Automatgevär m/42 Ljungman

Visst M1 Garand hade också problem med korrosion. Alla nya lösningar på vapen tar ju en visst tid till de blir bra.

Ställer man sedan Carl Gustav mauser gevär m/96 och m38 ca 445 000. Mot AG M/42 30.000 så är det inte så imponerande.

AG42B hamnade ofta hos elitsoldater, den reguljära kanonmaten fick fortsättningsvis nöja sig med mauservarianterna av M96 eller k-pisten.
Fallskärmsjägarna fick en utvecklad försöksmodell av AG med fällbar kolv och större magasin, men den antogs aldrig. Sedermera infördes AK4 & alla AG utmönstrades successivt.

Vid en jämförelse med M1 Garand så vinner nog Garand på de flesta punkter, jag har faktiskt en Garand som Klass 1 vapen för jakt.
För en soldat är fördelarna med Garand mot AG, betydligt snabbare omladdning med enbloc clips ovanifrån & alla på en gång jämfört med AG som måste laddas i 2 omgångar, & "stängd" undersida på Garand, inga magasinsbrunnar där smuts kan komma in.

Enda fördelarna som AG har gentemot Garand är 3 patroners högre kapacitet, (med fullt mag & 1 i loppet) samt betydligt mindre rekyl.

Jag undrar lite över varför Sverige inte behöll m/42 Ljungman längre, militären kompletterade den med BAR 1918 som var nästan 50 procent tyngre och visserligen hade automateld men eftersom pipan snabbt blev överhettad och magasinet bara innehöll 20 patroner borde den varit lämpligare att använda som halvautomat.

Ville svenska försvaret absolut ha en lätt kulspruta fanns det massor av tyska MG34 och MG42 efter kriget som var betydligt bättre lämpade för det, även Brengun vore bättre med betydligt större magasin och borde gå att köpa in billigt från diverse överskottsbolag.

Om vapnet skulle avfyras under förflyttning så visar dom flesta tester att semiauto är bättre än fullauto om man vill träffa fienden och och inte bara "spray and pray".

Jag gissar att man inte var helt nöjd med konstruktionen samt att när väl FN FAL och H&K G3 visades var det ridå för Ljungman. Sedan var väl Johnson Automatic (känd från Den vedervärdige mannen från Säffle) ett alternativ och Herr Stoner hade ju en del intressant på gång.

En annan sak är ju att man började lämna rena gevärskalibrar och gå mot patroner mer avpassade för kortare mekanismer och pipor. Så man såg nog att 6.5x55 gick mot sitt slut och att Sverige skulle ha svårt att konkurrera på egen hand. Det där med egna svenska gevärskonstruktioner är ju en historisk parentes. Remingtongeväret som användes innan Paul Mausers system var ju importerat.

Magasin längre än ~10 patroner tenderar att fungera dåligt om de ska laddas om med laddramar.


Man tilldelade initialt 1-2st Ag m/42 och 1-2st Kpist per skyttegrupp. "Elit" eller inte hade ingenting med saken att göra, eftersom något sådant inte existerade i den svenska krigsmakten i det läget. Ur minnet så var idealet att gruppchef och Stf gruppchef skulle ha kpist och 1st gevärsskytt per omgång skulle ha Ag m/42. Senare så ändrades detta och man gick över mera mot att ensa på ett vapen (plus eventuell ksp/kg) per skyttegrupp. Om detta hängde ihop med att Kpist och Ak4 blev volymvapen, eller enbart slutet på beredskapen och att renodlade grupper underlättade utbildningen låter jag vara osagt.


Ag m/42 och FN BAR fanns kvar till slutet av det kalla kriget och skulle man skjuta halvautomatisk eld under förflyttning så var Ak4 överlägset Ag m/42.

MG34 och MG42 fanns inte i överflöd på marknaden och de hade fel kaliber. BREN hade fel kaliber och var omöjlig att bygga om till 6,5x55. Däremot så hade vi redan det vapen som BREN var baserat på, d.v.s. Kg m/39 a.k.a. vz/26. Det hade precis som våra FN Browning 20-skottsmagasin och för att få tag i fler sådana, skulle vi ha behövt köpa in dem från det kommunistiska Tjeckoslovakien. Det enda alternativet var att köpa en ny ksp och när vi kom dithän så var FN MAG det bästa alternativet. Vi hade inte bestämt oss för 7,62x51 än, utan ville köra vidare med 6,5x55.

