Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

inser att jag har blivit livrädd för killar och för känslor..

gör ont i hjärtat och jag börjar må illa när jag tänker på killar..

känner panik av den frihetskänslan jag känner när jag tittar upp på himlen som är klarblå, har vackra vita moln och en klar sol.. känner känslorna så tydligt då..

rädslan för närheten... smärtan att ständigt blivit bevisad man är värd att bli behandlad dåligt.. all respektlöshet för kärleken...

jag älskar honom av hela mitt hjärta... inga dagar har gett mig lättja, ingen tid har fått mig att må bättre.. det är nu snart fem månader jag bärt på smärta.. även om det funnits någon bra stund med han under den tiden så är det fem månader sedan himlen försvann och helvetet kom...

jag saknar han... det var som att komma hem...

jag har också tappat tron på allt som gjorde mig lycklig, alla minnen jag har med henne är som fast brända i mitt huvud , och jag kan itne tänka på något annat, :/

jo de är samma här... minnena och tankarna finns där hela tiden, oavsett vad... känns som jag kännt honom sen länge, som att vi vart tillsammans flera år, så stor är min saknad och smärta.. som att jag mist min livskamrat... och vi dejtade bara en månad.

varför.. varför allt, varför just han, varför kändes det som att jag hade kommit hem..

mmm precis , det är helt sjukt , jag var tillsamans med henne i 6månader, ändå känns det som en evighet, känns som ajg förlorade min livskamrat, min livslåga slocknade samtidigt som hon sade att hon behövde tid för att tänka och känna att hon tycker om mig , förstår bara inte hur känslor kan dö ut så där utan att jag gjort något ? då jag verkligen vart kärleksfull även då vi inte träffats, .... : ( mitt liv är ett ändå mörker just nu

Stackare :/, blev "dumpad" dagen innan den dagen. Hade inte ens en chans att visa min kärlek till henne på den dagen , = / ,

förstår hur du känner dig , jag grät heller inte i fredags, men igår grät jag i princip hela dagen.

ne de med känslorna förstår man inte... hur dem kan vara och kännas.. hur något som är äkta och trovärdigt, som man litar på... kan verka så falskt och ovärdigt...

jag är fortfarande efter all denna tid förkrossad..

Vad gör man nu liksom... Tänker inte höra av mig... men hon har massa grejer hemma hos mig, vi måste träffas såsmåningom. Fan, fattar inget. Allt gick ju så bra.. lite småproblem, men vi har aldrig bråkat. Mår illa vid tanken på att hon i framtiden kommer hitta någon annan.....

jadu jag vet inte, packa ner hennes saker och ställ ut utanför så slipper du se henne? stackars dig. jag mår också illla vid tanken att hon kommer hitta någon annan

Mitt ex dumpade mig och började efter 2 dagar dejta en kille som hon känt i en månad. Nu är dom ett par.
Det är surt...

usch för det. Det måste tagit hårt

Det tog hårt. Nu ungefär 3 veckor senare känns det bättre.
Jag gör mitt bästa med att fullkomligt skita i henne. Hon är ledsen nu när jag bestämt mig för att bryta upp all kontakt. Men bryr jag mig? Nej...hon dumpade mig så det är vad hon förtjänar.
Jag personligen vill inte ha henne i mitt liv. men det är såklart olika från person till person.

hagelbössa mot pannan, laddat med buckshot...

Eller börja träna, umgås med nya människor, se händelsen som ett steg på vägen i livet mot personlig fulländning.

Man kan ju också jobba med bistånd i ett halvår eller på någon lastbåt.

Ytterligare ett alternativ är att gråta så in i hvte i ett par timmar, brukar funka för min del .