Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Ja det där tycker nog dom flesta här inne som blivit lämnade, tyvärr kan man inte göra ett skit åt det.
Vill visst jag ha mitt ex igen, men det är mycket som vi skulle behövt prat/ändra på, saker som jag vill ha i ett förhållande, saker som jag och många andra tycker är rätt så självklart, men hon är inte som andra och det kan ingen ändra på, jag accepterar det till fullo men jag har svårt att se hur viss saker skulle funka i framtiden med en annan kille för hennes del, det är inte mitt problem längre iofs men långt inne i mej bakom något revben vill jag att hon ska vara lycklig, samtidigt som hon ska få känna på skiten jag fått gå igenom, det är inget man önskar sin värsta fiende men man lär sej mycket om sej själv och man behöver faktiskt vara med om det iaf en gång..


Jag har bara rådet till dej att tänk på dej själv, DÅ måste må bra.
Jag vet bekanta som gått från vänner och tillsammans och från vänner till tillsammans och gjort slut och blivit ihop igen.
Dock har det gått för fort, jag är en person som inte skulle våga ännu även om det är 4 månader sen nu
Allt det gamla måste dö helt annars finns det risk att det händer igen.

Jag har kommit så långt att det gamla vi hade gör inte ont längre, jag tänker inte " varför gjorde jag så " ..." jag ångrar det och det " .... gjort är gjort och inget jag kan göra något åt, förutom att ta lärdom av det vilket jag med har gjort.

Hoppet är svårast att få bort, men finns känslorna där så gör dom ...

Tja, vill gnälla lite...

Försökt fram och tillbaka med en snubbe nu, som tyckte om mig och jag tyckte om honom och sen blev det typ tre hundra missförstånd och svårigheter med kommunikation. Ingen stor kärlek, utan en flört som liksom skulle bli något mer men inte blev det.

jag är en klängig jävel. En RIKTIGT klängig jävel. Kanske inte framgår av allt jag tidigare postat här genom åren, men nuförtiden är allt jag egentligen vill ha någon att dela mitt liv med. Så jag petade in så oerhört mycket förhoppningar i den här killen. Och nu pratar vi inte längre, för det har runnit ut i sanden efter för många problem och för lite positivt.

Rationellt sett så tycker jag det är bra som det är. Jag vill inte umgås med någon som missförstår mig som han gör, och som jag blir ledsen av att umgås (på grund av missförstånd igen) med. Men jag hade redan bestämt mig att det här var något att spara på, så mina känslor är helt utflippade. Tog bort honom från facebook för att jag inte ville se honom online, vill bara prata med honom då. Speciellt på fyllan. När jag ser honom irl vet jag inte. Går ut på ställen där vi har gemensamma vänner i förhoppningen att se honom, men när jag väl gör det blir jag stissig och låtsas att han inte finns. Tänker konstant på olika scenarion som skulle kunna utspela sig, och drömmer om att han ska ordna till det här på nåt sätt. Men eftersom jag inte ens kan fantisera ihop en sådan sak så har jag svårt att tänka mig att det skulle kunna hända.

Det här är väl inte förlorad kärlek egentligen, mer sårad stolthet och förvirring.

Känner mig som världens jobbigaste fjortis, och vill bara lämna killen ifred (han har förresten uttryckt att han är obekväm med att jag låtsas som att han inte finns, annars hade det varit självklart). Skrev det här för att mina polare verkligen inte får rätsida på om jag vill eller inte, och de verkar ha lessnat rätt mycket på att höra om skiten. Jag med. Vill bara fösa ut det ur mitt huvud, och kunna bete mig smidigt i närheten av snubben. Känns omöjligt.

Varför funkade det inte?

Idag känns det riktigt jävligt, raderat mitt facebook-account och samtliga inlägg. Självklart fanns det saker där jag inte hade behövt läsa.

Känns verkligen som man är helt värdelös eftersom jag inte kan upprätthålla någon vettig relation. Jag kan köpa att det aldrig kommer bli något med mitt ex, vilket jag nog heller inte vill. Det är ok för hon var en dålig flickvän även om jag i ärlighetens namn säkert fortfarande älskar henne.

Det som stör mig är det som blev ouppklarat, en tjej jag enbart hade en dejt med innan jag flyttade och vi verkligen hade kul exempelvis. Vi fick ingen andra chans men vad jag fick uppleva så var hon verkligen flickvänsmaterial.

Det andra som stör mig är hon som jag träffade under en längre tid men slutade ha kontakt med pga hennes trauman och vad jag tolkade det som avsaknad av känslor för mig. Det fanns verkligen alla förutsättningar där, vi var attraherade av varandra och hade roligt tillsammans men ändå så får man det inte att funka. Förjävligt är vad det är....

Jag vet att jag ser bra ut, tittar jag mig själv i spegeln så är jag mer än nöjd och jag får rätt ofta komplimanger för mina fina ögon och drag. Dessutom håller jag en strikt diet och bra med träning som gör att jag har bra definition året runt. Alla jag träffat har också sagt hur snygg jag är så jag tvivlar inte.
Dejtandet går dock dåligt nu för jag verkar enbart attrahera människor med drag som inte attraherar mig, önskar verkligen att jag var mindre ytlig och kunde bli kär i någon med en personlighet som passar mig men det funkar helt enkelt inte. Förlorat kontakten med krogen med och den självsäkerhet som krävs för att kunna ragga där, jag hoppas dock jag återfår förmågan.

