Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Ja det är det bästa helt klart även om det gör sjukt ont, trodde jag skulle klara att bryta helt men saknar henne för mycket så jag failade någonting gång, helgen efter blockade hon mej på fb, inte för att jag dagligen kollade men nån gång kikade jag för att se så inget hade hänt eller eller någon i hennes närhet, hon skrev iofs inte så mycket där... Antingen fick hon höra nått som fick henne att blocka mej eller gör hon mej en "tjänst" ..
Nu vet jag ingenting, visst går det att ta reda på men det tänker jag inte göra, jag bröt halvhjärtat kan man säga och skulle nog inte gjort det, hade varit mindre jobbigt att ha förmånen att kunna höra av sej och kolla läget än att som nu inte kunna göra nått, jo jag kan skicka sms men hon svarar inte så jag tänker inte ens försöka mer, jag älskar henne väldigt mycket och därför måste jag låta henne vara, har varit nära låga gånger med tårfyllda ögon av saknad att skicka sms men det gör saken värre..

Ja bryta helt är i längden bästa alternativet, men också det jobbigaste.
Nu efter jag kommit igenom depressionen och skiten har jag fått upp ögonen för psykologi och sådant eftersom jag själv förändrat mej väldigt mycket, tycker det verkar så sjukt intressant, och hon pluggar just sånt så jag skulle kunna sätta pengar på att vi hade kunnat ha långa kvällar med prata och tankar kring det ämnet... Men de bor inget med det ;(

Förstår hur du känner dig, du ska bara veta hur jävla ont det gör för mig med, finns inga ord som kan beskriva det. MEN en vacker dag kommer man inse att det finns fan så mycket bättre tjejer och bättre att hitta någon som älskar en eller hur? För övrigt när jag tänker efter så är hon nog inte rätt tjej för mig, är nog mest att ja känner mig ensam nu och ingen tjej i närheten. Som sagt, jag ger fan i henne nu och du ger fan i ditt ex så kommer vi må mycket bättre efter en tid..

För övrigt så skämms jag nästan över hur jag bär mig åt nu. Finns folk med sjukt mycket värre problem, som tillexempel att bli av med sin mamma eller pappa i cancer eller liknande, och här sitter jag och bölar över en jävla kärring..

Känner mej bara jävligt dum om jag skulle höra av mej så det gör jag inte, vore kul om hon hörde av sej så jag får väl *vänta* på det..

Jag skulle väll bli lite glad om hon i alla fall hörde av sig någon gång, men tror det är 1 % chans eller något så har slutat hoppas på det nu med, ska ge blanka fan i henne nu, inte kolla på något som har med henne att göra. Hon kan hitta sin nya drömkille, så får det gärna skita sig så sitter hon där sen.

Jag fick reda på idag att hon bryr sej fortfarande iaf vilket gjorde det lite svårt löjligt nog
Men har större problem än så just nu, är nära på att förlora allt jag äger så det känns som det är högre prio på det faktiskt.

Okej samma här, har inget jobb, framtiden ser minst sagt mörk ut. Men jag tänker inte ge mig och hoppas inte du gör det heller. Har du skulder eller något sånt skit?

Beror ju på vad man klassificerar som sitt livs kärlek, är det den person som du helst vill vara med och som en gör/gjort dig lyckligast eller den som du lever livet ut med? Måhända att man sätter sina ex på en piedestal men det var i alla fall det mest äkta som jag varit med om från min sida och jag tvivlar starkt på att jag någonsin kommer känna något liknande.

Mitt ex var verkligen inte perfekt, hon tog mig för givet, var egoistisk, hade låg sexdrift, fula frisyrer och hennes matvanor fick hennes kropp att mer likna en åldrad kvinnas än den ålder hon var. Trots att jag såg detta så älskade jag henne helt gränslöst och hade verkligen gjort allt för att få vara med henne oavsett om hon gick upp 200 kg. Den sortens kärlek får man inte med vem som helst.

Kanske kan man känna något annorlunda för någon man bryr sig om men inte på samma sätt, självkänsla och kärlek till sig själv skadar ju aldrig men det gör bara att man själv kan bli attraherade, det säger inget om ens egna känslor. Du blir inte mer attraherad av någon för att du älskar dig själv mer, bara mer benägen att visa de känslor du besitter för att du vågar och känner att det inte spelar någon roll vad andra tycker för att du duger som du är.

Tror ändå du har en poäng, det är inte bra att ha höga tankar om sina ex för det gör det omöjligt att gå vidare. Frågan är snarare vad man kan göra åt det, tankar kan du styra men inte hur du känner.

Med tiden tror jag man kan glömma henne i princip helt. Jag är helt förkrossad nu, men varför kämpa för något man vet att man aldrig kan få igen? Tyvär kan man bara acceptera skiten hur jävligt det än är, förr eller senare måste smärtan gå över, gör den inte det så ja då är nog självmordet fler steg närmare..

Japp jag fick efter jul pga ett jävla missförstånd på mitt gamla jobb!

Fy fan lider med dig, hoppas det löser sig.

Håller på å ältar samma grej hela tiden .. Att jag gjort fel. Är lite orolig av mig som person och när hon började tveka gick allt åt helvete.

Känner igen det där, men med tiden kommer du inse att vissa av dina "fel" kanske inte hade så stor betydelse..