Citat:
Ursprungligen postat av
Marielo
Det är otäckt att någon skriver på det här sättet, hoppas för att du vill skrämmas och att du inte egentligen menar vad du skriver.
Vet du att många av de värsta brottslingarna, särskilt sexsadister, har visat sig ha varit djurplågare som barn och ungdom.
A blir inte bättre om hon får agera ut mot en hund, det är ju att säga tIll henne att djurplågeri är OK.
Alla ska lära sig att förstå att handskas respektfullt med djur. Det gäller verkligen även funktionsnedsatta!
Sedan ... är det inte säkert att A verkligen varit utagerande mot katt, hund och assistenter.
Har hört från nära källa att det är assistenter som inte hållit måttet och har tagit till våld mot A om A inte varit följsam nog (exakt hur det gått till vet jag dock inte) och att A aldrig varit våldsam mot djur.
Jag hoppas källan har rätt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Kommer-vara-anon
På ett sätt håller jag med om att jag inte skulle formulera mig på det sättet. Men polishundar används ju när det är för riskabelt att använda människor. Polishästar används också på liknande sätt. Människor har under flera år gjort så, även om det på senare tid minskat.
Och ja, om nu en hund är flera gånger effektivare än en människa på att hindra utåtagerande och självskada, är det då etiskt rätt att inte använda hundar? Ska en assistent, åskådare eller A själv sätta livet till för att en hund skulle må dåligt av att assistera? Det är helt ärligt inte helt solklart i min värld.
Sedan så måste vi nog slå fast en sak. A:s utåtagerande är inget som uppmuntras, utan tvärtom om. Och det är i den rollen Essie är där. Det tror jag att A är medveten om också. Jag ställer mig mycket tveksam till att hon någonsin kommer tro att det är okej att slå en hund. Oavsett om hon är arg eller inte. Att det eventuellt ändå händer gör inte att hon tycker det är bra.
Det känns tycker jag inte riktigt som att den här familjen ska behöva bära något slags ensamt ansvar eller anklagas för att vara sadistiska psykopater för att de använder sig av en hjälp i form av en utbildad assistanshund vilket är en metod som har väletablerad evidens världen över där man jobbar aktivt med människor med funktionsnedsättningar på autismspektrum. Det är en uppmuntrad metod av socialstyrelsen i Sverige och en omtyckt metod för att den får så god effekt. Det finns heller ingen evidens för att hundar som används som assastanshundar för NPF personer far illa om bara personalen runtomkring förstår och gör sitt jobb och följer de rutiner som gäller där man jobbar.
Det sistnämnda är däremot det som ofta och lätt fallerar. Och där är det kommunen ytterst som bär ansvaret.
Det var skönt att då läsa pappans uttalande igår för äntligen kom det fram att det funnits (så som det alltid ska finnas) väldigt tydliga rutindokument som alla assistenter som jobbar ska läsa upprepat för att hålla sig på tå med hur de ska agera i situationer som alltid uppstår när man jobbar med en person med såna här funktionsnedsättningar. Det är därför det är så viktigt med kompetens och att det är rätt personer som jobbar. Men det är svårt att bemanna såna här jobb för att de är så uselt betalda. Vilket gör att det man har att tillgå oftast är outbildad personal som för det mesta inte borde jobba med såna här svåra saker som kräver stor kunskap och stort ansvarskännande inför den person man är satt att jobba med.
Det skrivs också vilket nu framgår varje dag en journal där allt som hänt under dagen ska dokumenteras. Där ska (inte kan) allt som sker dokumenteras och i synnerhet incidenter som inträffat där man inte haft kontroll över situationen eller där olyckor eller också situationer som kan ha drabbat hunden ska dokumenteras! Det är så man upprätthåller säkerheten för både brukaren och hunden som levande hjälpmedel. Det är också kommunens kontrolldokument över att det man biståndsbedömt som behov och som man betalar för också utförs.
