Varför skriver du på Flashback?

Kul ämne!
Har alltid läst mer än jag skrivit här inne. Började sedan vara lite mer aktiv och för många år sedan trivdes jag med att diskutera film. När jag efter ett längre uppehåll återvände var det rätt dålig aktivitet i filmtrådarna och min aktivitet övergick återigen till att läsa mycket mer än att delta i diskussioner.
Nu för tiden börjar jag ofta skriva något som svar i en tror men raderar lika snabbt för jag orkar inte riktigt engagera mig längre. Varför det är så kan jag inte riktigt sätta fingret på.

Men den korta anledningen till att jag ändå fortfarande är aktiv är för hålla igång språket. Svenska använder jag i stort sett inte utanför Flashback annat än i nödfall.

Jag har inte skrivit ett Flashbackinlägg på 6 månader, eftersom jag har varit avstängd för 1.06, troligen på grund av att jag kopplade ihop två konton med varandra. Jag uppskattar att läsa vad andra skriver i vissa trådar, men enligt mig är aktiviteten på tok för låg vad gäller nya trådstarter (eftersom jag just nu inte har mycket att göra som jag klarar av utöver att läsa forum och nätpublikationer så känns antalet nya trådstarter alltför fattigt för att passa mitt omättliga behov av trams och substans)

De trådstarter som du brukar svara i är du själv ofta den stora behållningen i, eftersom själva tråden du skrivit i av mig ofta bedöms som påhittad av samma lilla krets av troll i relations- och psykologibranschen som även gillar att hänga på Familjeliv.

Du har tidigare uppgivit att du skriver på Flashback för att slippa sociala konventioner. Jag har ofta uppskattat det du har skrivit.

För ett halvår sedan skrev jag mycket intensivt på Flashback för att jag inte hade något annat vettigt att göra. Jag har fortfarande inte något vettigt att göra, men ett halvårs avstängning medförde att jag upptäckte hur det inte fanns någon störrre saknad hos mig efter att skriva på forum. Till skillnad från dig har jag inte upplevt interaktionen med andra på forumet som särskilt positiv, med undantag från en forumdel som det skulle vara värt att fortsätta i om fler användare tillströmmade, vilket det tyvärr inte tycks göra. Som någon skrev nyligen i en annan tråd, jag känner inte längre samma behov av att ge mig in i diskussioner. Däremot har jag fortfarande samma tomhet i mitt liv som då jag skrev på Flashback i höstas. Av olika skäl tvekar jag över vad jag ska fylla denna tomhet med, på grund av ett litet antal väldigt dåliga erfarenheter av att försöka få rätsida på saker och ting de senaste åren. Det tar helt enkelt tid och då hamnar jag här på internet igen. Det är ganska bra att läsa på Flashback för att förstå de dåliga erfarenheter jag har av människor på och utanför internet. Människor är i delar av sitt innersta sämre än jag trodde för två år sedan. Det har smittat lite och jag har en större misstänksamhet idag, men tror ändå att du av att läsa min text förstår ungefär hur jag blivit bedömd av olika personer som velat utnyttja min ärlighet, den som du efterlyser.

Att skriva och läsa på forum går lätt, och därför har jag fortsatt med detta på övertid. I övrigt försöker jag att läsa och skriva böcker, men jag orkar inte ägna mig åt detta under en tillräckligt stor del av dagen för att dagsbehovet av att använda upp min mentala energi ska vara täckt. Jag läser in mig på stora dagstidningar om jag har tillgång till prenumeration och någonstans att läsa prenumerationen, men upplever inte att kvaliteten är så hög att det konsumerar särskilt stor del av min tid att läsa dessa publikationer.

Det verkar vara bättre att bara klicka runt bland rubrikerna än att faktiskt skriva någonting för att sysselsätta mig med någonting lättsmält och välbekant. Jag håller mig till ungefär samma forumdelar, så om jag istället skulle börja läsa i nya forumdelar är möjligheterna goda att jag skulle lära mig mer av forumet. Men det är egentligen mest förströelse och ett sätt att hantera tidsåtgång. Den lugna och förutsägbara layouten på Flashback passar detta syfte utmärkt.

Ibland träffar jag människor och brukar då, om det inte handlar om människor som har någon form av problem, känna mig mer energisk av möten med dessa. Så det hade varit trevligt att uppleva oftare. Hade jag träffat människor så som jag gjorde när jag hade fler relationer och studier på plats eller arbete tror jag att behovet av att läsa vad andra för tillfället obalanserade människor skriver på internet, och svara dem eller fundera över dem, hade minskat markant.

