Citat:
Ursprungligen postat av
attvaramyra
Går det att få gemene man att förstå eller kan de bara förstå hur tex turkos färg ser ut om man visar dem färgen eller hur smärta känns om man hamrar dem på tårna?
Fast ser jag någon hamrar på tårna på film, gör det ont i mig. Min hjärna registrerar våld mot andra på tv som våld mot min egen kropp. Jag kan härda mig genom att konsumera mer våldsamma serier filmer men så fort jag inte sett på ett tag är jag tillbaka på noll. Jag är även kraftigt begränsad i hir mycket våld jag klarar av att se på filmer andra utan svårigheter ser. Svaret är att jag har en finare, mer välutvecklad affektiv empati. Sannolikt mer kopplingar i frontalloberna, spegelneuron, prefrontal cortex. Jag vet inte men jag behöver inte bli slagen eller skadad själv för att reagera med obehag eller automatiska känslor av stt vilja dra undan händerna om jag ser någon få fingrarna brutna på film osv.
Andra kan ha enbart kognitiv empati och förstå att den andra har ont men utan att ta till det som en egen känsloupplevelse. Sedan verkar en del kunna känna affektiv empati eller kanske snarare uppfatta att känslomässigt att det är illa om någon i te har det bra och känna något kring det i empatisk reaktion men deras kognitiva förståelse kring när, var, hur obarför är utslaget. Grovt förenklat skiljer sig psykopaten mot autisten på många sätt kring deras upplevelser av andras lidande. Många autistiska kan ha enormt svårt för mentalisering men finna det extremt upprörande när djur, barn, oskyldiga lider pga andra. Eller när de själva sårat människor pga att de inte upplevt situationer och sammanhang likadant. Sedan så varierar deras empatiska förmågor såklart. Men det är inte som så att alla är likgiltiga och kalla inför andras känslor och upplevelser.
Allt handlar om hur den egna hjärnan processar information och ja, generellt är det människor med högre intelligens som snabbare lär sig känna in och med andra. Jag vill hävda att det finns ett samband med högre empatiskförmåga och högre intelligens. Däremot anser jag att det saknas korrelation med att vara en godare eller sämre människa baserat på intelligens. Det är känt att låg verbal förmåga, låg impulskontroll, lägre biologisk mognad osv är riskfaktorer för brottslighet och våldsbrott men generellt är många med påtagligt låg iq redigt folk som ofta arbetar och gör rätt för sig, är öppna och transparenta och snarare
utsätts mer än vad de utsätter andra. Livet är mycket svårare med lägre intelligens, även socialt då det finns en sårbarhetsfaktor att utsättas av andra människor som är mer manipulativa, föreslagna och har illvilliga motiv. Så skulle det ivara om i telligens vore någon forma av
förbättring. Lägre intelligens är snarare att betrakta som ett
funktionshinder när andra utnyttjar funktionsnedsättningen. Om högre intelligens innebar att människor var bättre skulle nedsättningen inte heller automatiskt i de flesta fall vara ett funktionshinder då andra skulle vara till hjälp hela tiden med anpassningar i allt från arbetsvillkor till sociala beteenden och attityder kring dem.
Ofta är olikheter något först behöver lära in på olika vis för att kunna använda våra abstrakta förmågor och utveckla vår förståelse kring att andra är olika. Om du är normativ har du lägre förståelse eftersom den som är annorlunda hela tiden har en stor majoritet att jämföra sig med och redan tidigt kommer den bättre se olikheter mellan sig själv mot andra. Jag har tillexempel alltid sett att andra fungerar annorlunda än vad jag själv gör. Att deras empati är lägre, att deras intelligens var detsamma, att jag hade svårigheter de generellt saknat osv.
Men jag har varit tvungen att hela tiden möta andra människor till exempel högutbildade människor och se hur sä re deras hjärnor processar information och missar kontext för att i se att min känsla av att ibland vara lite mer intelligent istället handlar om en tydlig skillnad som förekommer överallt. Att jag med ADHD ändå fungerar bättre än mer normalbegåvade akademiker rent kognitivt trots att jag har svårigheter de saknar och stt ett är relaterat till att min intelligens är högre. Samtidigt vet jag att mer högintelligenta människor använder normkamouflage för att smälta in samt håller sig till fler sociala koder och regler. Såklart gör de olika misstag de med som jag kan se och därmed underskatta dem på samma vis som normalbefolkni gen automatiskt felaktigt utgår ifrån att de är den smarta personen i samtal med mig. Det där i tresserar mig en del med intelligenta som ser ett värde i att smälta in när de likaväl måste uppfatta en mängd saker hela tiden precis som jag själv gör men de bara låtsas som om det regnar.
Det är såklart för andras skull eftersom det i te går att tala om för människor att deras ögon är trasiga när de ser på färgen turkos och inte ger den en rättvis bild i dess förgdjup och tydlighet. För vi uppfattar och ser vad vi uppfattar och ser. Det kan inte andra förklara rätt. Såklart kan man lära sig att betrakta en färg ur fler aspekter än den första blicken. Absolut. Men du kan inte bara skifta sätt att betrakta färgen på.
