Känner att jag skiter i allt

har försökt skriva detta inlägg i en timme nu men allt blir så dramatiskt så jag försöker hålla det kort

Jag har ingen utbildning
Jag har inga vänner
Jag har inga dröm jobb och konstigt nog skiter jag fullständigt i pengar, pengar har aldrig intresserat mig, jag har så lite att spendera på, det enda man måste handla är ju mat och betala hyra, vad mer behöver jag pengar till? Jag fick en del pengar när jag fyllde 18 för då fick jag tillgång till fonder som familjemedlemmar hade sparat åt mig och jag köpte en och annan dyr grej men ångrade vartenda jävla köp, inget jag någonsin köpt med egna pengar har fått mig att bli gladare, raka motsatsen faktiskt.

Jag har inga hobbys längre heller och misstänker att jag lider av anhedoni, men börja inte rekommendera medicinering för jag tog ett halvt piller av setralin för 2 år sedan och mådde sämre än någonsin, jag reagerar starkt mot den där skiten och terapi hjälpte mig aldrig heller, antar att jag kommer ha anhedoni livet ut och att mitt liv kommer vara en absolut mardröm tills jag tar mitt sista andetag.

Finns mer att säga men jag är inte artikulär (om det ens är ett ord) nog att skriva ner alla mina tankar, men har någon av er varit med om liknande och blev livet bättre för er? hur gick ni till väga?

Jag tror man kan sammanfatta dig med ett ord och det är LAT. Möjligen med tillägget DUM. Fina ord ändrar inte på detta.

Du har ansvar för ditt liv. Lägg upp en plan och håll dig till den. Kan du inte hjälpa dig själv att må bra så kan du väl försöka hjälpa andra, människor eller djur och natur.

Jag vill försöka göra mig självförsörjande på mat, genom att ha en stor gård att sköta ordentligt. Det var hur livet fungerade förut och ju bättre du skulle sköta din gård ju bättre och godare blir maten. Med den kunskapen kan du även locka till dig en schysst person att starta familj med.

Tänk dig en egen vingård, tänk dig djurskötsel av kor och sedan möjligheten att tillverka egen ost också. Vem skulle inte lockas av det?

Jag ska ta en trädgårdsmästarutbildning för att uppnå detta, och ifall du inte har vänner och så så blir du omringad av ca 30 personer under en trädgårdsmästarutbildning att spendera tid med i något år och åka traktor med.

Dessutom så får du pengar från arbetsförmedlingen att klara dig med under tiden du utbildar dig, så det passar väl helt perfekt egentligen.

Boka in ett studiebesök hos de som erbjuder en trädgårdsmästarutbildning, det gjorde jag och fick ett väldigt positivt intryck av hur min framtid kan bli.

man kan väl använda båda dem orden, visst. Men du fattar väl vad anhedoni betyder eller hur? man får liksom inte dopamin som vanliga människor får när man gör saker som är roliga. Så det är svårt att inte vara lat när man mår som jag gör.

Du får bita ihop som majoriteten gör. Tror du att andra tycker att saker och ting är skoj?! Nej! Det är därför de super och tar droger.

allt du beskriver låter som sol klar depression :P

Ja livet är verkligen tragiskt, det bästa jag kan göra är att inte skaffa barn och fortsätta lidandet en generation till.

Tror man att allt man gör för att må bra kommer misslyckas och vara dåligt, vad man än gör, då ger man lätt upp alla försök.
Slutar man försöka få ett bra liv, då blir inget bättre.
Det blir en självuppfyllande profetia.

Jag har börjat varje dag de senaste 3;åren med att skriva ner minst 5 saker jag är tacksam för, för att lära mitt medvetande att se och uppmärksamma det goda i livet.
Annars missar jag ju lätt det goda. Jag fortsätter det resten av livet, det har tagit bort mkt bitterhet.

Även om du tänker annorlunda om pengar och lycka än de flesta, ta ansvar för dig och ditt liv så du kan vara stolt över att klara av att leva ditt liv på ditt sätt utan att belasta andra eller samhället något.
Då kan du vara stolt över dig själv istället för att vara ett problem (för andra).

Sitter och funderar här - Vad är problemet ? Du har medvetet struntat i allt som inte är intressant för dig. Då borde du känna dig relativt fri ?
Varför är det inte plötsligt så kul längre ?

Om du inte känner att du har normala nivåer av dopamin, så bör du snarast uppsöka vård. Vi andra kickar och sprutar in dopamin genom att uppleva saker och aktivera oss. Du verkar sitta och vänta på...ja man undrar. Noll dopamin så får du Parkinson inom få år - och det vill du inte.

Så du tycker jag ska göra som du och försöka vara mer tacksam genom att skriva ner saker? och kanske försöka få saker gjorde även om jag inte känner för att göra något?

Det finns ju ingen mening med det. Sitter bara hemma och väntar på... ja, jag vet inte vad, döden antar jag. Låter det som ett fritt och roligt liv?