RuskigBuss erfarenhet gläder mig verkligen, en lyckträff att Flashback kunde leda till samtal, giftermål och vänner på ett vin, kvinnor och sångmässigt vis.

Honblixten bekräftar min egen erfarenhet av att tillbringa mer tid på internet vid trötthet och mindre tid på internet vid mer energiska perioder.

Om det hade funnits ett forum där välmenande personer samlades för att diskutera livsproblem och relationsproblem hade jag gärna vistats där istället oavsett energinivå, men av de internetforum jag känner till att döma, så verkar det inte vara fallet att internetforum tar fram välvilja och gott uppsåt i människor. Motsatsen verkar vanligare även om det förstås förekommer att människor uppför sig både belevat och respektfullt.

Ett tag skrev jag själv uppfostrande och utpekande till människor jag ansåg var i behov av min feedback, lite som Genushexan uppger att hon gjort de senaste tio åren, men det har jag tröttnat på eftersom de jag uppfostrade och pekade ut verkade vara antingen troll eller alltför sjuka i mytomani och andra psykatriska gränstillstånd för att vara meningsfulla för mig att kommunicera med i längden. Jag klandrar dem inte för att de befinner sig på internet, till exempel här, och kan ha svårt att ta sig härifrån av ovan nämnda skäl. Men i ditt fall verkar du ha nått någon form av gräns där du frågar dig varför du skriver.

Jag tänker att chansen finns att någon kanske TÄNKER TILL om sånt som jag skriver om, och att det i förlängningen leder till en LITE LITE bättre värld...men troligtvis är det väl det motsatta som gäller...

Är nog beredd att hålla med i det du skriver.

Av två onda ting väljer man ibland det man inte har provat.

Av ungefär som skäl som du, TS.
Lite kul att tycka till lite om allt möjligt.

Men Flashback fungerar även som hjälpreda för att hålla reda på vilka filmer jag sett, och när.
Flashback håller också reda på alla spel jag provat, dessutom kanske jag intresserar någon för den utmärkta brädspelshobbyn.

Skriv i den stora begravningstråden på laidback (pushar ogenerat min nystartade tråd innan den korgas) ska jag berätta varför.

Skriver för att få ur mig åsikter som kanske inte passar in i fikarummet på jobbet.
Men även för att "testa" åsikter. Man startar ett ämne eller skriver ett inlägg, för att få ofiltrerad, ärlig respons. Det kan få en att tänka till lite och kanske nyansera sin åsikt, stärka den, eller ändra den helt och hållet.
Och ibland skriver jag för att jag har tråkigt på jobbet.

Var mer engagerad förut men nu har intresset svalnat. Men är ju kul till och från att skriva av sig , debattera , filosofera eller provocera. Men är ju ett sätt att "uttrycka " sig så att säga.

Usch, 5467 inlägg... och det här är långt ifrån mitt första konto.

Det är väl av flera anledningar, som när jag är full exempelvis, då håller jag mig ifrån SMS och telefonsamtal till folk.
Men skriva vad man har i sinnet vill man ju, så ut på Flashback med det bara, det är väl som en mental sophink ibland.
Alla borde ha sådan.

Men även om jag bara vill vädra en åsikt, eller bara har tråkigt en stund.

Det är väl heller inte fel att skriva.
Min sambo t.ex hon är skitdålig på både stavning och formulering, jag får ofta hjälpa henne med skriva ganska simpla texter.

Men jag skriver mycket skit också, det mesta står jag inte för, och jag skulle skämmas om jag skulle behöva stå till svars för allt.

Yttre faktor: Det saknas ibland infallsvinklar. Det "helt andra" som inte är nån sorts meningslös medelväg mellan två polariserade läger. Utan något annat. En annars tom nisch i åsikts-ergodicitetens rymd. Jag känner att jag lyckats särskilt bra när ingen kommenterar det jag skrivit, trots att det är on topic. Also run. Det fanns också andra röster. Tolk för de tyste som lida, tiga och lida blott.

Inre faktor: Jag upplever mig som marginaliserad. Och tämligen värdelös. Fast sådana upplevelser och känslor är förstås rent imaginära spratt av hjärnan, inget verkligt.

Flashback är en privat träff som i Jokke Nielsens sång "verdilöse menn":


https://www.youtube.com/watch?v=YGinBQ-hl04

En bra inställning. Det är helt ok att inte tänka långt nog och att ha fel här på Fb, även om man blir idiotförklarad. Det är däremot verkligen inte ok att säga fel saker vid fikabordet på jobbet.