Hur fattiga har vi blivit senaste 5 åren egentligen?

Konsumentprisindex ligger 25% högre idag än år 2019.

Priser på allt från mat, till bilar och ammunition har bara rusat i pris. Det enda som inte rusat är lönerna.

Jag har fan haft sjukt dålig utveckling. Har räknat och kommit fram till att min bruttolön i reala termer var 8 tkr kr högre för 5 år sedan än vad den är idag. Jag har väl inte haft den bästa av löneutveckling, men jag är nog inte ensam om att inte fått upp lönen alls lika mycket som inflationen.

Även om jag klarar mig, börjar det kännas sjukt irriterande.

Tror ni att man så att säga någon gång kommer hinna ifatt? Att köpkraften innan inflationsbrasan återvänder? Eller kommer vi/jag bara att bli fattigare?

Alla har ju inte direkt möjlighet att välja och vraka på arbetsmarknaden.

Vad göra? Skaffa sig ett extrajobb?

Jag har inte blivit fattigare, kapital/balansräkning, börsen har gått bra, däremot har omkostnaderna stigit, resultaträkning.
Om det inte går runt skaffa nytt/ett till jobb eller dra ner på kostnader.

Börsen lever ju sitt eget liv. Jag tänkte specifikt till löneutvevkling i förhållande till KPI.

Dra ned på kostnader är aldrig kul. Man vill ju ha en viss standard. Att känna sig fattig får mig att må dåligt.

Jag lägger undan ungefär lika många kronor i dag som jag gjorde för fem år sedan, utan att det påverkat min levnadsstandard.

Men visst, x antal kronor då var mer än vad motsvarande är i dag.

Om man tittar tillbaka ännu längre, så ser jag att köpmönstret ändrats en del. Från köpefilmer och böcker till prenumerationer på Netflix och Storytel. I dag går mindre till sådan konsumtion än för tjugo år sedan.

Mat och kläder är motsvarande då som nu. Inredning behövs inte, det finns redan. Renovering ungefär motsvarande. Boendet kostar mer i kronor, men inte mer om man tittar på inflation och löneökning - räntan var betydligt högre då.

Så min standard ligger på ungefär samma nivå. Kan ligga högre med tanke på sparandet. Så nej, jag känner mig inte fattig. Kan göra det jag vill och jag har fortfarande råd med det. Nu som då.

Jag tillhör de som har lägst inkomst, så ingen direktörslön här.

Det finns en del du kan göra.

1. Förhandla om din lön med chefen eller byt jobb så brukar du få en bättre ingångslön givet att du har rätt utbildning, kompetens eller arbetslivserfarenhet. Detta kan tyckes självklart, men det är extremt få som faktiskt vågar förhandla sin lön på allvar med chefen eller helt enkelt byta jobb.

2. Investera i ett relativt inflationsskyddat finansiellt instrument. Här avses i huvudsak värdepapper som på sikt brukar genera 7-9% årlig avkastning i genomsnitt. Detta slår inflationen med råge över sikt.

3. Gör en månadsbudget. Här handlar det om att kapa onödiga kostnader som ändå inte ger dig något mervärde i vardagen. Det kan till exempel handla om att du har 2-5 abonnemang som du ändå inte använder, har kan du spara in säkert upp mot 1 000 kr/mån.

4. Låt tiden ha sin gång. Reallönerna kommer att komma ikapp så som de var 2019, var så säker. Här gäller det att ha tålamod och hoppas på ekonomisk tillväxt.

5. Rösta på högern. Högerpolitik innebär sänkta skatter och ekonomisk tillväxt som på sikt ökar reallönerna.

1000 kr år 2019 är värd ca 800 kr idag
Rätt stor förändring på 5 år

Man kanske ska växla in peso eller dinarer

Både Pesos och Dinarer har ökat sitt värde gentemot kronan på fem år. Så varför inte?

Men hade du samma belopp på en indexfond typ OMXS30 så hade värdet ökat mer.

Shekels?

Den israelsiska valutan ligger på ungefär samma nivå nu som då.

Kommer ihåg när jag semestrade där att man skulle ha dollar, för att deras valuta var så kass och osäker.

Där ser man.
Faktum är att jag kastade in just den valutan mer som ett skämt...
Hur som haver så är det ju så att någon eller några tjänar på den massiva inflation som härjar i hela världen... Eller?
Frågan är vem?

Min lön har stigit med ca 150% på 5-6 år. Får väl acceptera viss förlust på det pga inflationen.

1. Har av olika skäl ingen större lust att byta jobb, men det är ju givetvis bästa sättet att snabbt höja sin lön. Man sätter ett löneanspråk som är 10 papp högre än det man har idag. If it goes it goes, if it blows, it blows. Då är man bara kvar på sitt gamla jobb.

2. Inflationsskyddat instrument. Är väl bara realränteobligationer som är det? Med en börs på ATH har jag senaste månaderna hållt mig borta, men tidigare har jag tjänat okej på att köpa och sälja.

3. Har inga onödiga abbonemang. Allt sånt är borta. Mat kan man säkert tighta till, men jag gillar god mat och vill inte leva på slafsmat och halvdabrikat utan föredrar fina råvaror.

4. Ja kommer reallönerna ikapp? Något säger mig att när inflationen nu faller kommer lönepotterna också att göra det. Ekonomisk tillväxt har ju historiskt sett gynnat ägarna mer än löntagarna. Vi jobbar exempelvis 40 timmar idag som för 50 år sedan. Fortfarande 25 dagars lagstadgad semester och en pensionsålder som bara höjs. Den höjda produktiviteten kommer aldrig löntagare till godo.

5. Att rösta på högern köper jag rakt ut. De rödgröna har alltid varit fientligt inställda till ekonomiskt välstånd.