Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Jo det klart. Men det kommer alltid tillbaka . Känner mig rätt nedstämd när jag är med kompisar också.. Men klart det är roligare än att sitta själv hemma..

Var lite deppig innan jag träffade henne också men inte såhär. Vet inte om jag är lite deppigt lagd av mig.
5 månader nu sen hon började tveka. Drygt 2 sen det tog slut. Känns inte som jag kommit så långt men har mig själv att skylla lite också. Har träffat henne ibland och det har nog förrvärrat allt..

Du kan få en kram här. Kram

Det blir bättre, jag har varit på det stället man kallar "absolut botten".. Jag var låg och dyster under en tid, jag var så liten och låg att jag kunde stå raklång under en gravid myras mage och ändå inte nå upp till magen med händerna, idag har jag tagit mej upp liite mer än halva vägen upp för stegen.
Det tar tid och det är jobbigt men det blir bättre jag lovar!

Vet hur jävligt det är. Man kan inte sluta tänka på henne.. Det går över lite med tiden har jag märkt men har fortfarande lång väg kvar..

Ja det är fruktansvärt. Har gått en månad nu.. sitter och tänker självmord, ska jag eller ska jag inte hela tiden. Har fler problem än henne, ( en olycka kommer sällan ensam). Trodde jag var stark men vet inte om jag kommer klara det här, ser minst sagt mörkt ut ...

Förstår om allt känns hopplöst, känns rätt så hopplöst här också och allt jag vill är att få tillbaka henne. Tror inte det är helt ovanligt att man får självmordstankar när det känns som mörkast men ta inte livet av dig vad du än gör. Känns inte som jag kommer klara detta heller men känns lite bättre nu än för en månad sen så jag antar att det kommer kännas lite bättre om en månad. Du är inte ensam om att känna som du gör.
Har också känt att jag inte vet om jag kommer klara detta, känns fortfarande lite så men vi kommer klara det.

Förstår precis hur du känner dig, det här är inget jag skulle vilja önska min värsta fiende ens.. Det är väll bara kämpa på antar jag. Men att bli så totalt sviken som man har blivit finns det inte ord för..

Känner igen dina tankar, vet hur det känns att sitta med flertalet problem, ALLTING blir tusen gånger värre, jag har varit nära och tanken om att göra DET kommer ofta, det som håller mej ifrån det är hoppet.
Hoppet om att en dag må okey, hoppet om att en dag kanske kanske återförenas med exet, hoppet om att kanske få uppleva kärleken igen med någon annan..hoppet är det enda som får mej att vilja gå vidare efter all skit även om stora saker finns kvar, men skiten finns kvar och den gör sej hela tiden påmind, men det kommer en tid när man kan boxa bort tankarna för en kort stund.

Jag såg mitt ex igår på krogen, det kändes både bra och dåligt men mest bra, jag blev lugn på något sätt, hon är anledningen till att jag tog mej ut ur det mörkaste jag upplevt det låter kanske löjligt men så är det, jag lurade mej själv med att tro att det blir hon och jag igen och tog mej igenom det värsta utan mediciner och utan psykologer och terapeuter.

Alla vi här inne kommer en dag att må bra igen, vi här inne vet hur det känns att få hjärtat krossat i miljontals bitar, det är svårt att beskriva hur det känns för dom som inte ännu har fått uppleva det, jag önskar inte min värsta fiende denna smärtan men ibland önskade man att folk kunde få känna på det bara en timme för att förstår hur det känns.
Visst kan hjärtat krossas om ett förhållande tar slut, men ibland krossas det så pass mycket att det gör ont i bröstkorgen på riktigt och den smärtan är det värsta som finns.
Kort eller långt förhållande spelar ingen roll, första eller 10e förhållandet spelar heller ingen roll, känslorna bryr sej inte om det, dom kommer och dom finns där även om man inte vill.

Jag ser det som så att det är skillnad på att tycka om och vara kär och ha känslor för någon, det man känner då kan stötas bort eller förstöras på olika sätt, otrohet, svek, bråk rädsla etc etc... dom liksom "vägleds" på något sätt, antingen åt rätt håll eller åt fel håll.

Men när man verkligen älskar en person på Riktigt, då spelar det ingen roll om den personen kallat mej alla möjliga hemska ord, gjort allt möjligt hemskt och elakt mot mej, legat med 900killar det spelar för mej ingen roll.. jag älskar och dom känslorna jag kan inte styra över, det är där jag sitter nu, hon har inte gjort något som helst fel eller liknande mot mej, jag älskar henne över allt annat och jag kan inte styra över det, jag skulle vilja stänga av alla känslor men jag kan inte, jag får gå här och älska i onödan och tänka på en person dag ut och dag in emot min vilja.

Det enda jag vet är att jag kan aldrig påverka hennes känslor, jag kan försöka om hon tillåter mej, men gör hon inte det och inte vill får jag gå här med min kärlek till henne.

