Bästa sättet att hantera en kärlekssorg? [Sammanfogad tråd /Mod]

Förmodligen så är det så. Det blev ju ingen chock för hennes del, utan hon var väl förberedd och visste att allt var slut. Ca 2 månader innan började det gå utför. Det har hon sagt själv.

Idag är det en riktigt dålig dag för mej

Kom igen Redbullen. Har det hänt något speciellt? Eller är det den där jobbiga saknaden som ibland hemsöker dig.

Bestämde mej för att bryta med min far helt igår, fick reda på några dagar sen vad han egentligen tyckte om mej, vi har väl aldrig haft någon riktigt far och son relation så någon gång.
Men en pappa är alltid en pappa oavsett ålder och så får man veta nått sånt så ja jag vet inte.
Sen kommer allt gammalt upp när man grubblar på saker.

Men idag är det saknaden, just dagar som dessa saknar man att kunna prata ut med exet om allt och inget, tjejen är smart som fan och kom med bra förslag och tankesätt....

Även om det är mitt val så förlorade jag pappa, aldrig mer jag pratar med honom, min flickvän och min bästa vän, den enda jag litar på till 100% ... så visst blir det tungt

Aj då, Ja då förstår jag att du har en dålig dag.
Hoppas du känner dig bättre snart. Pm om du vill snacka vet du.

Tack
Vet inte vad man ska skriva bara

All the love I gave, gave away for nothing
The love you're betraying that love was so true and sincere
I have seen it babe, you've been up to something
And now you are saying the words that I don't wanna hear

I don't love you anymore
I don't need you anymore
Though I understand what I've just heard
I can't understand a single word

I don't love you anymore
I don't need you, that's for sure
All the words I thought you'd never say
Have become reality today
And I'm standing trembling with my soul all thorned to pieces.

Tänka sig, en låt av Errol Norstedt. En text som jag verkligen känner passar in på mig.

Snart gått en månad utan någon som helst kontakt och jag mår överraskande nog helt otroligt bra. Till och med lyckats vara med någon annan utan att panik- och skuldkänslorna forsat fram; något jag aldrig trodde skulle kunna ske igen.

Visst, jag tänker fortfarande på honom varje dag (och lär nog alltid göra det), men någonstans djupt inne har jag äntligen börjat gå vidare (och även se fram emot mitt nya liv). Tog bara drygt 8 månader att komma hit.. Men jag är på g nu!

Kämpa på, om jag kan börja läka så kan även ni det!

När du behöver oss är vi här.

Önskar jag kunde komma dit snart med, dock ser jag mitt ett ganska ofta så det blir nog svårare då..
Men tankar kring henne och känslor eller så förändras lite hela tiden, inte lika desperat i henne, absolut inte lika nyfiken heller, såg henne på stan och ville kolla en extra gång om det var hon, men tänkte efter för mej själv "om jag vet till 100% det är hon börjar jag tänka" = jag kollade aldrig en extra gång.
Har inte kollat hennes Facebook som jag oftast gör, jag VET att jag backar i min process om jag ser något där som kan få igång tankarna, hon finns inte i tankarna absolut hela tiden som innan, så bättre blir det.

Vill bara skriva av mig lite snabbt. Inte för jag har någon hjärte sorg alls mer, men mer besviken..
Vart sambo med en tjej tills för 11 månader sen. har ej varken sett eller hört av henne på ett halvår utom att hon skickat sms om pengar för ca 2 månader sedan,som hon säger jag är skyldig henne. Jag svara ej på dem 3 smsen.
Idag fyller hon år, jag är över henne, så jag tog bort blocken jag haft på henne sen dagen vi gjorde slut på facebook, skriver att jag ville bara säga grattis och hoppas allt är bra typ..inget mer.
Får en block på mig direkt istället. Är det inte lite lamt ?
Hon har ny kille sen ca 7 månader. Men man borde väl iaf kunna säga tack ?
Vi skildes inte som ovänner alls. Men ej kunnat ha någon kontakt för det gjort för ont.

Jag hade blivit glad om hon sa grattis..men hon hörde inte änns av sig när jag fyllde år...

Antar man tror mer om människor än vad det är värt hehe..

jaja..får väl blocka tillbaka och inte tänka mer på det.