Dishys viktprat

Då är det dags för mig att börja dokumentera den delen av mitt liv som tagit så mycket tankekraft och energi under så många år - att gå ned i vikt och hålla vikten.

Lite bakgrund: är en medellång kvinna 40+ år som, nu känner jag mig föraktfull mot mig själv när jag skriver det som kommer härnäst, bantat nästan hela livet. Från tidig tonår till nu. Har en del tankar om något som jag döpt till bantningsskammen, återkommer till det någon annan gång.

Som alltid när man blivit överviktig som äldre så inser man den galna nivån av imbecillhet när man som yngre verkligen inte var tjock men ändå trodde att man var det. Minns när jag som 16-åring kom över 60 kg och FÖRFASADES över den inbillade fetman siffran innebar. Skulle villigt amputera en liten kroppsdel idag för att väga så lite.

Är dock väldigt dubbel kring detta med att jag bryr mig så mycket om vikten. För hur vidrigt är det egentligen inte att ens kropp och vikt har fått lov att ta så mycket plats i ens liv. Tänker att om jag kan släppa detta fokus och lägga det på att vara glad och må bra, för normalviktiga människor som äter normalt tänker inte på mat så mycket, så skulle det säkert ge bättre resultat på vågen än vilken diet som helst.

Av den anledningen har jag tvekat länge om jag verkligen ska ha en journal för jag vill ju egentligen bli mindre fixerad. Å andra sidan har jag inte begåvats med "normala" mättnadskänslor och andra förutsättningar för att på ett naturligt sätt och utan större ansträngning och eftertanke kunna vara normalviktig. Så jag tror att jag måste bry mig och fokusera hårdare än naturligt normalviktiga.

Har också dragit mig för att starta journal för det är inget spännade jag har att komma med. Träningen är en naturlig del av livet sedan tonåren, jag rör på mig till vardags och äter hälsosamt. Det är liksom bara vanligt liv och jag kommer inte kunna presentera sexiga resultat på minus 1-2 kg i veckan som folk kan förundras över och vilja veta hur jag gör.

Syftet med journalen är både att få skriva av mig, för har en hel del tankar och åsikter om viktnedgång och viktstabilitet, och att dokumentera vad som händer i livet med mat- och träningsvanorna. Mitt mål är att långsamt gå ned i vikt tills jag blir normalviktig, gärna i mitten av normalviktspannet enligt BMI.

Låg stadigt på runt 85 kg innan jag började med Ozempic under sommaren 2023 och gick ned 10 kg på ett halvår. Sedan dess har jag legat stilla i vikt på runt 75 kg i ca ett år nu och går på underhållsdos. Höll ärligt talat på att bli tokig av att anstränga mig så hårt för att gå ned i vikt utan att lyckas under så många år, så viktnedgångsmedicinen blev ärligt talat en lika stor mental vinst som fysisk.

Tänkte skriva här lite då och då men planen är att åtminstone skriva på måndagar om hur föregående vecka sett ut träningsmässigt och lite allmänt om maten och vikten.

Kul att du börjar med en journal. Kommer följa den!

Du kan inte gå ned 1-2 kg i veckan om du nu inte är jättetjock.
Du måste börja att laga mer mat från grunden och ja du måste ställa om till det under en lång tid.

Det finns massvis med goda och hyggligt kalorisnåla recept idag. Nötfärs fläskkotlett fisk kyckling som man inte dränker i vispgrädde räcker långt.

Att bodybuilders mest äter kyckling och ris är att de vill ha riktigt bra koll på vad de äter och att de vill få isig så mycket som möjligt, men för en vanlig människa spelar det där ingen större roll.

Så går man och lyfter vikter 3-4 ggr i vecka. ( inga tramspass eller liknade) och äter ”bra” så blir man i bra form.

Det är omöjligt att misslyckas men det tar sin tid.

