Citat:
Ursprungligen postat av
Blondpion
Jag hoppas A blir omhändertagen, för hennes eget bästa. Och får skyddad identitet så inte föräldrarna får reda på var hon är. För hennes eget bästa.
Tycker inte heller att föräldrarna verkar vara bra för A:s bästa. Ändå är det oftast så när det gäller ens egna barn. Mamma och pappa är de som känner barnet bäst. Men PÖ borde inte ens ha förvaltningsuppdraget.
Men att man inte får säga nej till A utan att det följs av ett raseriutbrott är ju helt makabert. En assistent blev tex biten i låret när A nekades godis vid eller i en affär. Enligt anmälan fläktes en hudbit på 7X7 cm upp vid attacken och naturligtvis uppstod blodvite.
(Anmälningarna hittas bland länkarna på sidan ett.)
När A var liten och mer hanterbar borde de ha jobbat stenhårt med den biten (att kunna säga nej utan konsekvenser) - och även lyssnat på experter. Inte bakat sin egen behandlingskaka och givit A allt hon pekade på, utan tanke på hennes framtid.
Föräldrarna borde kanske inte få besöksförbud, men de ska inte få komma och gå som de vill, kanske att störa en pågående positiv process. Det är därför jag tänker att LPT vore bättre än LSS. Då kan inte föräldrarna härja fritt gällande vården och medicineringen. De som jobbar på psyk har i regel rätt god utbildning.
Värst av allt är att lilla Essie fick sitta emellan och kanske fått plikta med sitt liv.
------
När det gäller killen som bodde i skogen och till slut dödades av sin egen syster, så hade systern delvis besöksförbud pga ovanstående, vilket medförde störningar i assistenternas arbete.