Automatgevär m/42 Ljungman

Tyskland misslyckades att tillverka ett tillförlitligt halvautomatiskt gevär 1941, G41.
Dom lyckade bättre 1943 med G43.

Trots det lyckades både Sovjet och USA tillverka halvautomatiska gevär flera år innan kriget och tom lilla Sverige lyckade tillverka Automatgevär m/42 Ljungman 1942 trots att vi inte var inblandade i kriget.

Fransmännen tillverkade ett relativt litet antal i WW1 typ RSC, Mondragon semiauto kom redan 1908 så tekniken var knappast okänd.

Vore det inte vettigare att tyskarna kopierade någon av dessa äldre gevär eller licenstillverkade m/42 Ljungman eller importerade från Sverige än att lägga ner stora resurser på att konstruera ett eget gevär?
Eller var det bara den vanliga tyska prestigen som satte käppar i hjulet?

Gamla fina Ljungmans!

Det fanns en tid när Malmö var en kvalificerad stad.

Tror inte vi hade exporterat vapen till Tyskland utan att bli straffade av de allierade.

Standardsvaret är väl att tyskarna prioriterade lätta och medeltunga kulsprutor som basen för infanterigruppens strid, och att halvautomatiska gevär bara hade lett till ännu högre behov av ammunition.

Å andra sidan försåg man sig glatt med motståndarnas halvautomatiska gevär när man erövrade dessa, framför allt sovjetiska SVT-40 (vars mekanism man kopierade i G43).

Svårt att importera eller kopiera nåt man inte känner till.
Så, vad är det som säger att tyskarna ens visste att de existerade?

Tyskarna hade bra förbindelser med Sverige fram till början av 1943 och många svenskar hade tysksympatier hela kriget så jag antar att tyskarna hade hyfsad koll på sveriges vapenutveckling.

Dessutom byggde Ljungman på samma princip som det sovjetiska geväret SVT-40 som tyskarna stötte på redan 1939 så det borde inte vara svårt för tyskarna att kopiera mekanismen.
Istället tillverkade dom Gewehr 41 som hade en helt annan konstruktion och var känslig för smuts och betydligt mindre driftsäker.

Som neutralt land fick inte Sverige exportera krigsmateriel till ett krigförande land. Sverige köpte dock stora mängder krigsmateriel från Tyskland, bl a haubitsar med dragfordon samt tillverkningslicens för moderna flygmotorer.

Tyskland hade dock inga problem med konstruktion och tillverkning av eldhandvapen...

Både Japan, Tyskland och USA köpte Bofors AA automatkanoner så jag mistänker att du har fel.

Tyskarna hade problem med att tillverka halvautomatiska gevär och helautomatiska karbiner typ STG-44, delvis pga Hitlers konservatism iofs.

USA tillverkade utan tillstånd och Tyskland använde beslagtagna pjäser...

In the USA the Bofors gun became an integral part of the US air defences and production of the gun under licence began, mainly at the Chrysler Corporation in Detroit. Chrysler is said to have manufactured around 60,000 guns and more than 120,000 gun barrels in all. However, Bofors was not satisfied with the payment they received for subcontracting and it was only well into the 1950s that a final financial agreement was reached.

Men du har rätt i att tyskarna mestadels använde erövrade kanoner.

Har skjutit AG42B Ljungman, tung & med mynningsbroms i moderata 6,5x55.
Lite rekyl & väldigt trivsam att avfyra. Lite knölig att ladda med laddramar, ett felgrepp & mekanismen klämmer dina fingrar, därav utrycket "AG-tumme".

Reglerna har ju mjukats upp så dessa kan fås licens på för ändamål: "Jakt" numera.

Här är en fin AG:
https://auctionet.com/sv/3605000-gev...-5x55-tillv-nr

Jag bidrar med en länk då, för källan måste anges...

https://www.saab.com/newsroom/storie...d-air-defences

Men nja, kontraktet var väl i kraft före USA gick in i kriget...

USA har tillverkat en del Boforskanoner precis som dom tillverkade K-pist M45 efter att Palme förbjöd USA att använda dom i Vietnamkriget, jänkarna är inte så noga med upphovsrätten när det gäller krig.

USA sålde dessutom ut sina luftvärnskanoner nästan gratis efter ww2 vilket gjorde att Bofors förlorade enorma summor då efterfrågan på nya Boforskanoner sjönk som en sten.