Det stora problemet är att 60-70% av de som tränar och äter bra är att de eg inte gör det.
Det räcker att lyfta tungt och gå nära fail i sista setet.
Men det är tydligen jobbigt att kämpa de sista 10 sekunderna

Och då kommer den vanliga klyschan om dåliga gener och att man inte har samma mål.
Det är inte svårare än så här om man ger det lite tid

Tack. Välkommen! 😊


Nej precis, så det här är inte en journal med wow-resultat som kommer motivera andra. Är väl som folk är mest, eventuellt att jag äter mer protein och grönsaker och är mer aktiv än de flesta, så förhoppningsvis blir journalen relaterbar i alla fall.

Sen håller jag verkligen inte med om att "dåliga gener" är en klyscha. Vissa behöver hälla i sig grädde för att inte se anorektiska ut medan andra inte ens kan känna doften av en bulle utan att gå upp i vikt. Gener, miljö och historik har STOR betydelse.

Kul, skall följas, man märker att även du likt saltsol och Ronnie Coleman () har huvudet på skaft.

Hur och vad tränar du? du kör på SATS va om jag snappat upp det rätt? blir det mestadels gruppass eller kör du även styrketräning?

Blev det någon beta alanine föresten?

Kör hårt! 💪

Det är ytterst få som är smala hela livet utan att tänka på vad de stoppar isig ( de har troligtvis en ganska hög ämnesomsättning) är bara ytterligare en ursäkt för att slippa ta tag i maten och träningen.

Det är helt ok att vara småfet idag så jag blir mest förundrad över att man lägger så mycket tid på att vara missnöjd

Hade folk lagt en tiondel av tiden som de lägger på undanflykter till att laga mat och träna så hade 97% varit i toppform

Gener spelar bara någon roll om du ska bli toppatlet
Så det har absolut ingen betydelse för folk i allmänhet, i stort sätt alla kan förbättra sig enormt mycket.
Så det där är bara ännu en en dålig bortförklaring

Ska bli kul att läsa, jag har läst det du skrivit i Cleos journal och du verkar vara en så oerhört vettig människa. Ser framför allt fram emot att läsa dina tankar kring det här med bantningsskam (iofs kanske vi definierar det olika, men ändå). Jag tror många kan relatera. Jag är också runt 40, normallängd, men jag är också inom normalvikt-spannet och hyfsat fysiskt aktiv, och ändå har missnöjet över kroppen följt med mig hela jävla livet. Finns det en gemensam nämnare mellan alla mina kvinnliga vänner så är det väl detta, man är konstant missnöjd med sin kropp. Man tränar och/eller går på nån diet men går oftast tillbaka efter ett tag och känner sig som ett failure.

Oh well, ska inte ta plats i din journal. Men ska följa!

Tror att det är väldigt många överviktiga som både tränar och äter hälsosamt. Men vi äter aningen för mycket men kanske bara ett äpple eller ett ägg för mycket. Ett ägg för mycket om dagen i tio år ger +42 kg på vågen. Är du en aning mer hungrig än andra och nöjer dig med ett extra ägg så är du alltså smällfet efter bara tio år.

Åh tack det var snällt sagt 😊

Ja precis, gruppträning på Sats och enstaka styrkepass hemma. Det är "bara" pass med styrketräning, vet att de passen har dåligt rykte i träningskretsar men jag kör tungt och ser rätt muskulös ut så för mig funkar det bra. Kan bänka nästan min kroppsvikt.

En av mina pwo innehåller beta alanin, men kanske borde komplettera med ren beta alanin. Fast tar redan kreatin och glutamin så vet inte om jag orkar lägga till fler pulver haha.

Tack snälla! Vad kul att du vill följa, ta gärna plats också och skriv det du vill här

Ja det är ett evigt tankearbete det här med kropp och mat, så himla tröttsamt! Och att vi är så många som lägger vår energi på detta också. Samtidigt som man vet att det är "fel" att banta och gå på diet, därav skammen kring det. Ska skriva lite mer om det senare idag så får vi se om vi tolkat det samma där.

