Hur "vinner" man en debatt?
När man debatterar faktiska frågor är det bortom mänsklig förmåga att gå upp mot en väldesignad AI. Ändå misslyckas de flesta människor med att känna igen sann mänsklig effektivitet eller objektiv granskning när de bevittnar den. Eftersom det inte är många som vet vad varken verklig mänsklig effektivitet eller verkligt saklig undersökning är, eller kan identifiera den när den syns, så skulle de flesta istället emotionellt uppfatta – ur ett psykosocialt stratifieringsperspektiv – att AI bara är grå, tråkig och moralisk principryttare utan socialt mätbar status eller pondus (även när den sopar golvet med alla som går emot det på saklig grund).
Att Trump ”är skön”, och AIn inte är det, det skulle gå hem mångfaldigt mer, hos de flesta. Det skulle göra honom till en bättre ledare av nationer.
Så, hur "vinner" man en debatt när de flesta i publiken inte kan identifiera faktisk effektivitet?
Det är väldigt enkelt: du måste verka stark samtidigt som du får din motståndare att verka svag. Människor associerar ofta ett känslomässiga intryck av självförtroende med styrka, duglighet och effektivitet, och antar att det finns en giltig anledning bakom någons uppvisade självförtroende.
Om det inte fanns en giltig anledning till någons självförtroende, så skulle ju det innebära att den självsäkra personen är en självbedragande galning ju?
Men de flesta är inte öppna för realisationen att sin egna uppfattning – av en person som stark och självsäker – är en föreskriven emotionell reaktion orkestrerad av en självsäker galning. Denna kognitiva bias förklarar lite om varför någon som Donald Trump kan komma undan med frekventa osanningar – människor är ovilliga att erkänna att deras egna intryck kan vara felaktiga; även när det stirrar dom i ansiktet eller när dom ser det på sitt bank-konto t.o.m.
Alla med sunt förnuft vet att övermodiga individer ofta är de minst informerade och minst effektiva, medan genuint effektiva människor tenderar att vara osäkra, medvetna om komplexiteten och alla oförutsägbara faktorer som formar varje situation.
För enfaldiga är livet bara... rakt på sak, litar på de flesta intryck, känslor och synsätt.
Om Trump debatterade AI och insåg att han hade fel, skulle han bli arg och ta till avledningar, humor, eller verbala knep för att få det att se ut som om AI:n hade fel och han hade rätt.
Harris, å andra sidan, skulle erkänna sitt misstag. Trump bryr sig inte om verklig effektivitet; Hans fokus är enbart på att vinna det sociala spelet; för honom är livet ett spel.
Trump är en mardröm att debattera i den bemärkelsen. Han är ganska lik att debattera djävulen själv. Hans brist på moral, etik eller personlig värdighet gör honom beredd att göra vad som helst – till och med förstöra sin egen image – för att få sin motståndare att verka svag om det gynnar honom i publikens ögon.
Han provocerar tills hans motståndare till slut måste slå tillbaka på liknande sätt som han konstant gör (för att inte själv framstå som en vek sucker som låter en elaking köra över dig). Hämnas du på samma sätt som han gör, säger han bara "Ser du? Hon är inte bättre än mig." och då är du fucked.
Trump har inget intresse av att tjäna nationen eller dess folk. Han tjänar bara sitt ego, söker bekräftelse på sin självupplevda gudsfruktan, och försöker ständigt tysta känslan av det gråtande osäkra barnet inom sig.
Harris, å andra sidan, verkar inom ramen för sann faktisk effektivitet. Hon har navigerat i utmanande politiska och juridiska landskap och visat kompetens i maktpositioner i över decennier. Trump, ett misslyckat barn med silversked i mun, har slösat bort miljard-summor av ärvda rikedomar, satt rekord för affärsförluster i USA:s historia och hävdar fortfarande att han är "den utvalde" för mänskligheten.
Utmaningen för Harris ligger i hur publiken uppfattar henne – inte i faktuell effektivitet. Det är hon inte van vid, medan det är Trumps enda levebröd. Många människor kan inte urskilja verklig effektivitet i en person genom en debatt. Harris kommer att behöva balansera genom en ohyggligt smal korridor för att framstå som självsäker samtidigt som hon håller sig grundad i fakta, en svår uppgift inför en publik som inte uppskattar denna dynamik. Samtidigt bär Trump, som inte har någon respekt för sanning eller integritet, inte denna tunga last alls på sin rygg, vilket gör hans uppgift så mycket lättare.
Harris är inte främmande för att möta motståndare som Trump. Som åklagare har hon haft att göra med både simpla och effektiva tjänstebrottslingar som oftast förkroppsligar precis Trumps personlighet och taktik. Men i hennes förflutna har hennes publik bestått av utbildade domare, inte känslomässigt drivna simpla väljare.
Så hur "vinner" man en debatt?
Genom att projicera en aura av styrka och självsäkerhet, även då det inte har något att göra med faktisk effektivitet alls. Det är liksom när boxare vid invägningen ska "stirra ner" varandra; som om det gjorde någon faktisk nytta och lönsam utkomst överhuvudtaget.
Om jag var tvungen att satsa på vem som skulle verka mest självsäker, skulle jag satsa på Trump. Han trivs i en värld utan logik och ansvar; den värld som Harris kommer ifrån, och en värld hon måste visa att hon tillhör, gentemot någon som utmålar såväl USA som hela världen som ett laglöst vilda västern.
Föreställ dig att du får veta att du ska tävla mot någon, för att se vem som kan stanna längst under vattnet utan att komma upp för att hämta luft. Och sedan förstår du att din motståndare... är en fisk.
Det är så det är att ha att göra med Trump i den här sporten, den här iscensättningen av (falskt) sken av självsäkerhet och dominans.
Jag tittar inte på debatter. Men ibland kan det vara intressant, på ett makabert sätt, att bevittna hur mycket effektiva människor ställs mot djävulen och se vad de pressas till att göra. Inte för att det betyder något i egentlig mening. Det är bara makaber underhållning.
__________________
Senast redigerad av Robbinist 2024-09-11 kl. 03:35.
