Frågan ställdes om personliga erfarenheter av en psykopat...
Jag har sedan flera år tillbaka lärt känna(?) en man som stämmer perfekt in på en antisocial personlighetsstörning. Han manipulerade, var intelligent, våldsam, han ljög, saknade empati, var otroligt charmig. Han visste vad han förväntades säga, och sa det enbart för att nå det han ville ha. Han kunde dupera och få en man att tro han var kvinna och vice versa. Han hade ingen familj, men ville ha en tillsammans med mig (en 20 år yngre kvinna). Jag var hans utvalda "drottning". Han pratade om det som om han ägde mig och våra framtida barn. "Med mig kommer ni alltid att vara trygga, rör någon er så förolämpar dom mig, och ska därför röjas". Varpå han kunde berätta med ett satanistiskt leende hur han skulle gå tillväga.
Han sade elaka saker för jämnan, och blev jag sur över det, så förstod han inte varför jag var sur. "Vad är det nu då?!" Samtidigt som han tycktes njuta utav det. Han älskade att retas.
Efter ett tag orkade jag inte med att bli mer nedtryckt, med resultatet av att han blev våldsam. Började jag gråta så suckade han som om han var uttråkad, och tyckte att jag överdrev. "Typiskt kvinnor att börja grina så fort de inte får som de vill. Allt för att mannen ska känna sig skyldig. Men ditt gråt hjälper inte. Jag vet att du bara gör dig till, så sluta låtsas". När han var färdig så låtsades han som ingenting, frågade mig helt oberört vad "gumman vill ha till frukost".
Sa jag någonting som han var missnöjd med, så blev det en stor grej utav det hela. Han vägrade att inse att han hade fel. Det var mig det var fel på. Alltid mitt eller någon annans fel.
Jag satte flera gånger ned foten och sa att det var nog. Detta ville inte han. Han bestämde när det var nog. Än idag har jag inte blivit av med honom. Jag har ignorerat honom i snart ett år, men han fortsätter och fortsätter att höra av sig. Men aldrig att han släpps in i mitt liv igen. Han hade tidigare hållhakar mot mig, men efter ett långt övervägande med mig själv, så insåg jag att han hellre får använda sig utav dessa, än att jag ska ha fortsatt kontakt med honom.
En psykopats offer märker inte att de är ett offer (psykopatens manipulativa skicklighet), förrän det är för sent, och då är det väldigt svårt att ta sig ur.
Kan tillägga att det var först efter ett mordförsök jag vaknade upp - tyvärr. Jag var länge arg på mig själv för att jag hade blivit så lurad. Men idag vet jag att det var en del av hans strategi. Idag vet jag att han stämmer perfekt in på beskrivningen "Stor i orden, liten på jorden". Samt att det inte var mitt fel.
Jag har sedan flera år tillbaka lärt känna(?) en man som stämmer perfekt in på en antisocial personlighetsstörning. Han manipulerade, var intelligent, våldsam, han ljög, saknade empati, var otroligt charmig. Han visste vad han förväntades säga, och sa det enbart för att nå det han ville ha. Han kunde dupera och få en man att tro han var kvinna och vice versa. Han hade ingen familj, men ville ha en tillsammans med mig (en 20 år yngre kvinna). Jag var hans utvalda "drottning". Han pratade om det som om han ägde mig och våra framtida barn. "Med mig kommer ni alltid att vara trygga, rör någon er så förolämpar dom mig, och ska därför röjas". Varpå han kunde berätta med ett satanistiskt leende hur han skulle gå tillväga.
Han sade elaka saker för jämnan, och blev jag sur över det, så förstod han inte varför jag var sur. "Vad är det nu då?!" Samtidigt som han tycktes njuta utav det. Han älskade att retas.
Efter ett tag orkade jag inte med att bli mer nedtryckt, med resultatet av att han blev våldsam. Började jag gråta så suckade han som om han var uttråkad, och tyckte att jag överdrev. "Typiskt kvinnor att börja grina så fort de inte får som de vill. Allt för att mannen ska känna sig skyldig. Men ditt gråt hjälper inte. Jag vet att du bara gör dig till, så sluta låtsas". När han var färdig så låtsades han som ingenting, frågade mig helt oberört vad "gumman vill ha till frukost".
Sa jag någonting som han var missnöjd med, så blev det en stor grej utav det hela. Han vägrade att inse att han hade fel. Det var mig det var fel på. Alltid mitt eller någon annans fel.
Jag satte flera gånger ned foten och sa att det var nog. Detta ville inte han. Han bestämde när det var nog. Än idag har jag inte blivit av med honom. Jag har ignorerat honom i snart ett år, men han fortsätter och fortsätter att höra av sig. Men aldrig att han släpps in i mitt liv igen. Han hade tidigare hållhakar mot mig, men efter ett långt övervägande med mig själv, så insåg jag att han hellre får använda sig utav dessa, än att jag ska ha fortsatt kontakt med honom.
En psykopats offer märker inte att de är ett offer (psykopatens manipulativa skicklighet), förrän det är för sent, och då är det väldigt svårt att ta sig ur.
Kan tillägga att det var först efter ett mordförsök jag vaknade upp - tyvärr. Jag var länge arg på mig själv för att jag hade blivit så lurad. Men idag vet jag att det var en del av hans strategi. Idag vet jag att han stämmer perfekt in på beskrivningen "Stor i orden, liten på jorden". Samt att det inte var mitt fel.
Jag hittar på egna ord jämnt. Kommer jag inte på 'det riktiga' ordet och snabbt så skapar jag egna varianter