Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

så tisdagen har varit här och gått igen,

pratade med henne i går,
vi tog en promenad och pratade torr-prat och bara kände av varann.
gick till ett mysigt lite hak och åt,
där kom känslorna,
det var mycket och det var starkt gjort av henne och säga dom saker hon behövde säga.

jag stod på mitt och sa att jag vill ta ett par steg tillbaks och hellre återkomma när jag känner att jag kan skratta åt hennes försök på att ragga hem någon från krogen t.ex,
men att tills dess väljer jag att kliva bakåt.

mycket fram och tillbaks,
men det blev tillslut så att hon följde med mig hem,
och vi hade en "sista natt".
vi gjorde våran egen "bubbla" helt enkelt och valde att stanna där över natten.

morgonen kom och vi skiljdes åt med löften om att återkomma i varandras liv när vi känner att vi klarar av det.
jag fick känslan av att det är många tankar och känslor kvar hos henne,
men nu kan jag med handen på hjärtat säga: "ditt problem" jag kommer så klart att vara där som stöd ifall det skulle behövas, men jag tvivlar på att det gör det.

så!
avslutad!
och jag mår äntligen bättre igen.

Kul att höra !

Hatar att älska dig, älskar att hata dig

Så känns det ibland....

En bra dag, fått en del gjort men avslutades med nått som fick tankarna att börja igen haha jaja ny dag i morgon !!

har givetvis supit mig full och rökt mig hög. kommer hem, ser alla flyttkartonger, förlovningsringarna, ALL TOMHET. får panikångestattacker som inte vill sluta. en hög fyllda flyttkartonger står precis brevid sängen jag ska sova på. detta är alltså verkligheten..

Inte bra ångesten blir dubbel då
låt det svida men häng kvar i verkligheten !!

För mig känns det bättre för varje dag. Mår mer bra än dåligt just nu och har god aptit tillskillnad för ett par veckor sen. Känns mer och mer positivt skönt det

Det är så det funkar, dock kommer det downs också så va berädd !

+1, är själv i en svacka nu känner jag...

Nu inser jag, två år senare , att jag är elak mot både honom och mig själv som försöker fast jag inte kan sluta tänka på att han hade camsex. Vi var unga och dumma men det har förstört precis allt, jag mår skit rentav, jag är svartsjuk, anklagande och ja - ett monster blev jag pga denna händelse och jag är så kär att jag aldrig kommer kunna bryta mig ut, istället förstör jag både migsjälv och honom sakta men säkert genom att bara må skit.
Jag älskar verkligen honom men om jag inte kan släppa det så måste jag gå vidare?


Jag älskar honom och tvivlar inte på att jag kommer vela ha honom igen om han säger att han vill kämpa men jag vet nu hur det slutar.
Tvivel till max och jag/han mår dåligt i våran relation. Förutom de bra stunderna, de får man inte glömma kanske..
Det blir inte bättre för min del, när det känns som lugnast så dyker det upp som ett slag i ansiktet.

Dessvärre är jag självmordsbenägen till max och vet inte hur jag skall göra för att inte låta det här bli "anledningen ut", jag vill inte dö men det känns så(pga. andra saker i mitt liv, inte bara denna händelse)

Hur hantera ensamheten? jag hatar att vara ensam
läser i tråden och det hjälper men jag har en sådan extrem ångest och har ingen att prata med så om någon har vettiga saker att säga så hetsa pm!


Vet inte om dethär är rätt tråd men ptja, ber om ursäkt isådanafall men kände inte att mitt behövde en egen D:

Knepet är att man inte ska binda sig alls

Vem som helst kan ge upp, det är det enklaste i hela världen. Men att härda ut när alla andra skulle ha förståelse om du bröt ihop är sann styrka. //Gandhi