Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Hej alla med brustna hjärta. Jag och tjejen har gjort slut, eller ja "paus", fastän det lutar åt det förstnämnda Det var hon som tog upp det att det inte har varit så bra på sistone (hade en liten känsla då, då hon varken ville pussa mig eller liksom va med mig). Det har nu gått 2 veckor fastän vi har samtalat lite nästan varje dag, jag bor i vår lägenhet på vardagarna och hon bor här på helgen (annars hos far sin eller någon kompis).

Under denna period så har hon oftast varit väldigt kylig mot mig + att ibland inte svarar på sms eller när jag ringer. Har ständigt en klump i bröstet samt att jag sover fruktansvärt dåligt

Idag har vi pratat om hur vi ska göra med lägenheten, jag har tänkt flyttat hem till mor och far, så det är inga problem, men hon har ingenstans att ta vägen plus att hon inte har råd att bo kvar då hon inte har nåt jobb efter sommaren. Detta har jag sånt dåligt samvete för, men borde jag ha det? Hon är ju trots allt "min" flicka, men det var hon som tog initiativet till denna pausen. Hon ville ju såklart att det skulle va ett gemensamt beslut men jag kan ju inte tvinga henne att va kvar hos mig

Ena dagen är jag sur, den andra är jag bara depp, fy fan asså...

Hur fasen ska jag lösa detta utan sura/ledsna miner?

Gör det inte, även om en del av dig vill så gör du inte det när du har klara stunder.

Du har inga skyldigheter mot någon annan än dig själv. Hon krossar dig och det är inget att känna dåligt samvete för.

Hon har sig själv att skylla och får väl flytta hem till sina föräldrar.

Alla människor är egoister och tänker bara på sig själva och även du. Det är bara att inse, hade du inte varit lycklig så hade sannolikt du gjort slut med henne istället.

Det finns inga garantier för framtiden men det finns en chans att du träffar en person vars mål lyckligtvis går hand i hand med att ha just dig i sitt liv. Den personen kommer aldrig ditt ex bli och jag tycker inte det är värt att lägga någon som helst tid på människor som egentligen inte bryr dig. Spar på krafterna och lägg krutet på dig själv istället.

Hej igen.

Jag var ihop med en tjej och efter tre roliga år valde hon att gå sin väg. Detta skedde för ungefär 2-3 månader sedan. Hon träffade en ny ganska snabbt, en kille som hon gillar fast hon vet inte om det är rätt. Dom har det rätt stormigt, fram och tillbaka hit och dit.

Vi hade inte setts sedan vi bröt upp förrens två veckor sedan. Vi båda blev rejält berusade och ord som "jag älskar dig" och "du är den bästa killen på hela jorden" kom ur hennes mun. Hon sa även att deras förhållande var ett "skämt" för att få mig att komma över henne snabbare.
Hon lyckades och jag var iskall, stängde av mig helt, tills den dagen vi sågs igen. Mötet var inget bestämt, det var en slump.
Nu har vi setts några gånger sedan dess och jag fick vibbar av att hon ville försöka på nytt igen, när vi väl pratar om oss så säger hon att hon inte vet. Hon gillar sin andra "kille" och vill se vart det leder. Men hon säger samtidigt att vi får se, vad som helst kan hända.

Jag är så jävla rädd, vet inte vad jag ska göra.. Saknar henne så sjukt mycket. Verkar som om bara ville kolla mig, om jag fortfarande hade känslor för henne. För att sedan spola bort allt lika snabbt.

Vad ska jag göra? Vill ha henne tillbaka, hon gör mig så jävla glad.

Hon stack efter tre år, träffade en ny som kanske inte funkar, visar det sig? Jag hade inte velat ha med en sådan att göra igen, men det är jag det. OK, gör så här: avvakta och se. Det är det bästa du kan göra nu. Men det är svårt att ge någon annan råd om hur man ska bete sig.

Fan måste bara skriva av mig.. 3 månader har gått och jag saknar henne som fan.. Fast jag sett henne hålla på med en annan kille.. Jag mår bättre idag än innan , är inte desperat att få tillbaka henne längre.
Jag tränar nästan varje dag, är med kompisar och allt det där men allt känns så jävla tomt utan henne ..

Hon gjorde mig så sjukt glad och lycklig, känner fan ingen lycka längre.. Jag både vill och inte vill ha tillbaka henne..

Vet inte hur jag ska få bort detta men allt känns så meningslöst nu.. Som att jag inte har nått att leva för typ.. Vet att man inte kan leva för en annan människa men det är så det känns..

Sen får jag alltid sån jävla ångest varje gång jag vet att hon är i närheten, typ om nån polare ser henne.. Är rädd som fan att träffa på henne och hjärtat börjar slå fortare.. Fan hur länge ska det vara såhär.. Hon är fortfarande i tankarna stora delen av dagarna..

Har brytit med henne också, känner inte för att träffa någon annan heller..

Behövde bara skriva lite..kan inte släppa henne bara...

Lider med dig, här har du en till som mår ja vad ska man säga, åt helvete..

Sorgligt. Så där hade jag det i många, många år vilket pajade allt annat.

Jo det är ju faktiskt så. Men du vet ju hur svårt det är! Hur mycket energi och tid det krävs, och har man inte det så är det förbannat svårt! Men du har helt rätt! Måste bara hitta den energin själv! Tack för ditt svar Pineapple

Vi har inte pratat ut om det. Mitt ex är så fruktansvärt hemlig! Folk brukar kalla henne för viking, och det namnet stämmer väldigt bra på henne! Hon kan inte prata om/visa känslor, och det är jävligt synd! Men det du säger är helt rätt!

Äntligen är det över och jag kan släppa henne utan problem, vill inte skriva rakt upp och ner i tråden, men är någon nyfiken på vad det är som gör det så enkelt för mej att släppa så skicka PM ni kommer bli chockade över hur en person som poängterar att hon är " mer ärlig för sitt egna bästa " och där jag känner att jag skulle kunna få hennes nya att dumpa henne på en kväll funderar
Jag delar gärna med mej.