Ska det var så jävla svårt, jag begriper det verkligen inte, önskar det kunde vara enklare.

De är mycket man inte begriper tyvärr, en sak är säker det är väldigt svårt att kunna älska någon annan avslappnat om man inte älskar sej själv, eller iaf är bekväm i sej själv och mår bra.
Det är lite det som gjorde att det gick som det gick med mej och mitt ex, visst jag ångrar mycket och jag skulle kunna sitta en hel natt med henne och förklara och vrida och vända på saker, men det hjälper inte... men måste släppa det även om det inte känns ok på olika sätt.

Vi hade också det bra när vi sågs och hittade på saker ihop och vi tyckte om varandra och gör det fortfarande, vad hon tycker numera vet jag faktiskt inte men jag tror hon tycker om mej ändå, inget som jag kommer spela på eller försöka utnyttja.
Jag har gjort alla fel och alla rätt men ändå är det inte vi längre, nu finns det bara en sak och det är att JAG ska må bra, för att jag ska kunna inleda ett nytt förhållande med någon annan eller vem vet mitt ex så måste JAG må bra, jag VILL må bra då tror jag det blir så mycket enklare.

Jo det är lite så, jag ser själv bra ut enligt många och får väl hålla med dom också, men det räcker inte bara med ett utseende, visst kan någon bli intresserad av en för att man ser bra ut, men min insida är inte helt ok eller läkt ännu och det synd faktiskt utåt sätt, även om man är med vänner på krogen och har sin bra sida med sej så finns det folk som faktiskt säger " du mår inte så bra va? " och då undrar man vafan händer, hur ser dom det liksom...
Jag är själv ytlig tyvärr när det kommer till tjejer, både på gott och ont men jag vill ha en tjej som jag tycker ser bra ut, jag vill ha en snygg tjej och det vill väl alla, det är väl också på gott och ont att gå på ett utseende men alla är ju olika, alla tycker olika...

Jag tycker nog mer att du ska försöka göra lite som jag, lägg ner det där med tjejer ett tag, tänk på dej själv och jobba med dej själv, vad gör det att kanske lägga ett halvår på bara sej själv och sen kunna känna att man är både stark och trygg i sej själv, då kommer man kunna ta motgångar och annat skit på ett annat och bättre sätt, som det är nu så räcker det ibland med en liten skitsak för att iaf jag ska bli deppig...
Now its the time liksom.... våren är på väg och efter det kommer det en sommar och denna gången ska det bli det bästa sommaren jag haft, singel eller i förhållande spelar ingen roll...

Jag bara längtar tills det är värmt och gott ute och kunna gå ner på stan och sitta på en uteservering och bara kolla på folk och må som en prins med bra självförtroende och en trygghet i sej själv, när man väl är där kommer vi vara sjukt goa gubbar det svär jag på ... !!

Exet ringde för några dagar sedan och jag svarade . Jag vet dumt. Hör inte av mig längre iaf. Men fick iaf reda på att hon ska ut på samma ställe som jag ska på imorgon . Vet inte hur jag ska bete mig riktigt. Mår jämt dåligt när jag ser henne. Hjärtat börjar slå och jag får ångest typ. Speciellt när jag ser henne glad. Visst klart jag vill att hon ska vara glad men samtidigt vill jag att hon ska vara ledsen. Fan är orolig för att träffa på henne . Kanske stannar hemma , vet att jag kommer må skit när jag ser henne..

Eller så visar jag mig glad och låtsas att jag
Mår bra. Köper lite nya kläder och ser så bra ut
Som möjligt .. Fast vet inte om jag klarar av att låtsas må bra .

Det bästa vore att skita i henne och försöka ha så kul som möjligt. Men tycker det
Är svårt när man vet att man kan träffa henne. Samma i skolan , är nervös för att jag ska träffa på henne :s

Ville bara skriva av mig

Nej nej stanna inte hemma, gå till stället du ska till men försök att inte titta på henne och försök hålla dej undan, kör ditt race och försök lura dej själv med att hon är en i mängden.
Kan slå vad om att hon kommer titta efter dej och verkar du ointresserad så kommer du boosta dej själv, kommer hon fram och börja prata så pratar du lite normalt med henne..

kör ditt race du kommer klara det, ju mer du oroar dej nu ju mer jobbigt blir det när ni ses i morgon... Ta det som det kommer...

du kommer fixa det det lovar jag ! ..

Ja jag går nog ut ändå ska försöka att inte söka upp henne och kolla efter henne . Äsch jag tar det som det kommer , sant det är onödigt att stressa upp sig i onödan..

Tar det som det kommer. Det var förresten stället vi träffades på innan vi blev tillsammans..

Ja bara gå dit men försök att inte kolla efter henne, det är svårt jag vet men det går...
Samma här, stället vi sågs på första gången är det stället båda brukar gå till, dock har jag inte varit där på ett tag nu men jag ska väl dit nån gång igen, känns jobbigt att se henne på ett sätt men samtidigt får man en varm och härlig känsla i kroppen ändå...

Men om du får syn på något du inte gillar så gå ut lr gå därifrån på direkten!

Ja då hade jag inte pallar vara kvar..

Nej, vi är 2 på den fronten. Visst beror lite på hur full man är men fyf*n vilken ångest dagen efter :/