Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Efter lite tänkande och läsning så har jag kommit fram till att jag har varit tillsammans med en tjej som har borderline. Hon har inte kollat det men hon sa själv att hon är deprimerad och jag har läst mycket om just borderline och det stämmer in sjukt mycket på henne. Antingen är det borderline eller någon annan personlighets störning. Allt stämmer överens det jag upplevt med borderline, från att vandra på rosa moln till att allt blir ett helvete.

I förhållandet så skrev jag på ett annat forum och sökte råd om diverse scenario som hade hänt och ca 90% sa att dumpa, gör slut, du kommer bli grymt sårad och bli neddragen med henne och nu i efterhand så skulle jag gjort exakt vad dom sa men var blind av kärlek och det resulterade i att jag mådde extremt dåligt i och efter förhållandet, nära själv tortyr. Jag har stöttat henne vad jag har kunnat men ju mer jag läser om det ju mer inser jag att jag kan inget göra åt det, det är något hon kommer ha troligtvis hela livet om hon inte söker hjälp.

Jag ansåg att hon skulle söka hjälpa och ta en snack med en professionell men det kom inte på tanke, hon vart arg och ledsen och tyckte att jag tyckte hon var ett psyko. Jag blev extremt svartsjuk och kontrollerande och har insett att det berodde på henne, hennes beteende gjorde mig osäker och jag visste inte vart jag hade henne lr nån tillit till henne överhuvudtaget. Det var mitt första förhållande och snacka om att bränna sig direkt, jag vart nog kär i kärleken och inte personen. Än idag känner jag en saknad efter henne och att jag bryr mig om henne men jag vet att det är dömt att misslyckas med henne. Hon kommer aldrig kunna ha ett förhållande i nuvarande tillstånd.

Man är väl dum i huvudet men efter allt skit så känner man ändå att man bryr sig om henne och vill henne det bästa men det är väl kärleken som ställer till det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon inser sitt problem och gör allt för att åtgärda det men jag tror det är en döende kamp. Folk som har erfarenhet av detta vad anser ni, ska jag säga till henne att hon borde läsa om borderline lr ska jag bara låt henne vara?

Varje dag blir det lättare och det är med stormsteg, knappt nån tanke på exet idag... känns ovant
Ny donna på G som kanske ska komma hit och hälsa på nån helg och hänga med polarna och mej ut på en runda på krogen... det bästa är att hon är en öl tjej, bara där är det ett plus, bra humor skinn på näsan och lite attityd...

DET FINNS MER BRUDAR ÄN VÅRA EX OCH TILL 90% FÖRÄLSKADE MAN SEJ NOG BARA I KÄRLEKEN OCH INTE PERSONEN !!!!!.....

Finns inget sätt förutom att leva vidare, hade nyss själv en fin tjej på G men tydligen var hon ett mentalfall och satte på sitt ex en kväll på fyllan sedan bröt all kontakt med mig. Mår otroligt dåligt över att bli dissad så men jag hade mått ännu sämre om jag verkligen blev ihop med en sån person.

Lesser of two evils.

Det sistnämnda du skriver har du väldigt rätt i. Det vi hade med våra ex kan vi ha med någon annan så det så

Ja, tror lätt det blir så att man håller sig fast vid det man hade och sen intalat man sig själv att det är exet som person man ville ha tillbaka, men när det väl kommer till insikt så vänder det jääävligt snabbt
Redan ny fin tjej som verkar sugen på att träffas, våren är på väg, fan vänner för några månader satt man här och beklagade sig över henne, pengar jobb hela skiten och höll på att ordagrant stryka med helt enkelt, eller göra slut på sig själv.
Ikväll sitter man här och knäpper några kalla 3,5or och mår faktiskt bra..denna nya nyfikna tjejen som jag pratat med i 1.5 månad är fan bra mycket finare än mitt ex, mitt ex var inte ful nej nej men denna tjejen är klart vassaste kniven i lådan alltså, måste iaf få träffa henne en gång

Allting har känts som man haft en obehaglig tröja på sig eller nått, det sitter inte bra, känns jobbig och är bara i vägen, men för någon dag sen kunde jag ta av mig min och det känns helt sjukt bra !

När man blir kär blir man blind för allt annat, man tror att denna personen som är förälskad i, är övermäktig alla andra. Man skulle kunna jämföra detta med en sjukdom, man blir helt pyskad och tror en massa saker som inte alls är sant. "Du är den finaste jag sett", självklart är det inte så. Men det märker man i slutet av förhållandet. Och till sist, hur kan kärleken vara så underbar men ändå, rent ut sagt, för jävlig?

Fan va skönt att höra har inte kommit dit än , saknar henne fortfarande som fan , men visst jag skulle säkert kunna uppleva det där med någon annan , men har inte jättelätt att ragga på tjejer och vi hade alltid så roligt tillsammans :/ inte haft kontakt på 10 dagar nu.. Och inte kollat hennes Facebook på över en vecka , får hoppas det vänder här också snart.

Hej alla i tråden!

Känner att även jag behöver skriva av mig i dessa dystra tider.

Var tillsammans med en tjej i cirkus åtta månader. Det här förhållandet var inget som de andra jag haft, inte ens i närheten. Har aldrig kännt så för en tjej som jag känner för henne. För lite mer än en månad sen sa hon att det var slut då hon inte kännt sig lycklig på den senaste tiden.

Kan väl säga att jag har agerat ganska desperat med att skicka en massa meddelanden på facebook samt en massa sms. Jag har nu bestämmt mig för att klippa alla band och säga upp kontakten helt med henne. Varje gång jag ser henne på facebook/pratar med henne etc så känns det som jag går fem steg tillbaka i fördärvet.

