Slutprov och familjeliv krockar, allt känns hopplöst.

Hej, jag vet inte om dethär är rätt forumdel så om det inte är det så får mod gärna lägga det rätt istället.

Jag tog studenten 2023 med ett betyg ifrån gymnasieexamen. I vintras anmälde jag mig till en kurs för att få högskolebehörighet, typ komplettera gymnasiebetygen. Går i kursen nu på distans men provet är på plats i Stockholm. Exakt den helgen båda tillfällena är så är jag i en annan stad för att fira min farmors 75årsdag. Jag och hon är väldigt nära och vill verkligen inte missa den, tågbiljetterna bokades över en månad innan kursen började och trodde inte provtillfällena skulle vara på en helg. Kursen slutar dessutom inte förrens en vecka efter de lagt provtillfällen så trodde tillfällena skulle vara senare. Men det är my bad. Jag vet bara inte vad jag ska göra.

När jag flyttade från min hemstad tänkte jag att jag inte skulle sakna den alls. Har heller inte riktigt gjort det. Men nu sitter jag här och det känns som att jag måste välja mellan att äntligen bli behörig till högskolor och jag har varit så enormt peppad på denhär kursen då den skulle kännas som en fresh start och en chans för mig att äntligen ta tag i allt och få upp mina betyg, komma in på min drömutbildning, eller att gå på min älskade farmors 75årsfest.

Jag har aldrig saknat hemmet som nu. Vill bara att båda ska gå att göra samtidigt. Känner mig så hopplös och besegrad. Hade så mycket motivation och vilja och nu vet jag inte vad jag ska göra. Har inte bott hemma på flera månader och inte saknat det alls men just nu vill jag bara gråta i mammas famn. Jag har känt mig omringad av vänner här i Stockholm men just nu känner jag mig bara så ensam.

Det som kan diskuteras är väl ifall jag bara borde skita i denhär kursen och söka den igen till hösten och hoppas att allt inte skiter sig då. Behöver bara lite stöd och bekräftelse om att allt inte är helt hopplöst. Är det någon mer som hamnade efter i gymnasiet och kände sig värdelös åren efter men tog igen det? Sitter här och undrar vad det ska bli av mig.

Du har ju gjort allting rätt, du ska verkligen känna dig stolt över dig själv. Det är klart att du ska göra slutproven och få den start du behöver och vill ha. Du har ju kämpat för det.

Jag förstår att det är hårt att missa din farmors 75-års kalas, men hon kommer att förstå. Framför allt kommer hon vilja att du gör klar din kurs så att du kan fortsätta på högskola/universitet! Det kommer fler födelsedagar!

Din farmor kommer att vara så upptagen och upptrissad av sitt firande och alla hon ska prata med på festen, så den tid hon får med dig blir bara så knapp ändå på en sån fest. Planera istället att besöka henne en helg efter att din kurs är klar, och bjud ut henne på restaurang och fira henne bara du och hon.

Vad har du på planer framåt med högskola eller universitet? Funderat på lumpen? Det är också en karriärmöjlighet med ubildningsmöjligheter.

Jag tycker absolut att du ska fokusera på din utbildning. När kalaset sedan är över, så kommer du att tänka "jaha, och vad gör jag nu??" Och tänk om du inte kommer in nästa år? Och vad ska du göra tills dess???

Vad skulle din farmor säga? Jag tror inte att hon skulle säga att du ska skippa en utbildning som kan gälla hela din framtid. Lycka till med allt!

Hur är detta ens något att fundera över? Självklart skippar du kalaset.

Fokusera på slutprovet, din farmor kommer förstå det. Sedan kan ni, som någon föreslagit i tråden, göra någonting annat trevligt som att gå ut på middag, göra en utflykt eller liknande. Det innebär ju även att din farmor får litet extra uppvaktning utöver sin officiella 75-årstillställning. Och du känner dig mer nöjd och avslappnad för att du har genomfört slutprovet.

Att man känner sig så där vilsen och "låg" är inget ovanligt, särskilt när man vet att man har någon stor utmaning framför sig. Och att man måste ta sig igenom det själv utan att ha sina nära och kära hos sig. Så känner nog många av oss när vi hamnar i liknande situation, så du är inte ensam. Se det som en del av vuxenlivet. Och längre fram kommer du minnas studietiden i Stockholm som en av de bästa perioderna i ditt liv. Lycka till!

Gör slutprovet. Eftr det åker du till farmor och ger henne en kram även om alla andra gått hem.

Vill inte vara negativ,men det här är inget mot de beslut då kommer ställas inför i livet. Bara skippa kalaset. Hälsa på farmor nån annan gång.

Du förklarar för farmor hur det ligger till och hon kommer naturligtvis förstå och stötta dig i detta. Det uteblivna kalaset kompenserar ni tillsammans efter att du skrivit provet.

Inga konstigheter. Bra jobbat hittills!