Om nu inte ett mirakel inträffar att de kanske kan bli hon och jag igen, iaf ett försök, så hoppas jag att hon en dag hittar en annan kille som ger henne lika mycket kärlek som jag vill ge henne och som jag skulle kunna ge henne.
Mitt ex är inte som andra tjejer har jag haft, hon är olika på en del sätt men det är det som gör henne så speciell för mej, jag accepterar att hon är den hon är, jag hoppas bara att någon annan kommer att göra det också........

Kärlek är underbart när den fungerar och besvaras, men när den inte gör det är kärlek det värsta vapen som finns på denna jorden !!

mm vet.. känns sjukt tomt utan henne och vet att hon håller på med en annan kille nu..:s fyfan . eller hon har pussat honom och dom har hållt om varandra men hon ångrade sig sa hon men ändå.. Hon trodde det skulle hjälpa henne komma över mig men hon blev bara ännu mer ledsen sa hon..

Ändå kan jag inte sluta tänka på henne. Är rädd att jag inte kommer hitta en lika bra tjej.. hon var verkligen bra, men det är vanligt att tänka så antar jag.. Kommer inte vilja ha någon ny än på ett tag iaf, känns aldrig som jag kommer vilja ha någon annan..

men man får försöka ta dag för dag typ..

[quote=Redbullen]
Men när man verkligen älskar en person på Riktigt, då spelar det ingen roll om den personen kallat mej alla möjliga hemska ord, gjort allt möjligt hemskt och elakt mot mej, legat med 900killar det spelar för mej ingen roll.. jag älskar och dom känslorna jag kan inte styra över, det är där jag sitter nu, hon har inte gjort något som helst fel eller liknande mot mej, jag älskar henne över allt annat och jag kan inte styra över det, jag skulle vilja stänga av alla känslor men jag kan inte, jag får gå här och älska i onödan och tänka på en person dag ut och dag in emot min vilja.QUOTE]

Känner igen mig. Spelar ingen roll om hon kallar mig dumma saker eller whatever. känslorna försvinner inte. Älskar henne och kommer nog alltid att göra det. Känslan att desperat vilja ha en person som inte vill ha en tillbaka är förjävligt. Innan var hon galen i mig.. konstigt hur allt kan förändras egentligen.

Höll om henne igår.. tror det var sísta gången.. men man vet aldrig , en dag kankse det blir vi igen och det hoppet har inte försvunnit än även om hon sagt att det förmodligen inte blir så, skiter i vad alla andra säger, vill ha henne och det kan ingen ändra på. Dock vet jag att man inte ska gå runt och hoppas men hoppet är det sista som överger en sägs det väl.

Jadu! jag höll om mitt ex senast i oktober så det var ett tag sen och det var även då jag gav henne sista kyssen, saknar hennes kyssar faktiskt.

Nej det där med hoppet är svårt, jag hoppades för att ta mej igenom det värsta, iofs då trodde jag ju på fullaste allvar att vi skulle bli tillsammans igen, jag är inte fullt så säker nu, jag är mer rädd att vi aldrig blir det så men ja .... hoppet finns kvar oavsett.
Det viktigaste är iaf att komma från det gamla som varit, för min del är det gamla nått som gör ont numera, tänker jag på det så mår jag dåligt, och jag kan styra över det och inte tänka på det, det tog tid att komma dit men det går.
Det som är värst för mej är hur jag betett mej mot henne, jag har inte varit snäll alls, inte varit elak med vilje men i början ville man hela tiden ha någon reaktion liksom, och det skäms ja för idag så förbannat, DET är den stora anledningen till att jag inte kan höra av mej mer till henne, jag skäms helt enkelt.
Nu är det saknad av saker vi gjorde tillsammans, fina minnen som folk så fint kallar det

Så istället för att som innan brista ut i gråt och bli sjukt ledsen kan man sitta och tänka tillbaka lite och runka på pannan och bara tänka " fan "..

Men ge dom en anledning att väcka liv i känslorna. Sitta inte hemma och tryck i er i glass och bli nån form av vrak som inte minns hur dagsljuset ser ut. Tänk er själva om ni skulle se era ex om 5 månader och hon är helt förstörd, druckit för mycket och festat sönder sig själv man känner inte samma attraktion till den personen även om känslorna finns kvar. Samma sak med er sitt inte och förtär er själva. Ni har nu all tid i världen att bli något bättre. Promenader, jogging turer, lyft skrot, allting för att komma ur träsket och dagen då ni ev träffats på en fest så har ni ökat oddsen för att deras känslor ska väckas till liv.

Vad har ni att förlora?

Fy fan, känns okej att veta att man inte är ensam om det här i alla fall. Funderar helt seriöst på att ta livet av mig, kan inte gå omkring så här längre. Har verkligen ingenting kvar..