Hemsökta platser i landet - en samlingstråd

Det sägs att det spökar på en allé mellan Märsta och ut mot Uppsala (vet inte vad vägen heter, men det är den gamla Uppsalavägen).
En ryttare skall ha blivit halshuggen i allén, och nu om nätterna kan man höra galopp och se en svag gestalt av en ryttare. En kompis som bodde där i krokarna brukade rida där, och efter kl. 22 fick hästen fnatt. Tror att den kallas Döda Ryttares Allé, men jag är inte säker.

Det lär spöka på Frösön i Jämtland. Det är en gammal gumma som går omkring med en korg på armen, och som visar sig ibland. Jag har inte sett henne själv, men jag träffade en del människor när jag gjorde värnplikten där, som påstod att dom sett henne på olika ställen, oftast i närheten av Frösö kyrka eller vid landsvägen.
Det ligger en tragisk historia bakom , med en kvinna som bodde i ett torp och blev med barn med någon militär och sedan begick självmord. Torpet fanns kvar inne i skogen i början av 80-talet, hur det är nu vet jag inte.

Under en period av studier vid en mellansvensk folkhögskola hade vi en sorts utbytesverksamhet med en annan folkhögskolas teaterlinje. Vid ett tillfälle när min klass var förlagd vid denna, andra skola var jag med om något väldigt besynnerligt.

Jag har aldrig trott på spöken, på allvar. Har alltid sett med tvivel på folk som pysslat med sånt. Tycker man kan hålla på med mer jordnära ting, om man säger så.

Efter en lång dag med grupparbeten och seminarier och avslutande middag blev vi sluligen visade till våra rum för natten. Jag och två andra fick dela rum i ett ganska slitet rum i en äldre del av internatet. Vi försökte sova på alltför tunna madrasser på golvet och jag hade svårt att komma till ro. En av mina rumskamrater snarkade dessutom som en valross och jag låg och vred på mig, svettades och hoppades att natten skulle gå över i dag.
Efter ett tag blev jag medveten om ett annat ljud, förutom "timmerstockarna" från valrossen, på golvet bredvid mig. Någonstans i huset lät det som ljudet från ett gym eller liknande. Ungefär som när någon lyfter och släpper vikter i golvet. Försökte ta reda på hur mycket klockan var och hittade till slut min mobil som visade c:a 0230.
Tyckte nog att det var lite sent att hålla på med styrketräning vi den tiden på natten.
Vem f*n gör sånt?? Gå och lägg dig....

Något senare kände jag att det var något fel med det där ljudet.
Ljudet var alldeles för regelbundet och lät mer som att någon spelat in ett par "dunsar" och sedan loopat det hela. Jag har ett ganska gott musiköra och ljudet var verkligen taktfast: Duns......duns....duns...duns.
Jag låg nu klarvaken och lyssnade aktivt på dessa ljud: Kompisens ljudliga snarkande och detta andra dunsande ljud, någonstans inifrån själva huset. Det blev till en säregen sorts musik. Mina associationer gick nu åt ett annat håll och jag insåg mer och mer vad ljudet påminde om, egentligen. Som barn hade jag vid något tillfälle besökt vävstugan hemma i byn och där sett små seniga tanter väva trasmattor på väldiga vävstolar. Mäktiga, komplicerade konstruktioner i trä, konstruerade av tekniska genier. Nu stod det klart för mig att det jag hörde i det bleka gryningsljuset var ljudet av en vävstol.
Duns......duns....duns...duns. Med lättnad insåg jag att det säkerligen var någon som satt i något angränsande rum och vävde. Inget konstigt med det, jag har själv varit uppslukad av olika projekt och glömt bort tiden och arbetat hela nätter. Någon måste verkligen ha en fin trasmatta på gång där...
Med denna ljusa tanke föll jag sluligen i sömn. Det sista jag hörde innan sömnen slog till: Duns......duns....duns...duns.
Till frukosten dagen efter samlades skolans alla elever för att få en bra start på dagen. Jag mindes min säregna upplevelse och berättade, uppsluppet om mina ljudliga minnen av snarkaren och av det som jag hade hört genom väggar och golv.
Duns......duns....duns...duns.
Historien fick mina bordskamrater att skratta gott och jag kände mig så där riktigt uppskattad. Då vände sig plötsligt en kvinna vid ett annat bord sig om. Hon såg på mig en lång stund innan hon sa: Det måste ha varit Väverskan du hörde inatt. Jag kommer ihåg att hennes ord gjorde mig alldeles iskall.
Enligt sägnen sitter en avliden väverska och väver i ett hus på skolområdet. Detta hus är också rivet sedan ett antal år. Hennes nattliga vävande genljuder genom tak, golv och väggar i de byggnader som senare uppfördes där vävstugan en gång hade stått.

