Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Det är rätt sjukt egentligen när jag tänker på det.
Spenderat mer eller mindre halva natten och läst närmare 200 sidor som jag skrivit för hand sen allting rasade.
18år i ryggsäcken med skit och elände och självhat ångest panik tankar och ren skit!!
Allting kom på en gång, allting ville ut, förlorade mej själv, förlorade min enda trygghet, mitt ex var den första som fick veta, hon fick mej att ta hjälp, hon fick mej att ta tag i mej själv.
Terapeut mediciner allt började jag med, men hann inte riktigt komma på fötter och det blev för mycket, hon lämnade mej och det kändes som någon drog ut pluggen ur badkaret.
Jag gjorde allt för att få henne tillbaka, hon var det enda som kunde få mej att vilja komma på fötter igen, jag skäms över allt jag gjorde, inget sjukt men jag bönade och bad verkligen för livet men inget hjälpte.
Jag trodde hon försvann för gott ur mitt liv, jag dog!
Jag var nära att "släcka" mej själv flera gånger med just en kväll mins jag, jag var helt på det klara att i natt sticker jag, alla ska dö, jag drar bara lite tidigare än alla andra.
Väl ute känna det som jag kliver ute mej själv och inser vad fan jag håller på med.
Jag går hem, slänger alla mediciner och ringer min terapeut dagen efter och avbokar allting!
Den dagen gav jag mej fan på att jag skulle upp!
Och jag fixade det, släppte allt det gamla efter 18år...
Lik förbannat finns hon kvar! Hon har stått ut med mycket skit från mej, hon vet dock inte den mörkaste sidan(ännu)
Jag är så otroligt tacksam så det finns inte ord, jag älskar henne av hela mitt hjärta som är fullt av gamla sår, jag skiter i om hon knullar med 100personer jag älskar henne ändå, hon satte den sista kniven i mitt hjärta men jag tål det, inget gör så ont som mitt gamla skit
Men jag inser idag att hon är förlorad för gott, jag har gett upp allting, jag älskar henne för mycket för att ha kvar henne i mitt liv, jag måste och jag kommer släppa henne!
Jag kommer att få prata med henne inom dom närmsta dagarna och jag kommer tacka henne för allt hon gjorde fast än att hon inte vet, hon är en klippa som fick mej att ändra på mitt liv.
Jag hade höga drömmar och mål innan som jag vet att jag inte kunde uppnå, idag drömmer jag bara om att en dag få kunna sätta mej soffan efter en arbetsdag och känna att allting är OKEY !!
Det är allt jag vill, men det får bli utan henne.
Jag älskar henne för mycket för att ha kvar henne i mitt liv, jag är stark som fan numera, men mina känslor för henne gör mej hur svag som helst..

Det kommer göra sjukt ont att säga hej då till den personen som betyder mest av allt i mitt liv, den jag älskar och kommer älska mest av allt i resten av mitt liv men jag måste.

Fy fan !! <3

Gå vidare

Det är dags nu Redbullen! Du har pratat om det hela veckan och nu är det dags för dig att agera. Håller tummarna för dig!

Jag och andra sidan står fortfarande och trampar i valet och kvalet. Vet inte vad jag skall göra av henne... Känner att jag gärna skulle vilja säga till henne vad jag tycker och tänker, får nog bli imorgon.

Så dum i huvudet som jag är så kunde jag inte hålla mig från att snoka runt på facebook igår. Det var som att jag visste vad som väntade mig, en fredag och allt. Tror ni inte att hon skall hosta YTTERLIGARE en fest hemma hos sig? Man kan lungt säga att jag fick ett psykbryt här hemma. Det tog all min makt för att inte plocka upp telefonen...

Det må vara helt ofarligt det hon gör, att hon bara vill träffa kompisar och ha kul, hennes sätt för att kommer över smärtan, men att dricka sprit 4-5 helger i rad ser inte jag som normalt. Vad är det med tjejer och separationer egentligen? Hon har sjunkit grovt i mina ögon. Som en fjortis i en 21-årings kropp. Hon klagade så jävla mycket på att jag hade förändrat mig och bla bla bla. Skall jag vara ärlig så vet jag inte om hon är värd att få mig tillbaka längre när jag tänker efter.

Detta är något som jag definitivt kommer att ta upp nästa gång vi ses. Vadfan som har hänt med henne? Tänker inte höra av mig idag. Nej, det nöjet skall hon inte få. Är väll det hon förväntar sig? Att jag skall ringa och leta henne på en lördagkväll...

Nyss så var hon min och vi låg här tillsammans i sängen och mös. Vad nu? Livet är bra hårt...