Västtyska MG3 (som inte var i produktion än) hade för kort låda och skulle kräva omkonstruktion och nya verktyg.
Franska AA-52 var i fel kaliber, hade för kort låda och skulle kräva omkonstruktion och nya verktyg.
Amerikanska M60 var i fel kaliber, hade för kort låda, skulle kräva omkonstruktion, nya verktyg och hade stora problem.
Schweiziska Mg 51 var i fel kaliber, men kunde antagligen byggas om till 6,5x55. Dock så var den groteskt tung.
Schweiziska MG 710-3 var i fel kaliber, hade för kort låda och skulle kräva omkonstruktion och nya verktyg.
Danska Madsen-Saetter var i fel kaliber, men kunde hantera 6,5x55. Dock inte en lika lyckad konstruktion som FN MAG.

Hade vi valt att gå över till 7,62x51 direkt, så hade vi haft fler realistiska alternativ, men FN MAG var nog ändå det bästa alternativet.

Tjeckoslovakien var väl inte en fullvärdig medlem i Östblocket förrän flera år efter WW2, dom sålde ju mängder med vapen för att få in pengar att bygga upp landet.
T.ex var det nog det enda landet som sålde jaktflyg och mängder med t.ex Mausergevär till Israel trots alla sanktioner omvärlden satt upp mot israelerna.
Tjeckoslovakien hade trots allt kvar en stor militär industri som levererat vapen till Nazityskland under kriget så det var bara att starta upp tillverkningen igen.
Gick inte dom flesta länder mot större kalibrar än 6,5 ändå.
Iallafall både Japan och Italien kom fram till att dom behövde större kaliber för att öka verkan i målet under WW2, Italien kom väl bara halvvägs under kriget och avbröt projektet foch sålde av dom redan tillverkade vapnen av "fel" kaliber till Finland som tacksamt köpte allt dom kom åt.

Jag förknippar bara Ljungmans med bensinpumpar, har de även gjort vapen? Detta var till t.o.m. 80-talet, kanske 90-talet. Alltså sådana som man tankar bilen från på macken.

Största anledningen att automatgevär inte blev nån stor grej för Tyskland var samma som för alla andra länder utom USA och det var att det skulle ta för lång tid att ställa om alla fabriker med nya maskiner och dylikt för att tillverka automatgevär istället för repetergevär. Ställtiden flr det här skylle innebära väldigt sänkt vaoebprodyktion under lång tid. De fabrikerna behövde tillverka gevär man kund få i hand på soldaterna helst igår nör kriget väl var igång, och då hade fabrikerna fullt upp med att ersätta förluster som det var. Anledningen att USA kunde göra detta var för att de redan innan kriget hade gått över till att massproducerade Garand som standardvapen.

Nja, Sovjet lyckades starta tillverkningen av sina halvautomatiska gevär SVT-38 och SVT-40 innan kriget och hade planer på att göra dom till infanteriets standardvapen.
Tyvärr var det en maktgalen gammal korpral från Österrike som ställde till det genom att invadera landet så Stalin blev tvungen att utrusta en massa soldater med det gamla Mosin-Nagantgeväret och diverse k-pistar istället.

Jo, men de hade inte ställt om huvuddelen av produktionen när Hitler invaderade, efter det fanns det inte tid. Hade Sovjetunionen startar kanske ett år tidigare hade det sett annorlunda ut. Var ju som jag sa, fabrikerna behövde få ut vapen nu.

Kul tankeexperinent, om alla Sovjetiska fabriker redan var omställda till SVT, som är dyrare och mer komplexa att bygga än Mosin, så skulle ett byta tillbaka till den mer lättilverkade Mosin förmodligen inte gå nått vidare.

Lite så var det när Sovjet började tillverka automatkarbinen AK-47, den tillverkades först på modernt vis med mycket stansning men det gick dåligt då industrin hade problem med tillverkningen så man övergick till att fräsa ut delar ur massivt stål för att när man förfinat tillverkningsprocessen återgå till stansning igen.

Ljungmans köptes upp av Dresser och bytte namn redan på 70-talet. Tidigt 90-tal gick man igenom en kris och man tillverkar idag inga egna pumpar för skandinaviska marknaden.

Men man finns kvar i oljehamnen i Malmö tror jag.

Ja, man slogs sig på lite allt möjligt en period där.