Vem vill ha en kvinna 49 år med barn på heltid?

Hej,

Jag är kvinna, 49 år och ny här på Flashback.
Har det bra i livet, ytligt sett, dvs bra boende, bra ekonomi, bra jobb, fina vänner och annat man kanske kan tycka är viktigt. Jag är social och ser väl helt ok ut och yngre än min ålder. Har alltid velat ha barn och eftersom tiden gick och jag aldrig lyckades träffa rätt så skaffade jag barn på egen hand. Det var ingen lätt resa men min dröm gick i uppfyllelse och jag har nu en underbar dotter på 5 år.
Men ingen man. De jag träffat har vuxna barn och är inte sugna på ett liv med småbarn igen. Jag är tydlig med att jag inte söker nån pappa till min dotter men ändå, träffar jg någon måste den personen på något sätt visa lite engagemang eftersom jag har min dotter på heltid.
Vad säger ni män, är det bara att lägga ner "jakten" och acceptera att fortsätta leva som singel?
Obs seriös fråga, jag vet verkligen inte hur jag ska gå vidare.

I Stockholm är väl förstföderskor uppe i, och förbi 35 år, så att en kvinna på 49 år med ett 5 år gammalt barn skulle vara något galet och avvikande som inte förekommer där ute, känns som något scenario du byggt i din egna skalle.
Flytta till huvudstaden!

Jag separerade för nåt år sedan är i din ålder och har en del erfarenheter av kvinnor UTAN barn.
1 kan dom inte få barn är dom jävligt bittra till gränsen på psykotiska, inte alla kanske
2 allmänt omöjliga att leva med

Vet inte hur aktivt du söker men ibland måste man lägga ned "jakten" för att vara förutsättningslös nog att kunna hitta rätt.

Att det finns nån som uppfyller dina kriterier som du skriver här är jag övertygad om.

Allt beror på utseendet.

Det är aldrig kört för dig. Det är klart att om du hittar någon så behöver man ge lite tid till din dotter, en relation handlar inte bara om sex. Du hittar säkert någon.

Bor redan i stan. Hopplöst.

Ja, det är nog svårare att hitta någon nu än vad det var tidigare och då lyckades du ju inte.

Varför skulle du vara mer eftertraktad nu när du är äldre och dessutom har ett litet barn på heltid?

I våra dagar finns det män runt din ålder, som har relativt små barn fortfarande. Det gäller bara att hitta dem. De borde väl inte ha något emot att du också har ett barn - särskilt om de själva har flera. Visst, det blir en nackdel att ni inte kommer att ha några barnfria helger eller semesterveckor, då ni kan ägna er helt och hållet åt varandra. Men å andra sidan har du inget ex som han måste konfronteras med titt och tätt heller.

Kanske skulle du försöka söka IRL i stället, i miljöer som inte först och främst är till för partnersökande? För när man väl har fallit för någon, så är man ju redo att acceptera mycket mer än man skulle ha gjort, om man skulle ha suttit på en dejtingapp och kryssat i (t.ex. att personen inte får vara ensamstående förälder, eller inte får ha hemmavarande barn). När man väl ÄR kär i någon, så tar man han/henne som han/hon är med bagage och allt.

Vette fan, tror du målar fan på väggen bara, klart som fan det finns, var och varannan lever i komplicerade varannanvecka-förhållande med typ 9 ungar kors och tvärs, att vara 49 år med ett barn på 5 låter inte så läskigt som du får det och låta.

Mitt senaste förhållande var med en tjej som hade två barn i åldrarna 5-8.

För min egen del så var det alldeles för mycket tid som gick åt till dem, och för lite tid till oss. Ganska logiskt egentligen.. Om man tänker från hennes sida.

Jag hade aldrig tänkt tanken att dejta någon med barn, och jag visste inte om att hon hade det heller(första dejten). Sedan klickade vi så jävla bra, och jag blev tokkär i henne. Men tänkte hela tiden i bakhuvudet hur det skulle bli om vi flyttade ihop.

Inget jag hade gett mig in i igen. Hade kanske sett annorlunda ut om dom var äldre & kunde sköta sig själva.

För din egen del tror jag att det bästa är om du hittar en snubbe som också har ett barn.
Du behöver inte ge upp, men att få en snubbe utan barn(och med dig som har ett litet barn) så tror jag det är svårt. Enklare om dom är äldre.

Vardagen för den eventuella snubben kommer bli helt annorlunda, från att gå till att vara helt fri till att helt plötsligt fostra någon annans avkomma är inte något man stävar mot.

Tror dock det är helt annorlunda om du hittar någon som redan har ett barn.

Är du någorlunda vettig, snygg och har självinsikt att ditt barn "tynger" ned dig i jakten på en man, du kan behöva sänka ribban, så visst lär du träffa din man.. Finns en del ensamstående hel och halvtidspappor du har mycket gemensamt med, var inte rädd för yngre killar om de har mognad (och i vissa fall egna barn)

Lycka till!