Hur kan fysiker vara så säkra på att mätinstrumenten för kosmologi inte sviker dem?

Slopas kommer varken den eller GR att göra, eftersom dessa ju är bevisat användbara i väldigt många experiment och observationer och t o m för GPS. Som sagt, Newtons teori har inte heller slopats, men efter upptäckterna av QM och SR+GR vet vi gränserna för när Newtons teori är användbar. När (om!) vi har bättre koll på kvantgravitation kommer vi ha liknande gränser för QM och SR+GR. Lite kolla på det har vi dock redan på det med Planckskalan. Tror vi iaf.

Det har jag svårt att förstå. Jag ser inga problem med att kombinera de två.

Ja dom vet allt

Men kan det bli så att Gödells modell för en beskrivning av verklighetens beskaffenhet, renderas ogiltig om gränserna för SR visa sig vara större än vad man tidigare trodde?

Nu är jag ingen fysiker men som jag har förstått det så är det korta svaret nej, säker kan man aldrig vara (När kan man vara säker på något i vetenskap egentligen?).

Men fysiker är mer än väl medvetna om diverse mätosäkerheter och dessutom prövas och omprövas hypoteser ständigt med nya resultat från diverse experiment. Med tiden blir en modell bättre och korrektare.

Men som sagt, säker kan man aldrig vara. Detta då objektet man försöker mäta i någon form alltid påverkas av själva mätningen. (Detta är det så kallade mätproblemet inom fysik).

Det allra bästa ur mätsynpunkt hade varit om vi hade kunnat sätta oss helt utanför universum. Så att alla mätningar hade kunnat ske i en helt sluten miljö. Men av naturliga skäl får vi göra det näst bästa istället.

Man kommer faktiskt ganska långt på approximationer och avrundningar. Men utan tvivel är man inte klok!

Gödel skulle ha varit med om detta nu. Folk har skrattat åt hans påstående om att universum roterar i många år nu.

Nu pratar väldigt många om det helt plötsligt.