Det är en märklig insikt att veta att man hört ett "spöke" eller något sorts ljudminne som dröjer sig kvar på en plats.
Min uppfattning är dock att det inte är meningen att vi ska jaga spöken och andar. Därför tittar jag inte på såna typer av program på tv. De som är mottagliga för kontakter med andra sidan eller råkar höra en spökande vävstol mitt i natten ska vara tacksamma för det och se det som en erfarenhet.


http://www.hampnas.nu/Fardiga/hampnasflyg.gif

Ledig lägenhet på Tunastigen 46 i Luleå, nån som är fascinerad av spöken, flytta dit vettja
Måste vara nära 44:an.

Det är väl inte så ovanligt att andar följer med dem motagliga hem?

Grymt, det måste jag kolla närmare på nån gång.

Tunastigen 44 som någon ovanstående nämnde är en ganska legendarisk lägenhet jag har tänkt att besöka under semestern i sommar. Är väldigt intresserad angående de erfarenheter folk ska ha haft där.

(Det var också på grund av Tunastigen jag hittade till Flashback för jag sökte efter information).

Ingen som hört stories om Fysingehemmet i Upplands Väsby?

Vad jag minns så ska det ha tillhört släkten Anckarström, senare Löwenström, alltså J.J. Anckarström som sköt Gustav den tredje. Tror det var en städerska på sjuttiotalet, kanske tidigare, som kom dit innan personalen (det var ett aktivitetscenter för förståndshandikappade) vid 6 eller 7-tiden på morgonen för att starta sitt arbetspass. Normalt var hon först på plats, den som låste upp och tände i huset, osv. Tror det var ett 3-våningshus med källare, och hon hade sin skrubb typ i källaren. Plötsligt börjar det låta från övervåningen, hon börjar höra avlägsna steg, långsamt, i trappan. Förvånad att det kan vara nån där så dags så frågar hon 'hallå, vem är det, vem där?' Inget svar, men stegen kommer närmare. Då går hon upp på första våningen/markplanet, hon frågar igen vem som är där, fortfarande inget svar men stegen närmar sig... Till slut har de kommit så nära att de är på väg ljudligt och klart ner till första våningen, men ingen där. Då blir hon livrädd och rusar ut. Sedan slutade hon, vågade inte komma dit igen.

Mentalsjukhuset i Bureå är läskigt. Det har hänt skumma saker där och på bakgården av mentalsjukhuset så står det ett malplacerat hus som är av äldre sort. Och det sägs att dom som bodde i huset var en gumma och en gubbe. Efter gummans död så vakna gubben på nätterna av att han hörde nån komma ner från övervåningen och blev sedan klöst över kroppen. Så gubben tog bort trappen och hans fru slutade spöka. Om man kolla in genom dom igen spikade fönstrerna så finns det ingen trappa till övervåningen. Historien är säkert påhittad för hålla barn borta. Men förövrigt så är hela området läskigt och ja får ryssningar av tanken på det.

Det finns ett riktigt läskigt hus utanför Varberg. Det ligger i skogen. Man får starta att gå från en kyrka i Veddige, och sen tar det ungefär 20 minuter att gå. 95 % av vägen är en stor stig i skogen. Den sista biten går på en liten smal stig som var blockerad av nedfallna träd efter stormen Gudrun. Nu är träden borttagna och man kan ta sig dit relativt lätt. Huset ligger skyddat från omgivningen med höga, tätvuxna träd runt hela tomten. Kåken är nästan helt förfallen och det blir bara farligare och farligare att gå in där för varje år som går, på grund av att golvet håller på att rasa igenom. Ligger kvar en hel del gamla prylar där iallafall. Man känner sig alltid bevakad eller uttittad när man är där och man får alltid en slags paranoid känsla. Enligt historier jag har hört, så är det folk som har sett en gammal tant gå runt förvirrat där på eftermiddagarna och kvällarna. Folket som bor något så när i närheten av huset undviker det, och vill helst inte prata om det. Hände en rätt spooky grej där i somras. Skulle dit och fota lite, och det var fint väder, med bara lite moln på himlen. Precis när jag kom in på tomten började det ösregna och blev mörkt och molnigt. Började fota lite, och tänkte att om jag skyndar mig hinner jag få ganska många bilder innan regnet förstör kameran. Efter 5 minuter regnade det så att jag inte kunde vara kvar med kameran, utan bestämde mig för att börja vandra tillbaka. Gick snabbt genom den smala stigen, och direkt när jag kom ut på den stora stigen, upphörde regnet och det blev soligt och varmt igen. Det var ju på sommaren och såkallade "sommarregn" är ju vanliga, men det var ju en ganska skum tajming iallafall.
Tog fotot som jag tycker "fångar" atmosfären bäst. Riktigt häftigt hus iallafall. Har ni vägarna förbi (högst troligt ) så kolla på det.
http://img48.imageshack.us/my.php?image=bild111bv6.jpg

Ja skulle inte för alla pengar i världen sätta min fot i borgvattnets prästgård!
HELL NO!

Sedan vet jag inte om någon har skrivit om Falks grav, men det är väl inte så att det spökar så.. Men det ligger alltid färska blommor på hans gravsten och man vet inte vem som lägger dom där.. nått sådan..

Haha..Det spökar inte där.