Nomineringstråd: Era favoritfilosofer

Här i filosofiforumet ser man mest människor som postar egna tankar om livet, egna tankeexperiment och liknande. Självklart har det säkert tagits upp en och annan specifik del från vissa filofiska teorier, och självklart - säkert också en sådan här tråd (men hur nyligen vet jag inte, kanske borde jag ha sökt innan jag postade?).

Hur som helst. Vilken, eller vilka filosofer har haft störst inverkan på er? Vilken, eller vilka filosofer har ni som favoriter? Har den inverkan de haft på er, och erat allmänna tycke om dem något samspel?

För att hålla god ton, så tar jag själv upp mina favoriter, och med en liten motivering till varje.

Rangordning oberoende av position:
1) Friedrich Nietzsche
Motivering: Jag började fascineras av Nietzsche redan som 15-åring. Jag läste hans "Så talade Zarathustra" och även fast jag inte förstod mycket av den, så tyckte jag att den var vacker och välskriven. Jag har därefter läst in mig om Nietzsche, främst genom Kaufmann som gör bra tolkningar. Därefter har jag läst några av hans böcker, och finner för oftast klarhet i det han skriver. Hans unika språk, och skarpsynthet mot många av de auktoriteter han kritiserar är någonting jag fascineras av. Miljön på den tiden var annorlunda dagens tryckfrihet, och det sätt han klär av t.ex. kyrkan är någonting jag frossar i. Kanske är det just där vi finner anledningen till att jag uppskattar honom. Jag har alltid hyst stark avsky mot kristendomen (/religion(främst dess makt i tidigare samhällen men också den aktuella situationen, där människor försöker ta sig från ett omoralisk leverne bara genom att ta till sig en kristen Gud)), och således, när en man, genialisk till naturen även ser det jag ser, kan jag inte göra annat än identifera mig med honom - och uppskatta det han skriver. Detta i en tid, då den religiösa aktiviteten runt omkring mig aldrig varit större. Kanske är det därför jag finner det han skriver så perfekt, som en personlig Jesus att lyssna till, och finna råd mot någonting som skrämmer mig.
Jag vill dock påstå att det även är andra delar som jag uppskattar, och detta gör honom till en filosof jag förmodligen alltid kommer att komma tillbaka till, på ett eller annat sätt.

2) Sokrates
Motivering: Jag kan inte hjälpa att vilja gräva ner mig i de gamla grekerna. Det är där många menar att filosofin tog sin start (eller ja, beroende på hur man definierar början - människor har alltid tänkt på sin omvärld, och anledningar till sin omvärld (d.v.s. filosoferat)) och efter att ha betat av filosof efter filosof; så hamnade jag på Sokrates. För mig är Sokrates något av en legend, och skenet av honom som en man som inte skyr några medel för att påtala sin rätt, och sin mening är någonting som för mig är fascinerande. Sokrates går bara att känna genom Platon (som vi alla känner till) och därför uppstår en viss mystik runt honom. Jag tycker om den auktoritet, och smidighet i tal som Sokrates förmedlar, jag tycker om hans försvarstal innan han döms. Jag tycker om hans sätt att hantera hela den situationen, och det sätt han resonerar. Trots att jag inte vet särskilt mycket om honom, så är han för mig en filosof att respektera och en grundande sten i ett samhälle där man bör låta principer gå före byråkratisk reform.

Och med detta lämnar jag över ordet till näste man eller kvinna, att antingen kommentera, eller lägga dit sina egna filsofer - gärna med motivering.

Som mitt användarnamn antyder så är Wittgenstein min favorit bland filosoferna, men mer beroende på hans person än hans teser. Jag gillar hur han levde ett asketiskt liv, trots förmögenheter inom familjen, samt att han fick Bertrand Russell att krypa på alla fyra i ett litet rum och leta flodhästar.

Som filosof anser jag honom trots allt vara tämligen svårsmält, och det mesta han har skrivit är över mitt lilla huvud.

Två filosofer som jag värderar väldigt högt är Nietzsche och Evola.
Nietzsche är den filosof jag har läst mest av de två. Precis som trådskaparen beundrar jag Nietzsches klarsynta och tankeväckande observationer av samhället och en mängd andra fenomen. Jag tycker också det är väldigt intresant att se hur hans tankesätt utvecklas från hans tidiga verk till hans senare.

Evola har jag inte läst lika mycket av som Nietzsche men jag är stolt ägare till tre av hans verk och planerar att införskaffa fler inom kort.

Är rätt ny inom filosofiköret, men de filosofer jag verkligen lärt mig uppskatta hittils är Platon ( mycket för hans grottberättelse ) och Terence McKenna. Terence är helt enkelt ... tuff. Ta och ladda ned nån video med han och bara titta, han bara pratar och pratar och allt är så genomtänkt. Verkligen... tufft

Många nämner Nietzsche, verkar som jag får göra ett djupdyk i han någon gång.

