Schack består till största delen av utantillinlärning?

Du har rätt i teorin, men i praktiken leder det till att jag alldeles för snabbt ökar i rank, åker på dunderstryk av folk som inte är totala nybörjare, går ned i rank, upprepa.

Lägga sig av artighet gör man såklart om man inser att det verkligen är helt kört, och man får gärna säga något i chatten, men här snackar vi folk som lägger sig eller förlorar på tid (dvs slutar spela utan att lägga sig) när de förlorat kanske 2-3 pjäser. En annan sak jag märkt är att typ alla lägger sig om de förlorar sin dam även om de i övrigt har rejält övertag.

Oj vad du glorifierar oss, vi är inga supermänniskor. Det är dessutom 2400 online, jag deltar inte i några tävlingar irl. Du skrev att kung + bönder kunde vara extremt svårt. Det kanske råder inflation i rating nu för tiden, för ingen över 1800 skulle ha problem med sånt vad jag vet.

Så Bobby Fischer har fel?

Carlsen säger att klassisk schack är mer eller mindre död för att spelet nu är så analyserat, därför provar han nu att göra fischer random större.

Jag satt just och funderade lite över detta med schack idag. Schack borde egentligen tilltala mig för det innehåller mycket av den typ av spatiala problemlösning jag tycker är kul. Som barn kunde jag tycka det var kul att spela lite då och då mot andra barn.

När jag däremot som vuxen gjorde en ansats att faktiskt lära mig ordentligt insåg jag att schack är dödstråkigt eftersom 99% av tiden man "lär sig" (åtminstone de första åren?) handlar om korvstoppning, att mekaniskt nöta in färdiga sekvenser och givna drag. Schack kan säkert vara superkul när man tagit sig över de där första (tiotals? Hundratals?) timmarna extremt dryg utantillinlärning, men fram till dess är det ungefär som att nöta in en statistisk tabell för att kunna räkna ut ett godtyckligt problem lite snabbare.

På det sättet tycker jag det är listigt av schackspelare att de lyckats skapa bilden av att det är något som signalerar "intelligens" och därmed blivit en statusmarkör. I själva verket handlar det om minne och förmåga att disciplinerat ta sig igenom korvstoppning. Det är också beundransvärda färdigheter såklart, men var sanningen mer allmänt känd skulle nog schackspelare ses som "autistiska enstöringar" snarare än "intelligenta".

Eller har jag fel? Jag misstänker att det är lite som att lära sig spela ett instrument, det kan finnas något roligt och kreativt längre fram, men först måste man bara nöta tillräckliga timmar fingersättning och teori (med skillnaden att i schack är det några hundra timmar istället för typ tio timmar innan man kan spela något vettigt).

Du kan lära dig spelet. Men om du vill dominera spelet krävs det en annan nivå.
De som kan det väl tänker flera drag fram. Där krävs det intelligens. På proffs nivå.

Inte nödvändigtvis.
Capablanca fick frågan och hans svar vara att han sällan tänker mer än 2 drag fram.

Det är för att han inte behöver tänka längre än så. Om han redan vet hur han ska spela ut sin motståndare så är han i nuet så att säga. Men två drag fram är ändå fascinerande på en proffs-nivå. Han är alltså alltid 2 drag före sin motståndare. 🙂

Folk som kan spela utan bräde eller ännu värre, utan varken bräde eller pjäser, imponerar otroligt på mig.
Det kräver nåt extra som jag tror skulle vara omöjligt för mig att lära mig.
https://m.youtube.com/watch?v=YFasHcXz80Q

Yup, finns många. Abdulkadir Mohamed Warsame, Mahad Dahir Muhumad, Ali Abdullahi Farah, Abdirahman Omar Sheikh, Islam Nour Kassim etc etc

... finns många Somalier som nått höga internationella titlar, med höga FIDE rakningar.

Nja, det är fördel vit, så de seten som dator 1 börjar bör dator 1 vinna.