Det har enligt vad pappan nu skrivit på Facebook sidan aldrig inkommit några uppgifter där om att hunden farit illa. Vilket betyder att antingen har personalen brustit i sin dokumentation. (Vilket om de bryr sig om hunden är väldigt illa!) Eller så har det inte varit en massa incidenter där hunden farit illa.
Denna dokumentation är också vad LS tittar på om de utreder och om anmälningar motsägs av att inget dokumenteras, så bakbinder det också dem att kunna göra något. För då blir trovärdigheten låg hos uppgiftslämnaren.
Trovärdigheten hos uppgiftslämnaren blir också lägre om vederbörande gör sin anmälan i samband med att den fått avsluta sin anställning för att vårdföretaget som nu då inte är familjen anser att de inte skött sina arbetsuppgifter.
När det kommer till uppgiften om att personalen inte ska gulla med hunden i syfte att knyta an till hunden, så är det samma instruktioner och rutiner som gäller för personer som har ledarhund. Dvs bandet mellan hunden och dess brukare måste kunna upprätthållas och därför ska inte någon konkurrens om hundens gillande uppstå. För då kan inte hunden sköta det den är tränad att göra.
Igen man kan få ha synpunkter på om hundar ska få lov att göra någonting överhuvudtaget som inte innebär att bara vara familjehund och soffpotatis. Men det är inte en diskussion som här hemma i det här sammanhanget. Det är i så fall en politisk diskussion som inte har med just den här familjen att göra. De gör ingenting olagligt i att ha en assistanshund för sin dotter med just den här uppgiften som den har.
Jag tycker att det är mindre och mindre saker som tyder på att den här familjen skulle ha gjort något fuffens överhuvudtaget. Däremot tror jag att de har ett problem i att om de inte har en fullt fungerande personalstyrka som alla förstår hur man måste arbeta om man arbetar med en brukare som har assistanshund. Dvs att man hela tiden måste vara steget före. För det är i grunden vad en personlig assistents främsta uppgift är.
T ex skulle man kanske behöva vara tre personer i bemanningen under en längre tid. Där en i personalen har som primär uppgift att ha koll på samspelet mellan flickan och hunden och därmed fokus på att se till att hunden aldrig hamnar i någon risk.
För jag kan hålla med om att en assistanshund vars primära uppgift är att ge trygghet och stöd är inte på samma sätt som en polishund tränad till att hantera våld. En labrador har heller inte samma typ av läggning som en schäfer eller Malinois som är helt olika hundraser men där båda är avlade med en tuffare skärpa och psyke.
Därför är personalens funktion väldigt viktig.
Det är när den fallerar som det blir farligt. Men det är därför också väldigt lågt om man som personal när det inte funkar skyller det på en funktionsnedsatt brukare. Det är enligt mig under all kritik.
Angående jämförelser med psykopatmördare och sexbrottslingar och deras våldsbenägenhet så kan det aldrig jämföras med vad som händer när en autistisk person blir utåtagerande. jag känner inte den här flickan eller någon i hennes familj eller nätverk. Jag har inget med familjen att göra så jag uttalar mig generellt utifrån den profession jag har, (och som ingen här på forumet har att göra med vad den är).
Men generellt kan man säga att en person som flickan här utåtagerar i princip aldrig i syfte att uppsåtligen vilja göra illa någon annan. Men kan ibland inte kontrollera och hantera känslor som snabbt blir överväldigande. Det finns däremot alltid tydliga triggers och om personalen som jobbar med henne känner henne och vet vilka triggers hon har så kan mycket undvikas redan där. Hunden betyder förmodligen väldigt mycket. För det som är gemensamt för många med NPF störningar i den här nivån är att de får sällan uppleva närhet och värme ifrån andra. Den mesta interaktion de får med andra människor handlar om att andra utför ett arbete med dem eller i deras närhet. Det finns en skillnad i det. Även med föräldrarna blir ofta gränserna mellan privat relation och ett slags omvårdnadsfunktion ofta otydlig. Särskilt för en person med NPF. Men med en hund kan det byggas en mer riktig relation. Och ur den relationen kan utveckling uppstå. Däri ligger den fantastiska evidens som finns när det gäller autism t ex.