Sartre har intresserat mig mest hittills.

Voltaire

Utan att vara särskilt inläst på filosofisk litteratur, måste jag säga: Nietsche. Han är modern, samtidigt som han inte förkastar historien. Nazi-pladdret lämnar jag åt tokskallarna...

Jag vill gärna läsa mera om/av Wittgenstein.

3) Arthur Schopenhauer
Motivering: Schopenhauer är någon jag nyligen stött på. Föregångare till Nietzsche, och stor kritiker av Hegel, Fietche och andra samtida (tyska) filosofer. Schopenhauer anses vara pessimismens filosof. Ändock finner man kvalitéer i honom som paradoxialt ger upphov till optimism och framtidstro. Självklart, i sann Schopenhauer-anda ska det inte tolkas så; och bara för att plocka någonting ur dess mening som jag personligen tycker är väldigt tänkvärt:
(Ang. jagande av lycka i ungdomen, och att detta gör oss olyckliga): "Det första erfarenheten lär oss är att vi bör befria oss från de hjärnspöken och falska begrepp som ansatte oss i ungdomen." och "I ungdomens perspektiv är livet en oändlig framtid; i ålderdomens perspektiv ett mycket kort förflutet." och sedan en härlig iaktaggelse om nostalgi: "Ibland tror vi att vi längtar tillbaka till en fjärran ort, när vi egentligen bara längtar tillbaka till den tid som vi tillbringade där då vi var yngre och friskare. Så bedrar oss strax tiden under rummets mask. Om vi reser dit inser vi bedrägeriet." (Källa: 'Schopenhauer' av Gunnar Fredriksson).
Också är det Schopenhauer skriver om intressant, också trots att han levde hela sitt liv av sin fars arv, så menar han på att det inte är någonting fel med det, så länge han tillför något vetenskapen; och där kan jag inte annat än hålla med. Ser man allting ur ett historiskt perspektiv, så är Schopenhauers material viktigare än om han knegat hela sitt liv, även fast det inte har betydelse så länge han får ut det relevanta till allmän beskådning (och i vissa fall är detta möjligt, trots hårt arbete samtidigt (se möjligen: Einstein, Lavoiser?))
Därtill skänkte Schopenhauer bort stor del av sin förmögenhet när han avled (till Fonden för änkor och faderlösa barn) vilket tyder på en viss grad av humanism som går att uppskatta, från denne pessimismens filosof. Inte illa...

Det finns mer med Schopenhauer att tala om, fast jag tror min motivering trots längd inte har varför jag personligen uppskattar honom. För att fatta mig kort, Schopenhauer må ha åsikter av spridda slag, men återkommande är ändå en viss typ av klarhet och uppriktighet, som jag tycker mig finna frekvent för många tyska filsofer.

När jag läser texter av eller om vissa tänkare händer det att jag inspireras och mitt tänkande påverkas av dessa, däremot kommer jag sällan ihåg saker och ting så klart att jag med några få ord kan sammanfatta en specifik filosofs lära eller idéer. Här blir det mest namndroppande således. Några smartskallar jag direkt eller indirekt studerat med behållning:

G.H. von Wright, Schopenhauer, Nietzsche, Lewis Mumford, Paul Virilio

Tex

Självklart kan det vara svårt att sammanfatta en filosofs lära med endast ett par ord, och det är därför syftet med tråden att man själv kan lyfta fram det man uppskattar med filosoferna man läst. Ofta är det så, i varje fall för mig, att de idéer jag mest kan identifiera mig med, har jag lättast att komma ihåg.

Blev nyfiken på Nietzsche så beställde "The Basic Writings of Nietzsche" av Kaufmann, någon som har erfarenheter av den eller kan rekommendera något annat?

Jag gillar Kaufmann, och tycker han förmedlar Nietzsche's åsikter på ett konstruktivt sätt. Jag har dock inte läst "The Basic Writings of Nietzsche" men tvivlar inte på dess innehåll, bara genom författarens namn (kanske naivt).

Boken som finns på samma sida som du länkar, "The Portable Nietzsche" också av Kaufmann har jag dock läst, och det är en bra och lättläst biografi, som du bör ta dig en titt på. Annars kan du säkert komma över någon svensk översättning, eller kanske någon annan (i grunden) svensk biografi.
Personligen tycker jag det är ett bra sätt att ta mig an filosofer, genom att först läsa någon biografi, och därefter se vad jag tycker verkar intressantast av deras verk.

Förslagen vidare läsning: Tragedins födelse, Bortom gott och ont / Till moralens genealogi, Mänskligt alltför mänskligt, Antikrist ; Hammaren talar (tydligen svensk titel; har personligen bara läst den på engelska) och självklart: Så talade Zarathustra.