Universum expanderar, men bara så länge expansion kraften(centrifugal) från den s.k “big-bang” är större än gravitationen från just ”Big-Bang” punkten som eventuellt kommer dra tillbaka allt igen - and so it goes on.
Determinism och indeterminism gör det osannolikt att forska fram eller tänka ut om big bang var tvunget att ske just "där och då" och om "det" bara kunde inträffa på ett sätt.
Det är dock svårt att förstå varför det/dom inte skulle kunna anta vilka former som helst.
Våra medvetanden blev universums sätt att uppleva sig självt. Meningen är såklart ingen alls.
Nån gång bör något universum kunna uppstå som möjliggör liv med fri vilja som i sin tur möjliggör att den viljan kan släcka allt permanent, dvs förstöra möjligheterna för något nytt att uppstå.
Då kan allting upphöra för evigt som om någonting ens aldrig fanns. Även medvetande kan du troligen suddas ut forever and forever.
Finns väl teorier om ett "pulserande" universum. Nu expanderar det o expansionen accelererar av det det vi kallar mörk energi, men kanske räcker den inte till slut, den kanske kondenserar till materia, o sen börjar universum dra ihop sig, p.g.a. gravitationen från alla objekt, får det att än en gång bli till en singularitet, som senare, efter ett nytt Big Bang, börjar expandera igen?
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
