Ångest inför att fylla jämnt, hur firade ni?

Du kan väl bjuda hem grabbarna på födelsedagskalas utan att ni har firat tillsammans tidigare? Ypperligt tillfälle att starta den traditionen. Jag gjorde så och uppslutningen blev fantastisk. Vi hade en så trevlig kväll och tidig natt att jag fortfarande får en härlig känsla inom mig när jag blickar tillbaka.

Ja jag tyckte det var asbra med pandemin. Folk höll avstånd i affären och det var lite folk överallt. Fattar inte folk som typ blev deppiga av det, herre gud vad överdrivet

Tack! Har också varit inne på att åka till Asien, hoppas att resan blir toppen för er!

Låter som att du behöver åka till Amsterdam, knarka och knulla av dig lite

Hur var det att åka till Prag själv? Kändes det bra eller önskar du att du stannat hemma?

Ja för fan, att resa själv är det häftigaste som finns!
Några av de bästa stunderna jag har haft är situationer jag har hamnat i när jag tagit mig fram på egen hand.

Är inte så sugen på att knarka. Knulla däremot vore inte så pjåkigt efter flera år av samma, men tror inte att Amsterdam är rätt ställe för mig.

Jag reste lite solo vid ungefär 30, i en situation ungefär som din. Hade inte gjort om det idag med facit i hand.

Ville nog mest resa bort från mig själv och min utbrändhet egentligen. Iallafall så har jag aldrig känt mig så ensam som jag gjorde då, varken förr eller senare faktiskt. Kan väl iofs ha att göra med att man är introvert av sig också.

Många här upprepar ju nästan som ett mantra, att resande är en bra medicin mot dåligt mående. Men ju äldre jag blir desto mer tycker jag tvärt om. Dvs det är rätt bortkastat att resa när man inte mår bra.

Om en månad fyller jag jämnt och jag har en sådan fruktansvärd ångest inför det. Livet blev inte alls som jag föreställt mig och även om jag inte är enbart olycklig så är just detta något som är riktigt jobbigt.
Jag har länge tänkt att jag skulle åka utomlands och fira stort, sökt semester för flera månader sedan. Men sen uppstod en massa ångest över livet och att vara lycklig så jag valde bl.a. att separera från min sambo för några veckor sedan. Så nu har jag ingen att åka med. Mina vänner har alla barn och partners och jag känner mig bara jobbig om jag ber om att bli firad. Vi har heller ingen direkt tradition av att fira varandra förutom ett telefonsamtal.

Jag har skjutit detta framför mig i hopp om att det ska klarna för mig, men icke. Så vad gör jag nu? Tar jag vara på min semester och åker utomlands helt själv? Jag är rädd att jag riskera att slösa bort pengar på att sitta ensam på ett hotellrum. Samt att ha en sådan brutal ångest över att sitta där ensam på min födelsedag. Eller ska jag bara stanna hemma och äta tårta med päronen? Känns som att jämna födelsedagar är en sådan hype som man bara måste fira med fest eller något annat storslaget. Någon som kan relatera, hur har ni hanterat det? Hur har ni firat "stora" födelsedagar?

Ja jag tyckte det var asbra med pandemin. Folk höll avstånd i affären och det var lite folk överallt. Fattar inte folk som typ blev deppiga av det, herre gud vad överdrivet