Universum kan sprudla av liv?

Ja, det är fällan med matematiker. Majoriteten gillar att använda det i sina resonemang, och resonemanget är matematiskt, och inget som gynnar en vetenskap men det vet du redan, man kan gärna ta upp teorierna som finns, men det blir svårt att sätta dem mot varandra som en tes.

Ta bort allt som är för extremt, och behåll en presentation av ett spectrum av sannolikhet.
Så gör en del andra som skriver böcker och promotar dem i medierna, samma sak och jag känner ofta igen vilka böcker folk senast har läst, eller version den kör med i så kallad populär vetenskapen detta är.

Det är inget mer än så, och vetenskap är ingen som ska vara som att konsumera det som triggar en mest. Det är därför matematiken vinner ändå, fast den blir absurd när de står själv som enda alternativen.

Hmm.. Nu verkar du faktiskt missförstå mig på varenda punkt som jag tar upp. Till skillnad från dig är jag neutral i frågan, men tar som du säger siffran 10¹³⁷ rakt ur luften istället för det kanske lika troliga 10⁹⁹⁹⁹. 137 är inte mitt postnummer, men 1/137 är nära det ungefärliga värdet på den fundamentala naturkonstanten α: den elektromagnetiska kopplingskonstanten aka finstrukturkonstanten, helt godtycklig förstås den med i detta sammanhang.

Jag tror inte ett förbannat dugg om detta, vv bränn någon annan halmgubbe. Jag påstår bara att vår egen uppenbara existens inte ger någon som som helst undre gräns för sannolikheten för liv.

Det DU vägrar ta till dig är att osäkerheten är extremt stor redan om storleksordningen på sannolikheten, dvs om det ligger närmast 1 på 1=10⁰, 1 på 10=10¹, 1 på 100=10², 1 på 1000=10³, ..., 1 på 10¹³⁷, ..., där du och många med dig inte kan tänka dig något annat än den lägsta extrempunkten, utan några argument alls egentligen än att ni önskar, önskar, önskar det.

Hur många pingpongbollar får plats på ett modernt hangarfartyg? Tja, volymen på en pingpongboll är några cm³, och volymen på hangarfartyget (VÄLDIGT grov uppskattning) (100m)³ = 10⁶m³ = 10¹²cm³, så storleksordningen på antalet torde bli 10¹² eller så. Googles AI gav en ca 30 ggr mindre siffra, men det är rätt ok imho att så här grovt bara få ett fel på 1-2 i exponenten.

Vad är storleksordningen på sannolikheten för att något så oerhört komplicerat som även en ytterst enkel reproducerbar urcell ska uppstå spontant i en ursoppa med bl a en massa aminosyror med en uratmosfär med bl a kolväten? Ja du... Varje mänsklig cell är EXTREMT komplicerad med DNA, RNA, ribosomer, cellmembran, cellkärna, och en massa mer grejer. Det mesta av detta har säkert utvecklats med tiden via evolutionen -- små små förändringar per generation följt av naturligt urval, och det var nog mycket sånt som hände under livets första 3.5 miljarder år eller så då det enbart fanns encelligt liv. Men vissa saker borde ju ha varit där från början, som t ex någon sorts begränsande hinna, förmågam att äta och processa det på något sätt till t ex energi, och den ska ha någon sorts instruktioner om hur avkomman ska se ut. Ju mer som måste finnas på plats redan från början, desto mer osannolikt.

Dock pekar kanske en del ny forskning på att det trots allt inte är SÅÅÅ extremt osannolikt? Vet inte, men forskningen som den här artikeln beskriver är iaf intressant och nog ett stort steg på vägen:

Scientists say they have built a cell from scratch for the first time

https://edition.cnn.com/2026/07/01/science/synthetic-cell-research

"Making a synthetic cell helps us understand the exact minimum requirements for life and how life might have emerged from chemistry — that’s a cool thing to try to understand"

"We don’t totally understand life — far from it. We don’t have an all-powerful ability to manipulate matter to make stuff. I would say Kate has constructed a cell. I don’t think she’s created life,"

Känner iofs några proffsmatematiker, men själv är jag fysiker med lagerkrans och så. Matematiken ÄR ett enormt kraftfullt verktyg inom naturvetenskap och teknologi och gynnar dessa något helt enormt.

The cosmic landscape läste jag för typ 20 år sen och har läst hundratals böcker efter det varav flera om fysik, astrofysik, biologi, och faktiskt även en om "astrobiologi" (rätt flummig), så nej, det är verkligen inte min senaste. Hittills i sommar har jag läst 7 pocketböcker av sci-fi-författaren Isaac Asimov, där typ varenda planet har liv.

Det är nästan rörande hur hårt du kämpar för att framstå som den objektiva vetenskapsmannen, nerdnerd. Men du kan sluta bränna dina egna halmgubbar nu. Ingen har påstått att vår existens ger en undre gräns för sannolikheten för liv, och ingen har "önska-önska-önskat" någonting. Det jag faktiskt skrev – vilket du bevisligen missade i din iver att få glänsa, var att den statistiska osäkerheten går precis lika mycket åt båda hållen. Att du automatiskt antar att universum lutar mot din pessimism är motsatsen till att vara neutral.

