Automatgevär m/42 Ljungman

Jag förknippar bara Ljungmans med bensinpumpar, har de även gjort vapen? Detta var till t.o.m. 80-talet, kanske 90-talet. Alltså sådana som man tankar bilen från på macken.

Jag undrar lite över varför Sverige inte behöll m/42 Ljungman längre, militären kompletterade den med BAR 1918 som var nästan 50 procent tyngre och visserligen hade automateld men eftersom pipan snabbt blev överhettad och magasinet bara innehöll 20 patroner borde den varit lämpligare att använda som halvautomat.

Ville svenska försvaret absolut ha en lätt kulspruta fanns det massor av tyska MG34 och MG42 efter kriget som var betydligt bättre lämpade för det, även Brengun vore bättre med betydligt större magasin och borde gå att köpa in billigt från diverse överskottsbolag.

Om vapnet skulle avfyras under förflyttning så visar dom flesta tester att semiauto är bättre än fullauto om man vill träffa fienden och och inte bara "spray and pray".

AG42B hamnade ofta hos elitsoldater, den reguljära kanonmaten fick fortsättningsvis nöja sig med mauservarianterna av M96 eller k-pisten.
Fallskärmsjägarna fick en utvecklad försöksmodell av AG med fällbar kolv och större magasin, men den antogs aldrig. Sedermera infördes AK4 & alla AG utmönstrades successivt.

Vid en jämförelse med M1 Garand så vinner nog Garand på de flesta punkter, jag har faktiskt en Garand som Klass 1 vapen för jakt.
För en soldat är fördelarna med Garand mot AG, betydligt snabbare omladdning med enbloc clips ovanifrån & alla på en gång jämfört med AG som måste laddas i 2 omgångar, & "stängd" undersida på Garand, inga magasinsbrunnar där smuts kan komma in.

Enda fördelarna som AG har gentemot Garand är 3 patroners högre kapacitet, (med fullt mag & 1 i loppet) samt betydligt mindre rekyl.

I vilken kaliber? Då den bl.a. har gjorts med bytt pipa för 6.5x55.
Garand som urspungsmodell har tillverkats i 5,4 miljoner. Italien gjorde ny modell med löstagbart 20 skotssmagasin i Nato kaliber. Usa tillverkade sedan M14 som används än idag.

Tyskland misslyckades att tillverka ett tillförlitligt halvautomatiskt gevär 1941, G41.
Dom lyckade bättre 1943 med G43.

Trots det lyckades både Sovjet och USA tillverka halvautomatiska gevär flera år innan kriget och tom lilla Sverige lyckade tillverka Automatgevär m/42 Ljungman 1942 trots att vi inte var inblandade i kriget.

Fransmännen tillverkade ett relativt litet antal i WW1 typ RSC, Mondragon semiauto kom redan 1908 så tekniken var knappast okänd.

Vore det inte vettigare att tyskarna kopierade någon av dessa äldre gevär eller licenstillverkade m/42 Ljungman eller importerade från Sverige än att lägga ner stora resurser på att konstruera ett eget gevär?
Eller var det bara den vanliga tyska prestigen som satte käppar i hjulet?

Tio skott per magasin. Konstigt att man inte tog fram ett 30skottsmagasin iomed krångligheten med omladdningen?

Magasin längre än ~10 patroner tenderar att fungera dåligt om de ska laddas om med laddramar.



Man tilldelade initialt 1-2st Ag m/42 och 1-2st Kpist per skyttegrupp. "Elit" eller inte hade ingenting med saken att göra, eftersom något sådant inte existerade i den svenska krigsmakten i det läget. Ur minnet så var idealet att gruppchef och Stf gruppchef skulle ha kpist och 1st gevärsskytt per omgång skulle ha Ag m/42. Senare så ändrades detta och man gick över mera mot att ensa på ett vapen (plus eventuell ksp/kg) per skyttegrupp. Om detta hängde ihop med att Kpist och Ak4 blev volymvapen, eller enbart slutet på beredskapen och att renodlade grupper underlättade utbildningen låter jag vara osagt.



Ag m/42 och FN BAR fanns kvar till slutet av det kalla kriget och skulle man skjuta halvautomatisk eld under förflyttning så var Ak4 överlägset Ag m/42.

