Citat:
Ursprungligen postat av
Sonny00
Den senaste tiden har jag funderat på mitt liv och varför det blev som det blev. Jag är 63 år, jobbar som kontorsvaktmästare sedan 1978 och har aldrig haft ett förhållande. Mina syskon har universitetsexamen allihop och är gifta och har barn.
I skolan gick det någorlunda bra, genomsnittsbetyg på ca 3,5. Jag var bäst i svenska, historia och geografi om jag minns rätt. De sistnämnda ämnena gick bra eftersom jag hade väldigt lätt för att lära mig en massa fakta utantill. Den förmågan ledde också till att många trodde att jag var tämligen intelligent. Grupparbeten tyckte jag bara var något konstigt och utan mening.
Som vuxen har jag alltid uppfattat mig själv som normalintelligent, men i avsaknad av ”driv” och initiativförmåga. Nu har jag dock börjat fundera på om jag i själva verket är svagbegåvad. Hur tar man reda på det? Jag antar att sjukvården inte är särskilt intresserade av att utreda mig eftersom jag är såpass gammal. Deras fokus ligger väl (med all rätt) på unga personer och de som haft svårt att komma i arbete. Själv hade jag tur som fick ett jobb direkt efter gymnasiet. Jag har för det mesta trivts bra på jobbet och det känns bra att det inte är så värst krävande. I 25-års åldern prövade jag på ett kundservicearbete på samma företag och det var det värsta jag varit med om! Jag var helt slut efter arbetsdagen och hade svårt att sova.
Finns det några någorlunda seriösa IQ-test på nätet?
Varför tror du att du är svagbegåvad?
Jag var hyfsat framgångs i gymnasiet.
Hade tänkt skaffa mig högre utbildning.
Men fick också jobb direkt efter gymnasiet.
Råkade välja rätt bransch med bra lön,
och sedan tuffade det bara på utan några riktiga karriärsambitioner.
Jag har jobbat tillsammans med många akademiker, varav en ansenlig andel har varit rätt korkade.
Jag har gjort ett IQ-test EN gång.
Resultatet blev IQ = >126.
Jag vet inte hur mycket man ska lita på det, men jag är i alla fall tillräckligt smart för
att ALDRIG göra ett IQ-test igen.

Jag är nöjd med hur mitt rätt anspråkslösa liv har blivit.
I gymnasiet brukade ofta X hamna bredvid mig.
Jag upplevde inte X som särskilt begåvad.
Anledningen till att X brukade "råka" hamna bredvid mig var att
jag brukade förklara för honom när de var någonting han inte förstod.
Och det brukade vara rätt mycket han inte förstod.
Men X var driftig.
Jag har kollat upp vad det blev av X.
Han bor nu i en av dom absolut fetaste villorna i den absolut lyxigaste delen av storstaden där han bor.
Han äger ett företag som omsätter en VÄLDIG massa pengar.
Ganska korkad, men driftig, stenrik och framgångsrik.
Begåvning, intelligens, driftighet, utbildning och framgång hänger inte alltid ihop.