Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Du är nog inte onormal, det tar olika lång tid för alla. Och folk här är medvetna om det också så skriv av dig om du mår bättre av det. Jag tror att du kanske är kär i kärleken likt många här och har en falsk bild av hur hon egentligen var.

Hur har du bearbetat sorgen, har du brutit all kontakt eller har ni haft kontakt i två år? Dålig idé i så fall. Om du inte prövat det så testa med att träffa någon annan men dessvärre brukar man tänka tillbaka på sin starkaste förälskelse när det skiter sig, oavsett hur länge sedan det var.

Det där är så jävla jobbigt när man tror att man har kommit över henne. Känner igen det där med att drömma om henne. Man mår så jävla dåligt efteråt! Det sabbar verkligen allt! Kan tyvärr inte ge så mycket pepptalk (sitter i samma sits själv), men hang in there, det kommer att bli bättre, det tar bara lite tid.

Det bästa tipset är nog helt enkelt att bara rida ut skiten.

Har ofta kommit på mig själv med att tänka på mitt ex. Man undrar hur hon mår och även hennes barn.

Har hänt att man gett vika och skickat ett mail eller två och frågat hur det är och så och visst man har fått svar men det var alltid jag som tog första steget till kontakt.

Sen slog det mig att det inte finns nån anledning att höra av sig till en människa som helt enkelt gått vidare och aldrig undrar hur man mår.

Så nu lägger jag ingen energi på henne för det finns ingen anledning helt enkelt och det känns helt ok!

Bröt kontakten helt. Tog upp kontakten en gång, och då verkade hon fortfarande lika misslyckad och dum i huvudet. Hon hade hittat en bättre kille än mig antar jag, som hon sa spöade skiten ur henne. Men men. ...... vad fan. Aja. Hon verkade lika förvirrad varpå jag sket i henne en andra gång.

Men mina känslor för henne är genuina. Det finns så många tjejer jag kan välja på "klokare grunder" som jag har stort tycke för. Men jag brydde mig verkligen om henne. Skulle vilja prata med henne igen. Men.. jag vill inte höra något om hennes relationer, och jag vill inte veta av hennes skumma känsloförhållandet till relationen igen som hon lätt skulle kunna sälja för en burk öl, med tanke på hennes konstiga emotionella .. nånting.

Jag har känslor för en tjej som inte själv vet att hon existerar. Hon har typ noll självinsikt, och rätt taskig insikt i andra. Men gullig var hon , och tjock --fast kuuurvig!!--, och så hade hon typ 20 andra fel. Men mina känslor för henne var så stora. Så fint ansikte.

Hon visade sina "känslor" för mig, med pengar. Som sagt så var hon dum i huvudet mer eller mindre, och jag var tvungen att lämna henne, med mitt hjärta.

Försöker påminna mig om hur dum i huvudet hon är dock. Jävla apa med antisocial personlighetsstörning.

Waste of time, she is.

Det jag gillade mest med henne var väl hennes pseudomognad. Men hon visade sig vara en spoiled jävla madrass utan något faktiskt värde.

Kan jag få mitt hjärta tillbaka? Borde finnas någon garanti på såna tjejer.

Någon tjej här som är singel och som vill dränka sina kärlekssorger tillsammans med mer kärlek?

Suck. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt. Lite hårt är det där. Lite hoppdödande inför framtiden. Att människor kan vara så kalla. Men har hon en ny, så har hon, liksom.

1,5 månad senare och jag mår bara sämre och sämre. Jag tror fan inte att det är sant. Detta skulle kunna liknas med att snetrippa på LSD, jag är fast i en mardröm och det blir bara värre och värre. Har alltid varit psykiskt stark när det gällt annat men detta har krossat mig helt o hållet. Ser ingen väg ut o jag orkar fan inte hur mycket som helst. Börjar bli riktigt desperat....hjäälp

Det bästa sättet måste väl vara att röka ihjäl sig på opium.

Ja det är långt ifrån lätt. Har ni pratat ut om det?
Vet att det är svårt och det är därför jag tror att det är bäst att vara stenhård. Jag pratade ut ordentligt med mitt ex och sen när vi kände att vi var så färdig som man nu kan bli (det finns ju ändå alltid tusenmiljoner frågor kvar i ens huvud..), så sade jag att jag trodde det skulle vara bäst, för oss båda, om vi raderade och blockade varandras facebook och bara hade kontakt om det var något praktiskt som behövdes ordnas eller om det krisade på något vis. Så nu har vi inte någon kontakt längre men vi har bägge målet inställt på att kunna ta upp kontakten igen när känslorna lagt sig.

Njae, alltså innan mitt senaste förhållande så har jag inte riktigt haft något förhållande som varit så seriöst egentligen (sett i backspegeln). Så kan inte riktigt jämföra. Men jag känner personer som är vänner med gamla ex, där det funkar fint och inte känns konstigt, men de är ju inte direkt bästa vänner.

Jag kan försöka trösta er här inne som inte kommit så långt i att läka efter att det tagit slut med att få reda på att sitt ex träffat en ny inte alltid gör så ont som man är rädd för.

Mitt ex talade om för mej ikväll att hon träffat någon, om dom är tillsammans eller inte vet jag inte, hon lovade iaf mej sen lång tid tillbaka att jag skulle vara den första som fick reda på det, hon ville inte såra mej med att berätta dej och hon ville att jag skulle få reda på det från henne än någon annan, vilket faktiskt kändes ärligt.