MG34 och MG42 fanns inte i överflöd på marknaden och de hade fel kaliber. BREN hade fel kaliber och var omöjlig att bygga om till 6,5x55. Däremot så hade vi redan det vapen som BREN var baserat på, d.v.s. Kg m/39 a.k.a. vz/26. Det hade precis som våra FN Browning 20-skottsmagasin och för att få tag i fler sådana, skulle vi ha behövt köpa in dem från det kommunistiska Tjeckoslovakien. Det enda alternativet var att köpa en ny ksp och när vi kom dithän så var FN MAG det bästa alternativet. Vi hade inte bestämt oss för 7,62x51 än, utan ville köra vidare med 6,5x55.

Västtyska MG3 (som inte var i produktion än) hade för kort låda och skulle kräva omkonstruktion och nya verktyg.
Franska AA-52 var i fel kaliber, hade för kort låda och skulle kräva omkonstruktion och nya verktyg.
Amerikanska M60 var i fel kaliber, hade för kort låda, skulle kräva omkonstruktion, nya verktyg och hade stora problem.
Schweiziska Mg 51 var i fel kaliber, men kunde antagligen byggas om till 6,5x55. Dock så var den groteskt tung.
Schweiziska MG 710-3 var i fel kaliber, hade för kort låda och skulle kräva omkonstruktion och nya verktyg.
Danska Madsen-Saetter var i fel kaliber, men kunde hantera 6,5x55. Dock inte en lika lyckad konstruktion som FN MAG.

Hade vi valt att gå över till 7,62x51 direkt, så hade vi haft fler realistiska alternativ, men FN MAG var nog ändå det bästa alternativet.

Största anledningen att automatgevär inte blev nån stor grej för Tyskland var samma som för alla andra länder utom USA och det var att det skulle ta för lång tid att ställa om alla fabriker med nya maskiner och dylikt för att tillverka automatgevär istället för repetergevär. Ställtiden flr det här skylle innebära väldigt sänkt vaoebprodyktion under lång tid. De fabrikerna behövde tillverka gevär man kund få i hand på soldaterna helst igår nör kriget väl var igång, och då hade fabrikerna fullt upp med att ersätta förluster som det var. Anledningen att USA kunde göra detta var för att de redan innan kriget hade gått över till att massproducerade Garand som standardvapen.

Man kan ju lägga till att en "mauser" (karbin eller fullängd) var ett tillräckligt vapen för de flesta soldater (som ju vanligen gjorde annat, körde hästspann, bar granater eller grävde värn) än för sk stormtrupper. I Tyskland hade man redan fokuserat på kulspruta som infanterivapen.

Givetvis är ett självladdande vapen att föredra, men (lätt anekdotiskt), när Storbritannien antog FN FAL modifierade man dessa att INTE ha automateld. (Den dumme soldaten skulle då slösa bort ammunitionen, i stället för att maximera verkan av det enskilda skottet... typ).

Så om tysken tänkte i liknande banor under kriget, med brist på det mesta, inklusive ammunition vore det inte så konstigt.

Det var ju Hitlers ovilja att de inte utvecklade sina AG tillräckligt snabbt. Vi ska ju veta att deras framtida projekt stg 44 blev sedan utveckling av Ak47.

Vi köpte BAR 118. När vi fick licens på den så gjorde vi den ca 1,5 kg tyngre med KG m/21. Sedan gjorde vi en förbättrad version av den med utbytbar pipa KG M37. Men produktionen av den gick trögt. Så vi köpte in alternativ. Den stannade sedan kvar i hemvärnet till 1990-talet.

Vi har köpt Madsens lätta ksp inklusive just De tjekiska Brno innan kriget. Vi köpte även en tysk variant under början av kriget KG M/41. Den blev inte så populär. Så man föredrog KG M/21 istället.

Här kan du läsa om just våra KG. Men de har artiklar om olika vapen inklusive AG M42 och dess utveklingar. https://www.gotavapen.se/gota/artiklar/kg/swedish_kg.htm

Josef Goebbels familj hade ju stort aktieinnehav i Mauser Waffenfabrik AG. De är fortfarande förmögna tack vare produktionen av 98 K. Tydligen ärvde fru Goebbels son hela rasket, som den ende överlevande arvingen.

Så man kan ju fundera lite över trögheten i övergången till automatkarbiner - det kan vara annat som ligger bakom också.

Visst M1 Garand hade också problem med korrosion. Alla nya lösningar på vapen tar ju en visst tid till de blir bra.

Ställer man sedan Carl Gustav mauser gevär m/96 och m38 ca 445 000. Mot AG M/42 30.000 så är det inte så imponerande.

Det var VD:n Erik Eklund på just Ljumgmans verkstäder i Malmö. Som utveckla mekaniken för Ljungman
AG. Annars tillverkade de just pumpar för petroleum produkter.