk tabell för att kunna räkna ut ett godtyckligt problem lite snabbare.

På det sättet tycker jag det är listigt av schackspelare att de lyckats skapa bilden av att det är något som signalerar "intelligens" och därmed blivit en statusmarkör. I själva verket handlar det om minne och förmåga att disciplinerat ta sig igenom korvstoppning. Det är också beundransvärda färdigheter såklart, men var sanningen mer allmänt känd skulle nog schackspelare ses som "autistiska enstöringar" snarare än "intelligenta".

Eller har jag fel? Jag misstänker att det är lite som att lära sig spela ett instrument, det kan finnas något roligt och kreativt längre fram, men först måste man bara nöta tillräckliga timmar fingersättning och teori (med skillnaden att i schack är det några hundra timmar istället för typ tio timmar innan man kan spela något vettigt).

Schack är roligt eftersom du inte vet hur din moståndare kommer agera. Och dessutom finns det en nästan oändligt mängd utfall efter andra och tredje traget. Efter drag tre och fyra är både du och din motståndare utelämnade till inte bara rå IQ utan också en trevlig cigarr och en liten whiskey om man har tur.

Jag satt just och funderade lite över detta med schack idag. Schack borde egentligen tilltala mig för det innehåller mycket av den typ av spatiala problemlösning jag tycker är kul. Som barn kunde jag tycka det var kul att spela lite då och då mot andra barn.

När jag däremot som vuxen gjorde en ansats att faktiskt lära mig ordentligt insåg jag att schack är dödstråkigt eftersom 99% av tiden man "lär sig" (åtminstone de första åren?) handlar om korvstoppning, att mekaniskt nöta in färdiga sekvenser och givna drag. Schack kan säkert vara superkul när man tagit sig över de där första (tiotals? Hundratals?) timmarna extremt dryg utantillinlärning, men fram till dess är det ungefär som att nöta in en statistisk tabell för att kunna räkna ut ett godtyckligt problem lite snabbare.

På det sättet tycker jag det är listigt av schackspelare att de lyckats skapa bilden av att det är något som signalerar "intelligens" och därmed blivit en statusmarkör. I själva verket handlar det om minne och förmåga att disciplinerat ta sig igenom korvstoppning. Det är också beundransvärda färdigheter såklart, men var sanningen mer allmänt känd skulle nog schackspelare ses som "autistiska enstöringar" snarare än "intelligenta".

Eller har jag fel? Jag misstänker att det är lite som att lära sig spela ett instrument, det kan finnas något roligt och kreativt längre fram, men först måste man bara nöta tillräckliga timmar fingersättning och teori (med skillnaden att i schack är det några hundra timmar istället för typ tio timmar innan man kan spela något vettigt).