Citat:
Ursprungligen postat av
Sonny00
Den senaste tiden har jag funderat på mitt liv och varför det blev som det blev. Jag är 63 år, jobbar som kontorsvaktmästare sedan 1978 och har aldrig haft ett förhållande. Mina syskon har universitetsexamen allihop och är gifta och har barn.
I skolan gick det någorlunda bra, genomsnittsbetyg på ca 3,5. Jag var bäst i svenska, historia och geografi om jag minns rätt. De sistnämnda ämnena gick bra eftersom jag hade väldigt lätt för att lära mig en massa fakta utantill. Den förmågan ledde också till att många trodde att jag var tämligen intelligent. Grupparbeten tyckte jag bara var något konstigt och utan mening.
Som vuxen har jag alltid uppfattat mig själv som normalintelligent, men i avsaknad av ”driv” och initiativförmåga. Nu har jag dock börjat fundera på om jag i själva verket är svagbegåvad. Hur tar man reda på det? Jag antar att sjukvården inte är särskilt intresserade av att utreda mig eftersom jag är såpass gammal. Deras fokus ligger väl (med all rätt) på unga personer och de som haft svårt att komma i arbete. Själv hade jag tur som fick ett jobb direkt efter gymnasiet. Jag har för det mesta trivts bra på jobbet och det känns bra att det inte är så värst krävande. I 25-års åldern prövade jag på ett kundservicearbete på samma företag och det var det värsta jag varit med om! Jag var helt slut efter arbetsdagen och hade svårt att sova.
Finns det några någorlunda seriösa IQ-test på nätet?
Känslan överlag är väl ingen svagbegåvning.
Förstår att arbetet är kanske ett passande val oavsett begåvningsnivå då det är rutin och du behöver inte "ta med dig något hem". Tycker man inte det är tråkigt eller hindrar ens liv på annat sätt (ekonomiskt främst) är det ju ett bra val.
Men vad är det som får dig att misstänka svagbegåvning?
Låter ju mer som du varit väldigt inaktiv på många fronter som inte är relaterat till begåvning.
Vad har du gjort utanför jobbet?
Hobby, spenderat pengar på etc?
Vad har du (haft) för drömmar?
Hitta en partner, barn, resa, bygga hus, sluta jobba etc?