Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

hade tagt mig en fet spliff och åtminstone försökt o inte tänka på det 4 once !!....e mitt inne i en sån sits så det enda jag göe e jue fan o täna på det hela tiden, ganska störande, men det börjar släppa nu iafl!
10-4 over

Träng bort människan ur medvetandet 6 månader, ta sedan kontakt med den igen för att normalisera till ett vanligt vänskapsförhållande.

Kan hjälpa om du har ett ex till kärleken att diskutera människan med, ger ett slags utifrån perspektiv med ökad distans.

Nepp min "rehab" går åt helvete. Från en smart laidback glad kille till en bitter jävla surpuppa. Fan! Fan! Fan! Inget går bra överhuvud taget just nu. Vet inte vad jag vill göra med mitt liv, har inget att göra på dagarna, ingen inkomst, är långt från vännerna. Fan.

Hoppas jag kan fixa allt detta snart, orkar fan inte ha det så här länge till. Extra jobbigt att det är jag själv som måste fixa allt, men sånt är livet.

Wall of text incoming, kan vara rörig men försök häng med snälla


Jäävlar va jag blir galen. Va på g med en tjej för 2 år sedan, min första riktiga kärlek och kunde gjort allt för henne. Iaf det sket sig då jag fick höra att hon va intresserad av en polare till mig, hände inget mellan dom då polaren antingen va schysst nog att släppa henne med omtanke om mig eller bara att han inte var intresserad. Jag och tjejen snackade inte på ett och ett halvt år (går i samma skola, gymnasiet.) och jag bedövade mina känslor för henne med träning, polare, fylla, fyllestrul, One night stands osv. Nu i trean trodde jag att jag hade kommit över henne, vi började snacka lite spontant. Ví klickar med humor och personligheter osv och jag är nu tillbaka, nästan lika kär som första gången. Hon har nu gått ifrån att vara riktigt blyg och den där söta tjejen till en fortfarande rätt blyg, men flörtig och riktigt snygg tjej.

Vi var ute för ett tag sen och vi började snacka, vi båda var närgångna ända tills jag drar på toa (blåsan måste tömmas någon gång oavsett hur läget ser ut efter några öl) och kommer tillbaka och ser henne och hennes polare uppraggade av två killar. Vad kan man göra? jag får ångest och blir svartsjuk, beställer en stänkare o en öl och sveper i mig dom och drar fort som fan vidare till ett annat ställe som vi planerat att dra till (ett gäng på 5 pers inklusive henne).

Väl på det nya stället så sätter jag mig vid baren och börjar hinka i mig sprit pga av ångest osv, mina polare fattar nada då de tror att jag inte har några känslor kvar för denna flicka och jag orkar inte prata med dom om det, hets och allt vad det kommer innebära senare. Kvällen känns förstörd och morgondagen ser inte speciellt ljus ut och det börjar svida i min plånbok. Hon kommer så småningom till stället. det slutar med att jag blir dyngrak och hon och en annan polare turas om att va med mig under kvällen (no more booze for you!).

Så slutsatsen av det här är vad? Jag vet fan ej. åkte bort i fem dagar och ringde henne någon gång för o tacka för att hon hjälpte mig den kvällen (mest som en undanflykt för att ringa henne). Hon sa att hon inte har något planerat på nyår så funderade på att bjuda henne till en polare som ska ha middag osv på nyår. Men det känns som den tanken gick åt helvete då hon senare genom en av sina polares telefon ringer min bästa polare och säger att hon saknar honom och undrar varför han inte kom till ett ställe där ett gäng av mina polare hade tänkt träffas då jag var bortrest. Denna polare tycker hon är lite väl flörtig och det känns som han ibland antyder att hon är "sugen" på honom, han vet ej om att jag tycker om henne. Denna polare är inte så verklighetsförankrad hela tiden så han tror sig saker titt som tätt men det kan vara sant.

Jag har försökt framställa det så objektivt som möjligt, vad fan ska jag göra? Har aldrig haft samma känslor för en tjej förut. Hon har ej haft sex och vette fan om hon ens har strulat med något, och jag håller fan på att dö för den här tjejen.

Akut hjälp sökes!!

Ni borde ha startat "de brustna hjärtans klubb" så man hade någonstans att ta vägen :/


Proformance:

Har hon ej haft sex tidigare så lider hon nog av det klassiska trappstegsfenomenet. väldigt spännande att få uppmärksamheten när det "närmar sig" men det var nog bara uppmärksamheten som var något att ha tycker hon. Min gissning.

oavsett så är hon förmodligen inte intresserad av dig på det sättet som du är intresserad i henne.