Visst gör det ont det gör det verkligen men inte så illa som jag trodde ändå, varför kan jag inte svara på, någon tår har jag fällt men inte mer än så.
Jag älskar henne fortfarande och både vill och inte vill ha henne tillbaka, antingen står jag på tröskeln, precis det stället där det går från att man skulle bli väldigt ledsen till stället där man inte tar det så illa.
Svår känsla att beskriva, jag har hela tiden sagt att mitt ex är speciell vilket hon faktiskt är, det kan Lerdric i denna tråden intyga också, och det är väl det som gjort att jag hela tiden har haft frågetecken i huvudet, hon har hela tiden reagerat helt olikt mot vad många andra skulle ha gjort som jag berättat min historia för skulle ha gjort.

Jag kände på mej att detta skulle komma ikväll med tanke på smset jag fick, hon hade velat träffa mej och berätta det men jag kände på mej att det skulle bli fel, jag har kommit så pass långt att jag gav ett ganska så kort och rakt svar när hon skrev det och hon tolkade nog mitt svar lite som " jaha okey jag bryr mej inte " och så blev hon sur på mej helt plötsligt, just sådana reaktioner gör att jag inte förstår henne och det gör det svårare att släppa.
Det kändes väldigt tydligt som om hon ville ha en bekräftelse och att jag skulle reagera på ett annat sätt.
Är det någon som vill så skriver jag hela händelsen via pm, jag vill henne inget illa men så som jag svarade gjorde att jag automatiskt gick ut ur hela denna skiten med flaggan i topp medans hon sitter där med ny kille och tänker på varför jag helt plötsligt gav raka ärliga svar.

Hade hon inte reagerat som hon gjorde hade nyheten hon berättade för mej säkert gjort många gånger ondare kan jag säga.
Ska jag vara ärlig så tror jag faktiskt inte på henne att hon har träffat en ny, MEN jag är väl medveten om att det kan vara så också så jag kommer ta det lite lugnt med att gå ut på helgerna för vi går till samma ställe, jag vet inte hur jag kommer reagera om jag ser dom ihop, jag vill nog smälta detta lite innan jag vågar, det kanske känns skitjobbigt men det kanske också inte alls känns så jobbigt..

Så kort och gott tror jag inte på henne just för hur hon alltid har betett sej.
Och en sak är jag helt hundra på, har hon inte ändrat helt på vissa saker med sej själv, så kommer denna killen hon träffar nu inte stanna så länge..

Lite mer än två månader sen nu.
Tyvärr har vi haft kontakt till och från. Tills nån dag sen. Vi bestämt oss för att vara vänner, hon berättade allt för mig. Om den nya killen som hon träffade direkt efter mig, då de haft en tidigare romans när det inte funkat för oss tidigare.
Men iallafall, vi hade kontant, bestämt oss för vänner och berättade allt för mig. Nya killen varit otrogen på fest och massa annat, hon sökte tröst hos mig och det kändes bra. Att veta hon fanns där och så vidare. Släppte in henne igen så att säga, kände mig inte ensam längre och ja, jag visste det inte skulle bli vi igen. Men aa, var ett misstag att fortsätta ha kontakt.
Och nu häromdagen så säger hon att vi tyvärr inte kan ha kontakt längre pga henned pojkvän inte tillåter det. Tydligen självklart att man inte har kontakt med sitt ex. Killen ska tydligen hotat henne med att det är antingen mej eller honom, så aa. Självklart väljer hon ju honom.
Dessutom är jag dum och frågar om hon älskar honom. För bara några dagar innan när han varit otrogen hade han gråtit och sagt han älskade henne, men då inte fått något svar. Nu frågade jag henne och då fick inte jag något svar. Så jag tog det som ett ja, och det gör så jävla ont att höra att hon älskar någon annan.. Otroligt, då hon fortfarande betyder för mig.
Känner mig otroligt ensam just nu, då jag inte har någon direkt kompis som jag pratar med sånt här om. Men aa, kör på mitt egna race. Vet det krossar henne att se mig le så att säga. Började träna efter henne för att öka självförtroendet, detta gjorde henne självklart sur för jag inte gjorde det under tiden med henne. Känns bra att jag fortfarande finns där inne hos henne och att det "krossar" henne.
Men aa, mår riktigt dåligt av att hon har någon annan, som jag ser och som hon sagt är bättre än mig på flera sätt.
Jag hoppas detta går över snart. Gråter varje natt nu på senaste tiden pga ensamhet och saknad. Otroligt jobbigt då det stör allt annat i mitt liv, studier och allt. Vill bara råda folk där ute, säg upp kontanten direkt, det kanske är det jobbigaste då, men det är bäst i längden, speciellt om ni vet det inte kommer bli ni igen..
Kan även säga att den nya killen är/var en kompis som tyvärr umgås i samma kompiskrets.
Ber om ursäkt för eventuella stavfel.. Skrivet från mobilen en sömnlös natt..

Jag är så jävlar trött på att jag antingen är usel på att visa mina känslor, eller på att jag har elaka vänner, eller både och. Min bästa vän och tjejen jag har gått och blivit blixtförälskad i hånglade igår, det fortsatte på efterfesten där vi till slut bara var vi tre kvar. De låg i min bäddsoffa och fnittrade och hånglade samtidigt som jag låg i min säng några meter ifrån och kände en kniv vridas runt i mitt hjärta, igen och igen. Hur kan psykisk smärta göra så fysiskt ont. Hur lyckas jag alltid hamna i såna här situationer

Idag skulle vi haft 1 år tillsammans om hon inte hade gjort slut förra månaden.
Mina känslor är som en berg- & dalbana förtillfället, ibland känns det som att det bara är bra det som hände, men idag saknar jag henne så otroligt mycket och tänker tillbaka på alla fina minnen med henne.

Borde man skicka iväg ett sms till henne? Inte något sorligt, men typ skämta lite och skriva något med att det skulle vara våran årsdag idag

eller kommer det skrika desperation av mig om jag gör det?