Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Va? Ett ärr är inte alls ett oläkt sår.

Hallå jag såg en naken rumpa idag ute och ni tjaffsar om sår och ärr?...

Ärr är en typ av vävnad som kan bildas vid läkning. Ärr brukar ofta bildas efter djupa sår i huden. Ärr består av tjocka hudlager som bildats efter att originalhud förlorats och sitter kvar hela livet.

Nu borde du förstå vad jag är ute efter....

Bildbevis?

Öh ja? Därför är det ett LÄKT sår, inte ett oläkt.

Jag syftar inte på ett kött sår utan känslomässigt sår, jag har en kompis som tog sitt liv för ett par år sedan och det smärtar till lite i hjärtat när jag tänker på det. Jag syftar på att tiden inte läcker alla sår utan bara får det jobbiga att kännas mindre jobbigt. Jag kommer alltid komma ihåg min kompis och varje gång kommer det kännas och det spelar ingen roll om det går 10-20år kommer alltid komma ihåg honom....

Tro mig, lägg aldrig all din lycka och ditt liv i en någon annans händer. Människor förändras hela tiden, och man kan nästan aldrig lita på någon till 100%.

Om du har blivit dumpad och fått ditt hjärta krossat, gå vidare, det är hans/hennes förlust, livet är inte en film med ett lyckligt slut.

Jag vill bara säga att jag blev dumpad, efter ett 5 års lyckligt förhållande och allt jag gjorde i 6 månader var att tycka synd om mig själv, var deprimerad varje dag och kände verkligen att livet inte var värt att leva, jag gjorde inget annat än att stanna hemma och gå till jobbet.
Så en dag vaknade jag upp och tänkte för mig själv, vad fan håller jag på med?

Hur kan jag låta denna tjejen, som dumpade mig och lämnade mig ensam i detta elände ändå ha kontroll över mitt liv? Varför gråta över någon som inte ens vill vara med mig? Varför lägger jag inte all min energi på mig själv och de människor som älskar mig för den jag är och inget annat?
Så den dagen ändra jag allt, jag ville att min kropp & själ skulle känna lycka igen.
Jag började träna hårt varje dag, köpte nya kläder, fräschade till mitt utseende, gjorde alla saker som jag alltid velat göra, spela instrument, gick ut med vänner och bara tänkte på positiva saker och njuta av livet som det är - fantastiskt, jag gjorde bara saker som var bra för mig och gjorde mig glad. Livet är stort, vackert, det är allt du vill att det ska vara.
Det är ditt liv och låt inte någon annan ha kontroll över det, du har kontroll över allt, din framtid, dina känslor och varje dag är en ny dag med oändliga möjligheter, för storhet och för nya positiva saker.
"Döm inte ditt liv från en människas ögon, titta på ditt liv genom universums ögon" - Det finns inga gränser i livet. Ingenting är omöjligt, och du kan verkligen uppnå vad du vill så länge du arbetar tillräckligt hårt för att få det.

Så sitt inte där i din ensamhet och känn sorg, GÅ UT OCH FÅNGA LYCKAN!

Du har helt rätt i allt du skriver, jag har börjat göra samma sak nu, känns mycket mycket bättre. Dessutom finns det hur mycket tjejer som helst och garanterat bättre än sitt ex också även om man inte tror det nu för stunden.

Du har till 100% rätt i vad du skriver och det tycker jag alla ska läsa och ta fasta på.

Stå på er det kommer bli bra igen jag lovar...

Jo asså jag fattar ju att dom inte sitter med nått trollspö och trollar bort det onda Men jag har iaf bokat en tid nu. Känner det ska bli skönt att få surra bort lite med nån utomståene. Fråga mig inte varför ?

Jag måste bara få skriva av mig.

Jag har under de senaste två veckorna fattat tycke för en brud och lärt känna henne väldigt bra. Vi har snackat i flera timmar varje dag, allt på hennes initiativ. Jag har till och med sovit över hos henne och väl där så myste vi lite.

Idag kom bomben från ingenstans. Apropå ingenting så började hon prata om någon kille som ville ha henne men hon sa att hon inte är ute på marknaden och att hon hoppades att hon hade varit tydlig med mig om det också. Med andra ord, jag fick veta att hon bara är ute efter min vänskap.

Det som är så sjukt är att vi endast känt varandra på nära håll under 2 veckor (bekanta innan dess i drygt 1 år) och att jag ändå känner mig helt tom. Utseendemässigt är hon dessutom inte alls min typ. Om jag ska vara riktigt ärlig så vet jag inte ens om jag är intresserad av att ha något förhållandemässigt med henne. Jag hade inte funderat över det så mycket alls, bara lät det flyta på. Egentligen förstår jag inte hur jag kan reagera speciellt mycket överhuvudtaget.

Detta är dock första gången jag blir dissad som pojkvänsmaterial. Eftersom att jag aldrig raggat/tagit ett initiativ förut har det varit tjejerna, två stycken under de senaste 5 åren, som kommit till mig och därav är det jag som har haft möjligheten att dissa eller ge det ett försök.

Det känns så sjukt. Jag sitter alltså här, kanske inte förstörd eller ledsen men väldigt tom och konfunderad. När jag tänker efter är jag varken olyckligt kär eller i något behov av henne. Jag vill bara bli av med den här vidriga känslan av tomhet. Hon är inte värd min tomhet.

Sådär. Fan vad skönt att få skriva av sig lite. Kämpa på grabbar och tjejer och gå vidare. Det ska jag göra.

Ja det är rätt skönt att få prata ut med någon som varken är vän eller liknande...