Varför är kärleken så jävlig? Varför tänker man inte klart när man är kär och inser att saker och ting inte kommer att bli som man tror? Fan...
Det finns väl inga svar på dessa frågor antar jag. Det känns bara som ett stort hål i mitt hjärta just nu, ett enormt tomrum som jag inte kan fylla med något annat, det finns inget annat, det som fanns där innan går inte att ersätta med något annat...

Just när man är sådär äckligt djävla nyförälskad så brukar man ofta prata om att "sväva på moln". Det är en helt fantastiskt känsla man har inom sig och allt sånt.. Detta har ju också sin baksida. Man ser allt det positiva och förtränger oftast det negativa osv. Visst ska man få njuta av det, men går det för långt skadar det både förhållandet och sig själv. Nåt i den stilen tror jag det är iaf.

Lite update från mig:
Det flyter på för mitt sorgsarbete. Var nu 1 ½ månad sen det tog slut. Hon smsade mig ganska ofta den första månaden utan svar, och de sista 2 veckorna har hon inte hört av sig. Det känns bra på ett sätt, man kan verkligen koncentrera sig på att gå vidare samtidigt som saknaden ibland kryper en oroväckande nära inpå en. Jag hoppas att det bara är för att det är juletid och att hon "lärde" mig att älska julen. Den 16 januari flyttar jag till en tokfin studentlya och då ska jag förhoppningsvis få en massa annat att tänka på. Ser fram emot det som sören!

Hoppas det går bra för alla er där ute! Ta varje steg i rätt riktning som ett STORT steg, det funkar som en skitbra egoboost! Keep it up!

Trodde fan aldrig att jag skulle få användning utav smurfen så ofta om detta jävla skit så jävla ofta... Jag orkar fan inte med det, så jävla satans helvetes fan...

Aja, de två trådar jag skapat angående den tjejen. Nu är det över, hon klarade inte av distansförhållande (jag i göteborg, hon i sthlm). Så var det nu under hösten (dock befann hon sig i våran hemstad, lika långt för det...) Det kommer fortsätta så sommaren och allt... Alltså distansförhållande hörrni? Vi träffades fyra gånger nu under hösten, fyra gånger på 20 veckor... det är för jävla lite håller jag med om men va fan jag orkar inte med skiten...

Jag är bitter...

6 år åt helvete....

Nu är det slut. Hon älskar mig säger hon, men hon är inte kär i mig. Det är min livs kärlek som säger så till mig. Jag är fortfarande tokkär i henne! Jag orkar inte... Det är min framtida fru vi pratar om, mamman till mina barn som vi så ofta och glatt pratat om att vi ska skaffa. Hon betyder allt för mig och jag vet verkligen inte vad jag ska göra??

Jag älskar ju henne så jävla mycket!! Vill inte förlora henne...

Ville bara få ur mig ngt någonstans...

Helvete...

Usch att nu river det i bröstet om nätterna. Saknar bruden i fråga nåt extremt och fått bekräftelse på att hon nu bara vill va kompis hädanefter. Och KK vill hon inte heller längre, för det känns inte "bekvämt". För allt måste ju va på kvinnans villkor Mina känslor då?

Oh, well. Kan/vill ju knappast våldta henne liksom. Och allt detta efter en ett och ett halvt års bergodal-bana med kompisfällan och hela baletten innan jag fick komma till. Sen höll det på att bli ett riktigt förhållande, hon visar massa intresse på det, innan hon gör 180 grader och allt "känns kallt. Sorry, typ. Tihi...".

Nä om en skulle gå och gråta lite till kanske istället för att sova. Brudjävlar! Och polaren som är världens brudmagnet säger: Äsch... skaffa ett par backuper bara. Men jag är ingen brudmagnet, har aldrig varit. Det tog för fan mer än ett år att komma nästan dit jag ville med denna donnan. Orka börja på nytt med nån annan. Ensam kåt och patetisk, men framförallt närhetstörstande. Försöker verkligen fokusera på annat, men det går inte. Hilfe?

Oh vad det där är exakt samma för mig. Fast som sagt var, här var det distansen mellan oss som gjorde att det bröts upp... Annars ganska exakt, typ ett år utav vännernivån och sedan när hon vill ha förhållande så flyttar jag, och då är det distansskillnad...

kärlek är en jävla drog som är beroendeframkallande.