Att du drar in finstrukturkonstanten 1/137 och börjar räkna pingpongbollar på ett hangarfartyg är ett fantastiskt exempel på din debatteknik: när logiken brister, blända dem med irrelevant gymnasiefysik. Vad blir nästa steg, att räkna ut volymen på en medelstor chokladboll för att bevisa att Mars är steril?

Det blir extra underhållande när man läser ditt svar till den andra användaren. Att du känner ett akut behov av att basunera ut att du är "fysiker med lagerkrans", känner proffsmatematiker och har plöjt sju Asimov-pocketar hittills i sommar, förändrar inte det faktum att ditt tal på 10^137 är ett rent hittepånummer. Riktiga vetenskapsmän brukar låta sin logik tala för sig själv, de behöver inte vifta med sina examensbevis eller skryta om sin bokhylla så fort de får mothugg på ett internetforum. Som du gör rel ofta.

Du gör dessutom återigen det fundamentala misstaget att anta att den första urcellen damp ner från himlen helt färdigbyggd genom blind slump. Kemi är inte ett lotteri; det är reaktioner styrda av naturlagar som fungerar likadant i hela universum.

Tills vi har en andra datapunkt är idén om att vi är ensamma i ett universum med hundratals miljarder galaxer precis lika mycket spekulation som motsatsen. Skillnaden är att jag är bekväm med den osäkerheten, medan du verkar behöva 75 rader irrelevant matte, en lagerkrans och en digital studentmössa för att hantera den.

Tills du har listat ut hur många sidor universums tärning faktiskt har, kan du lägga undan dina formler. Att räkna på chokladbollar eller hangarfartyg gör inte dina gissningar mer vetenskapliga – bara mer komiska.

Jaha.
Så vad är den korrekta storleksordningen då på chansen för liv? 1 av 1? 1 på 10¹⁰? 1 på 10¹⁰⁰? 1 på 10¹⁰⁰⁰? Jag är neutral, men knappast du som ju kokar över av ilska för att man ens ställer frågan.

Du talar om kosmisk jackpot om siffran sannolikheten skulle vara så liten att vi är ensamma i den nu observerbara delen av universum (som växer med tiden). Men ok, säg att rätt siffra skulle ge en miljard planeter i den volymen då. Isf finns det bara i ung var tusende galax. Galaktisk jackpot! Med några storleksordningar högre sannolikhet så är det t ex hundra tusen planeter i vår galax, dvs bara i vart tusende solsystem. Solsystemsjackpot! Och i bara vårt eget solsystem VET vi iaf hittills bara en planet med liv. Planetjackpot! Starkt argument det där om jackpot?

Ja, de kemiska lagarna antas vara samma överallt, men likväl är ju inte t ex alla planeter och kometer likadana för det. Inte ens alla delar på jorden är exakt likadana, kemiskt och biologiskt osv. Men du "vet" att varenda planet i Guldlockzonen har kängurur och myrslokar? Samma kemi ju! Jo tjena.

Och ja, jag är en alldeles äkta fil dr i fysik. Ursäkta att jag finns och är som jag är med nördiga fakta och så, och att jag öht skriver här och stör. Brööööl..

Det som är säkert är att ingen vet, vi kan vara de enda på en planet i hela universum med liv eller så finns det flera med liv. Det krävs ju en kombination av saker, inte bara avstånd till solen med gynnsam temperatur. Det krävs vatten och syre och en temperatur som är gynnsam för liv (avstånd till solen).

Vår närmsate galax är andromedagalaxen.
Hur ska någon kunna bevisa om det finns liv i den eller inte?

Vad jag vet går inte ens det så hur ska vi då kunna veta vad som finna i tusentals andra galxer ännu längre bort?

På jorden uppstod faktiskt liv när atmosfären i huvudsak bestod av kvävgas och koldioxid. Syrgasen i vår atmosfär har skapats av livet, och var från början en giftig avfallsprodukt — tills någon mutation ”kom på” att syre var rätt bra för den.

Great Oxidation Event
https://en.wikipedia.org/wiki/Great_Oxidation_Event

Du har rätt, liv kan finnas utan syre, dvs organismer, men TS pratade ju om att vi inte fått kontakt av andra ännu vilket jag tolkar som en utvecklad civilisation och inte bara organismer. För en mer avancerad civilisation gissar jag på att syre krävs? Bara en gissning dock!

Det är en debatteknik, jag tog upp den som en presentation av ett spectrum av sannolikhet.

Då kan ingen säga att man har fel.
Nej, jag debatterar inte oändigheter, då det kan endast finnas 1.

I det allting finns.

Den tanken har nog ingen annan tänkt

Yes, jag tänker att syre behövs för att skapa de nödvändiga verktyg som behövs för att kunna bygga kommunikationssystem. För att skapa värme behövs eld, även i en lågt utvecklad civilisation och för att skapa eld behövs syre.