Citat:
Ursprungligen postat av Lerdric
Det enda jag tycker är lite lurigt det är detta med att hon vill ses hyfsat mycket. Det kan ju vara bara för att hon tycker du är en bra vän men, tänker själv om jag skulle kunna vara med mitt ex på hennes födelsedag, kanske har att göra att man inte har några känslor kvar som gör det lättare att umgås. Sry är trött därför börjar tankarna vandra iväg.
Det kan ju absolut vara så; att hon inte har några känslor kvar för mig alls. Dags att ta reda på det som sagt!
Har mer och mer börjat komma underfund med att jag har nog tofflat lite för mycket. Har alltid varit den som har haft "makten" i förhållandet, men när det började knaka så gav jag efter för mycket, och det var då som det verkligen gick åt h-vete. Suck... I slutändan är alla förhållanden baserat på ett spel.
Att man ens tror att som 20-åring, i ett första-gångs förhållande, att det kommer att vara för evigt. Trial and error! Man måste vara med om ett misslyckat förhållande för att få veta hur man handlar på rätt sätt i nästa. Vi får alla gå den hårda vägen för att lära oss om hur kvinnfolk fungerar.
Riktig hjärtesorg är den känsla som inte går att mäta med mycket annat. Den måste helt enkelt upplevas. Värst är den om man skaffat sig minnen med personen. Det är dom tankarna som dyker upp i huvudet när man känner sig sådär hopplöst ensam och misslyckad.
Har ett svagt minne av att jag kunde sitta och tänka hur det skulle kännas om det här förhållandet skulle ta slut, som om jag ville känna känslan. Det är så lätt att man tar för givet det man har, lyckan, tryggheten och den villkorslösa kärleken.
Hon har förändrats så mycket!
Från den söta, ordentliga lilla tjejen som absolut inte var brydd om att gå ut och festa helg, till partyprinsessan som är ute och slirar varje helg. Känner knappt igen henne. Och det här med att umgås som vänner. Strictly business liksom. En stel kram vid hej och hej då! Förut så var det ordentliga omfamningar och kyssar... Som jag har sagt flera gånger, även om jag ältar, så fixar jag nog inte att umgås som vänner längre. Allt känns så krystat på nått sätt.
Redbullen Jag ligger lågt nu men jag vet inte om jag vill gå på bio med henne. Sitta och stirra rakt fram i en vit skärm? Det hade varit en annan sak som vi hade myst som ett par, men då kan jag istället gå med en polare som verkligen uppskattar mitt sällskap... Det är ju synd att det skall bli såhär. Men det är väll den andra sidan av myntet...
Mycket text såhär på morgonen.
Edit: Hon har inte ännu svarat på smset jag skrev och tackade för en trevlig kväll. Tror jag skall bjuda henne på samma medicin och utpeka att hon aldrig hör av sig längre...
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera