Jag kan inte komma på så många specifika uttryck.
Det mest markanta i mina wt-kretsar jämfört med akademikerna är nog mer jargongen som säkert kan tyckas både hjärndöd och elak.
Men hur illa det än låter är det i regel hjärtliga kärleksförklaringar.
Typ ditt jävla sär, jag ska sparka pungen av dig och sen lite fysisk "misshandel" på det.
Egentligen är det som sägs då, om man översätter "jag älskar dig" förstärkt med en kamouflerad kram.
Överhuvudtaget att leva ut sina känslor upplever jag är en wt-grej.
Mycket practical joke men även om någon rent av kan skada sig fysiskt finns det hjärta och värme bakom.
Det kan nog te sig väldigt burdust och ociviliserat ut för den oinvigde men egentligen tror jag faktiskt akademikerna också skulle må bra att släppa loss lite mer.
Överklassen har ju ofta ganska nära till barnet inom sig och kan släppa loss lite mer när tillfälle ges.
Men akademikerna har ju sin lott i livet och sitt eviga ok att släpa runt på där alla tillfällen i stället går till att positionera sig och få allt att verka så bra som möjligt.
Trots att det är ganska uppenbart att dom knappast mår och har det så mycket bättre än andra.
Citat:
Ursprungligen postat av
Eponumos
Det har du hittat på själv. Det är ingen fras WT använder.
En WT har inte problem med att stå för att denne är rasist, du blandar ihop WT med akademiker från Södertörn och Lund.
Att använda orden icke skidåkare och kebabtekniker är inte heller något särskiljande för WT.
Tack, tänkte just skriva det själv.