Hoppas att dagens ungdomar får det lite bättre i alla fall. Acceptans och normalisering av icke-ideala kroppar finns i lite högre grad idag än när vi var unga. Så man kan ju alltid hoppas att det i alla fall litegrann lyckas tränga igenom alla pigga bröst, rumplyft och smala midjor.

Förra veckan var en bra vecka med bra rutiner och allmänt mående. Väldigt skönt med julledigheten!

Träning
3 pass styrka
1 pass kondition

Vikt
73,9 kg (pendlat mellan 73-75 kg i ca ett år)

Allmänt
Julveckan har inte direkt inneburit matmässiga utsvävningar, har ätit ungefär som vanligt fast lite mer julgodis förstås. Har även haft en period med mer grönsaker än annars (återupptäckt broccoli och brysselkål). Men fått lite tankar om att jag kan äta mindre portioner. Misstänker att jag ofta hamnar i att jag äter hälsosamt men att det blir för stora portioner.

T ex häromdagen åt jag en soppa som innehöll:
2 dl benbuljong
1 dl färdig thaisoppa
1 dl blomkålsris
2 broccolibuketter
1 morot
2 msk majs
2 st brysselkål
1 potatis
0,5 kycklingfilé
1 dl lättkeso

Blev proppmätt. Men kalorimässigt är det inte mycket, tänker jag alltså när jag lägger upp maten, och det var bara hälsosamma saker (för lite protein bara i den här måltiden). Så då blir det "automatiskt" en rätt stor portion för varje beståndsdel innehåller inte så mycket energi.

Men jag förstår ju att jag behöver äta mindre för att gå ned i vikt och jag blev ju väldigt mätt. Så en halv potatis och 0,5 dl keso kanske hade varit bättre så hade jag förmodligen blivit mer lagom mätt.

Fast har lärt mig hårda vägen att om jag äter för lite så blir det galet sug och hunger senare och nästan omöjligt att stå emot. Så kanske bättre behålla all mat så att jag inte riskerar råka få sug efter glass på kvällen?

Undrar ofta hur något så enkelt ändå kan vara så svårt och blir frustrerad över alla mattankar...

Jag försöker inte att vara otrevlig!
Men det finns ingen som har blivit tjock pga att det har ätit ett äpple eller ett ägg för mycket.

Du kan äta väldigt mycket mat om du har rena proteinkällor och inte har för mycket fett.
Det är väldigt lätt att missta hur mycket fett man äter.

Men framförallt så tar det tid att ställa om och få nya hållbara vanor.
Det handlar eg om att de flesta är lata och att man har ätit och druckit lite för mycket skräp år ut och år in.
Det finns ingen tjock och hälsosam som tränar och äter bra,

sedan så spelar det eg ingen roll om du har 10 kilo extra fett. Men det beror på att du rör för lite på dig i förhållande till vad du äter

Jag har tränat i långa perioder i väldigt många år och 60-70-80% av de som tror att de tränar tar inte i och då blir det inte mer värt än att ta en promenad.

De flesta överskattar sin insats när de ”tränar” något enormt och underskattar vad de faktiskt äter.

Man måste ligga nära fail i varje set, så det handlar om att orka ta i rejält i de sista 10-15 sekunderna
Sedan om du kör 6 8 10 rep spelar ingen större roll.

Och framför allt så händer det inte på 3-4 månader ( visst att du kommer att märka en skillnad)
Men det är mer realistiskt att ge det 12 månader

Då man inte ska ha några förväntningar på att man ska sköta sig perfekt i ett år.
Det är helt orealistiskt och det är ytterst få som klarar av det

Man måste lära sig att tycka om eller åtminstone klara att pressa sig igenom träningspassen
Man kan och ska heller inte banta sig till någon form, utan ställa om och lägga mer tid i köket

Sedan kanske träning inte är något för alla
Men då får man vara tjock och glad ändå, det är inget fel med det