Hur duckar alla storsparare sin dödsångest?

Det var en 21-åring som dog av hjärtstopp för ett par veckor sedan på Göteborgsvarvet. Antar att du avfärdar alla unga friska som dör som anomalier eller med annan avancerad hjärngympa.

Jag förstår mig inte på er människor. Ni måste haft mycket tur i era liv. I min lilla sfär så är 15% i extrem underkant, den siffran är mycket högre i min släkt. Det går ju inte att slå fast något baserat på bara en släkt i ett land men ni måste förstå hur det påverkar oss vars nära och kära bokstavligt talat dött som flugor?

Ja, balans är väl just nyckelordet här. Som jag uppfattat det är det ju just dessa "sparare" och "investerare" som TS ifrågasätter. Med all rätt som jag ser det. Vissa tycks tro att de ska bli någon slags Warren Buffet genom att lönearbeta, snåla och gneta samt leva på nudlar och makaroner. Poddar och forum som "rika tillsammans" och i kvällstidningarna kan man läsa om sjuksköterskan "Anna" som sparade ihop sin första miljon genom att månadsspara i indexfonder och leva på makaroner. Säkert skitkul för henne, men tämligen ointressant. Pengar som inte används är tråkiga pengar. Du kan bara göra två saker med pengar spara/investera eller konsumera. Roligare än så blir det inte.

Håller med dig. Jag tror också dessa "supersparare" har svårt att förlika sig med tanken att 15% inte når 65 års ålder. De tror garanterat att de att det är mindre än 1% och att de absolut inte själva tillhör den kategorin. Jag tror många av dessa supersparare tror att de själva sitter i förarsätet och har fullständig kontroll både över sina liv och sina besparingar. De har sannolikt inte upplevt vare sig finanskris eller allvarligare sjukdomstillstånd. De tror att livet fungerar som en uppdragen äggklocka.

Det finns absolut ingen nackdel att spara och planera för framtiden! Dör man så dör man och alltid finns det nån jävel som får nytta av degen!

De säger också att de inte är rädda för döden, vilket jag inte tror ett skvatt på. Man kan vara stentuff bakom tangenterna, men när det är skarpt läge så kickar överlevnadsinstinkten in. Till exempel när man flyger och det blir turbulens i planet. Även de tuffaste av de tuffa skakar som asplöv då, även om de aldrig skulle erkänna det.

Gissningar.
Har man uppnått allt man vill ha i livet och vet att om man dör så får de arvingar som man uppfostrat med ett ekonomiskt sinne ett rejält tillskott och ett ännu enklare liv.
Ja då skrämmer inte döden nåt.

Det är väl tämligen självklart att en 21-åring som dör under Göteborgsvarvet är en anomali. Du har redan fått en källa som säger att 85 procent av befolkningen uppnår pensionsålder, men om du istället föredrar anekdotisk bevisföring så skulle jag rekommendera ett besök bland dödsannonserna i din lokaltidning. Födelseåren kommer att se ut ungefär på det här sättet:

1938, 1936, 1939, 1936, 1929, 1962, 1938, 1935, 1924, 1965, 1942, 1941, 1938, 1937, 1938, 1939, 1935, 1932, 1940...

Med tanke på att 85 procent av befolkningen lever till pensionålder så skulle jag snarare tala om otur om en person inte gör det. Jag beklagar att du har råkat ut för många dödsfall i din omgivning och jag förstår att det påverkar dig till att se livet mer negativt, men det är fortfarande så att statistiken är på min sida.

När det kommer till ekonomi så försöker jag att agera så rationellt som möjligt, det vill säga att alltid försöka gå plus. Här pratar vi om saker som att inte spela, inte ta dåliga lån, inte agera på impuls, att försöka få avkastning på kapital, men även saker som att inte oroa mig för saker som faktiskt är ganska osannolika. Det innebär inte att jag som du tror lever på havregryn och aldrig hittar på något. Jag har en helt ok bil, lägger pengar på semester (ej resor), äter ute ibland, etc. Jag kan spara mer om jag vill, men så skulle jag vara tvungen att kompromissa med saker som mat och nöjen på en lagom nivå.

Tyvärr inverkar många gånger ärvda pengar på precis motsatt sätt. De tar bort drivkraften från folk. De blir slackers istället. Pappa betalar.

Jag säger inte att det inte förekommer att människor dör i förtid utan att knarka och liknande, men sannolikheten för att det händer en typisk person är tillräckligt liten för att det inte ska vara rationellt att leva sitt liv som om man kommer att göra det.

För mig så är det en rejäl skillnad på daglig dödsångest och skarpt läge då överlevnadsinstinkten slår till.

Jag förstår absolut att det påverkar en om man har många tidiga dödsfall i sin omgivning, men min lösning har alltid varit att tjäna hyfsat med pengar så att det inte känns som en uppoffring att spara/investera också.

Om jag inte känner att jag måste ha mer prylar och högre standard så kan jag ju lika gärna låta en liten hög pengar ligga kvar i slutet av månaden.

Sen finns det också en effekt hos vissa att man blir snålare när man ser att kapital växer. För att det är kul. Jag är snålare nu när jag har mer kvar i månaden än när man var ung och det handlade om några hundralappar bara. Då kändes det som att det kunde kvitta mest. Men över tid så kvittar inte de där hundralapparna.

Du har inte fel men det beror trots allt en del på uppfostran också.

Ett lagom startkapital som kan bli till en lägenhet om man gör rätt tror jag funkar som morot, men att veta från födseln att man aldrig behöver jobba en dag i sitt liv blir nog passiviserande, och delvis också ångestskapande, tror jag.