Det finns inget jag vill mer i världen än att bara vara med henne igen.. Går runt varje dag och mår skit med en fet jävla klump i magen och ångest konstant. Det är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista när jag lägger mig.

Problemet är att vi umgås i samma kompiskrets när det gäller festande och dylikt. Jag är rädd för att om jag klipper alla band med henne så kanske jag klipper fler i kompisgänget?

Fyfan denna tjejen var som ingen annan.. Elegant, snygg och smart..

Jävla pärs är dethär. Skummat igenom stora delar av tråden och det var någon som skrev att det är deras fel att det har tagit slut då de inte förhindrade att deras känslor svalnade. Tyckte det var jävligt bra skrivet och fick iallefall mig till att må lite bättre.

Nu fortsätter en lång och jobbig arbetsdag, dags att släppa taget och ta stora kliv framåt och tänka på framtiden!!

///piddep

Hittade ett klipp på youtube som sammanfattar faserna i ett förhållande relativt pricksäkert. Avvara 16 minuter av er tid, klart sevärd.

http://www.youtube.com/watch?v=tSdELZxEnHY

Låt henne vara. Du är inte psykolog och kan inte sätta sådana diagnoser. Jag har själv läst psykiatri och psykologi. Det är så mycket man känner igen i sig själv och omgivningen. Jag anser att mitt ex lider av en narcissistisk personlighetsstörning, men om jag säger det till honom skulle det bara bli värre än vad det redan är. Ingen av oss skulle må bättre av det. Vad skulle du tycka om hon sa något liknande till dig? Dessutom kan du inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Om hon någonsin mår dåligt av den människa hon är, då kommer hon att söka hjälp på egen hand. Ni är inte en del av varandras liv längre. Hon är inte längre ditt ansvar. Skulle hon hjälpa dig?

Jag säger det igen, släpp dom även om det känns som ni borde hänga kvar lite.
Vet själv hur folk skrev till mej att släppa och idag ångrar jag att jag inte gjorde det, vardagen blir mycket lättare, visst mitt ex hittade en ny så det är kanske "lättare" då men jag trodde in i det sista att hon var ärlig mot mej = fail!

Nu säger jag inte att era ex är sådana men risken är stor, försök ställa er in på det iaf det är enklare.
Fan vi är goa gubbar och gummor vi ska inte hala upp oss på en och samma person, dom ville inte ha oss vilket betyder att det är deras förlust!
Men det är lätt att vara efterklok, pratat med en tjej i ca 2 månader och inte ens tänkt på vilken skön tjej det hela tiden varit, vi har mest pratat om mej och mitt ex och jag har varit blockerad på något vis, men efter att fått ett avslut med mitt ex märker jag vilken gobit detta är, är sjukt nyfiken på att träffa henne.
Låter kanske löjligt men vore ju höjden av lycka om exet satt på krogen med sin nya och så kommer Bullen in med sin nya "vän" och skiner som en kung, vännen är snyggare liter större lökar och sjukt söt... Hoppas det svider hos exet så får hon se på riktigt vad hon kastade bort för en äldre snubbe haha..

Karma is a bitch kioskmongo!!!!

Fy fan. Jag tyckte jag var på rätt väg med allting efter en vecka utan kontakt och försökt komma igång med träning och kosthållning. Så fick jag den smarta idéen att köra ett rejält tre-dagars fest-race med en polare, som slutade med att jag både smsade en massa saker jag ångrar, och visade mig i en "svag" position mot exet.

Ni kan fantisera ihop vad jag skrev själva, men att jag aldrig ska sluta älska henne, och att hon är den enda jag kan tänka mig att skaffa barn med ingick haha. Så nu sitter jag här med den värsta ångesten jag känt i mitt liv.

Jag känner jag mig så jävla patetisk och mållös. Jag vill bara ringa henne och säga att allt är glömt och förlåtet, bara hon kommer hem hit. Att ingen är perfekt, att man kan göra misstag.

Jag är så jävla rädd att förlora henne om jag fortsätter att inte höra av mig till henne, om jag verkligen släpper henne helt. Samtidigt vet jag att om vi blev ihop igen nu skulle det bara bli skit, om hon ens vill det.

Jag har städat lägenheten hela kvällen för att hon ska komma förbi och hämta lite grejer imorgon. Jag inser ju själv hur jävla LAME det är. Samtidigt känner jag mig ännu mer patetisk när jag läser alla era inlägg, för vi alla känner och går ju igenom liknande saker. Det verkar helt naturligt.

Hur fan gör man när det verkligen är kört? Hur slutar man hoppas och fantisera? Hur fan går man från ett långt förhållande till att leva ensam? :S

Du är just nu där det är som jobbigast, jag känner igen och förstår varenda tanke, man vill hitta "rätt" sak att göra för allting ska bli bra, tyvärr går det inte
Jag vet inte hur det tog slut eller så, men för ditt egna bäst och som alla skrev till mej är att BRYT... Du tjänar så himla mycket på det, det är jobbigt en vecka kanske men sen blir det lite bättre dag för dag.
Bryter du inte helt så kanske det tar månader innan du börjar må bättre.

Det är mitt bästa tips och jag ångrar själv att jag inte bröt tidigare, nu efter 5 månader har vi fått ett avslut och det vände på en dag, en vecka sen som hon berättade att hon hade ny, och div lögner visade sej men som sagt jag mår kanonbra och ser verkligen fram emot att träffa en tjej jag pratat med ett tag, men har varit förblindad eftersom mitt ex funnits i tankarna hela tiden..

Så försök iaf bryta för sitt egna bästa ..