Det må vara att jag kanske inte var mig själv under själva separationen, men återgick till mig själv ganska snabbt och det vet hon. Vilken människa kan vara så kall och hålla lugnet under en separation? Önskar att jag hade besuttit den kunskapen tidigare så jag hade hållit mig från att toffla.

Jag är samma gamla människa igen, men hon? Hon som tjatar så jävla mycket om att hon inte vill mista mig som vän, men sen när vi väl ses så är hon den stelaste i gänget.. skall man skratta eller gråta? Om jag är din vän så kanske du skall bjuda över mig på den där festen som ALLA verkar få komma på utom mig. Hatar mig själv för att jag tog med den där otacksamma jäveln på min födelsedag.

Jag är förbannad tyvärr Den där psykologiska krigsföringen kanske inte är så dum ändå? Fyra dagar nu and counting

I början tänkte jag också att jag skulle börja med PK men i mitt läge så funkar det inte. Har inte hört nåt från henne på 1,5 månad och jag tror inte jag kommer göra det. Visat mig glad och positiv. Jag har inte kollat på hennes profilsida på snart 3 veckor. Och det enda informationen jag fått reda på var anledningen varför hon gjorde slut och det för att hon mådde dåligt vilket jag vet att hon gör, ska man tolka det så kan man se det som att allt hon sagt med "vi får se i framtiden" stämmer och att hon kommer vilja försöka igen men frågan är om JAG kommer vilja försöka igen. Jag var på typ en dejt igår med en annan tjej men fann ingen motivation att inleda något nytt och jag vet att den nya tjejen är väldigt intresserad av mig så jag måste avsluta det redan nu. Många människor längtar till helgerna men jag själv hatar helgerna, tiden går saktare och hjärnspökena blir mer intensivare.

Jag har gjort väldigt mycket fantastiska saker för mitt ex när vi var tillsammans och jag hoppas att hon aldrig glömmer bort det, för jag kommer aldrig glömma bort henne.

Helgerna är det värsta jag vet!!! Då är exet ute och slirar, jag aktiverar mig genom att kanske sitta hemma och kolla en film, gå och träna. Som sagt, jag skall inte ut och dricka bara för att hon gör det. Jag är SAMMA gamla kille. Jag förändrar mig inte.

För mig funkar inte film/tvserier eller tvspel för det fanns en sak som var det bästa i mitt liv och det att få umgås med flickvännen(exet). Tappar bara fokus när jag gör stillasittande saker och då kommer tankarna om exet, måste göra saker som aktiverar kroppen och hjärnan. Träna är den enda saken som jag finner något nöje i men håller med om att: "Jahopp nu kanske hon är ute och då träffar hon kanske nån kille hon följer med hem" det tänket sätter igång. Jag kör på att festa varannan helg och det funkar bra hittills. Men idag kommer det vara en riktigt seg kväll/natt :/

Jag tog den tyngsta vägen genom det värsta och det är inte att rekomendera.
Gör vad som helst annat än att sitta hemma, ut och gå ( det hjälper förvånansvärt mycket )
bara dra ner på stan och sitt på en bänk och kolla på film....sitta hemma och inte göra nått är det värsta som finns.
Jag trivs numer inte hemma med tanke på att alla tankar och sånt kommer direkt

Ja antingen blir det i morgon som jag hoppats på eller får vi ta det i veckan...

Se där! Nu skjuter du ju upp det igen! "eller får vi ta det i veckan...". Kom igen nu förfan! Imorgon ringer du henne, capice?

Hon ligger hemma och är sjuk så jag kan inte göra så mycket åt det

Alla människor och föhållanden är olika, jag var säkerligen inte lika "djupt" ute som många andra här, men det funkar för mig.
Det första slaget i magen var vidrigt, höll mig borta från facebook och svarade inte på sms.
Gick inte ut, utan tog det lugnt, tänkte igenom och framförallt pratade jag med vänner.
Gled in här och läste morgonbonges (tack till dig) predikan och insåg att detta var det enda rätta i mitt fall.

Gick in på facebook igår och såg att hon hade skickat ett mejl där qvinnen förklarade hur mkt jag betydde osv.
I övrigt ska tilläggas att jag tror den lilla "Lisbeth Salander" varit inne på min facebook o kikat, då jag om inte minet sviker minns att hon kryssade för "kom ihåg mig" när jag loggade in på hennes dator en tid bak i historien.
Så nu är lösenordet bytt och det känns verkligen som en jävla etappseger.

Folk kan säga vad de vill, men det forsätter f-n vara ett spel, varken mer eller mindre.
Har haft turen att lära känna ett tjejgäng som jag hänger lite med, så nu börjar det kännas riktigt bra igen
Det e jävligt tungt i början, men jag tror du tjänar på att klippa.
Loc-Dog vs Lisbeth 1-0