Beroendeställning

Vad gör man när man är vuxen och bor hemma utan inkomst och med skulder till kronofogden så man inte får lägenhet och man är i beroendeställning till sina föräldrar som dag in och dag ut ger dig ångest och självmordstankar mer vill jag inte utveckla om det.
Jag har brytit ner mig själv och mitt självförtroende så jag orkar inte ens söka jobb eller försöka skaffa en flickvän.
Detta börjar påverka omgivningen runt mig och folk verkar vara störa säg på mig mm.
Hur gör jag?

Kontakta socialtjänsten och förklara din situation? Kan vara svårt att få hjälp där, förstår det, men det kan vara värt att prova åtminstone.

Annars kanske gå utbildning och söka studentbostad eller bo på internat?

Du får börja med små steg att ta dig ur din situation. Börja ta ansvar för ditt liv och LEVA ditt liv. Jag förstår att det känns som ett oöverstigligt berg - men börja i en del av problemet och ta dig sakta framåt. Ska man äta upp en elefant måste man ändå äta den tugga för tugga så att säga.

- Kan du göra något åt din ekonomi? Skuldsanering?
- Har du någon utbildning? Vad vill du jobba med?
- Kontakta arbetsförmedlingen och prata med dem om hur de kan hjälpa dig komma i sysselsättning?
- Försök att bidra till de som stöttar dig nu - även om det inte är med pengar. Om du bor hos dina föräldrar - fixa lite hemma, hjälp till, bli en del av familjen.

Jag har kontaktat dom och fick inte någon hjälp alls förutom ett akutboende som det bodde massa andra sjuka människor. Då kände jag att jag kan lika väl bo hemma med mina sjuka föräldrar men jag blir bara mer och mer hatiskt och självförtroendet är på botten och jag börjar få dumma tankar och är rädd att jag någon dag kommer göra något dumt man känner säg helt bortglömd och i vägen.

Att bo på internat eller studentboende får mig att bli nervös bara av tänka på det.

Jag frågar om hjälp här? Och du kommenterar såna saker? Du måste ju må sämre en mig hahaha.

Det här är lite svårt. Jag gillar generellt inte att sparka på någon som ligger ned men samtidigt har man alltid ett egenansvar. Dels för situationen man befinner sig i men även hur man har hamnat där.

Jag tror generellt inte att det hjälper någon att stryka dem medhårs utan gillar mer det som ibland kallas för "tough love". Problemet är att inte alla som behöver hjälp (och säger sig vilja ha det) uppskattar det. Ofta vill de ha en enkel väg ut eller att någon hjälper dem att fortsätta sitt dåliga beteende för allt annat innebär att de måste börja ta ansvar och arbeta själva. Inte alla vill det men det finns i princip ingen annan väg.

Så TS, jag tycker att Maviel ställer bra frågor. Vad är du beredd att göra själv? Du skriver att du har ingen ork men om du inte orkar att börja kämpa, vem ska göra jobbet som behövs? Varför ska någon komma till din räddning? Varför ska någon lägga tid och energi på just dig? Vad har du att erbjuda någon?

Vad gäller flickvän. Glöm det. En person som inte orkar med sig själv kan inte orka med någon annan heller och vilken normal person vill vara tillsammans med någon som är djupt nere i brunnen? I bästa fall blir den en "medgörare". I sämsta fall en som man tillsammans med fortsätter gräva sig allt djupare ned.

// CC

Du kommer aldrig ur det om du inte agerar..

Det finns ganska få genvägar till vuxenlivet och dem som finns är inte till för alla.
Så istället för att sitta och hoppas på en mirakellösning ska kliva in i ditt sovrum med allt serverat så börja ta tag i livet från början.

En daglig sysselsättning är A&O
Börja med att sök jobb (skitjobbigt, jag vet), får du ingen ingen eller lite respons så kolla runt efter en lämplig utbildning.
Så snart du har en sysselsättning så kan du börja kolla efter lämplig bostad (kanske studentlägenhet)
Bygg upp ett socialt liv genom din sysselsättning samtidigt som du distanserar dig ifrån din toxiska föräldrar. Skaffa dig en hobby så även din fritid blir meningsfull.
Gör upp en återbetalningsplan för din skulder och följ den.

Sedan har du de kriterier uppfyllda som de flesta tjejer har som grundkrav på en framtida partner.

Lycka till!

Väldigt enkelt svar.

Flytta utomlands.

Flytta till solen.

Där kvinnor får vara kvinnor.

Där män får vara män.

Lycka till

Dina föräldrar betalar tak över huvudet, mat, telefoni och internet. Skaffar du jobb kan du lägga hela lönen på att betala av skulderna och du slipper träffa dina föräldrar om dagarna. Försvinner skulderna kan du lätt få bostad. Om du accepterar studentbostad eller annan normal levnadsstandard för en ungdom d.v.s. Livet är hårt.

En till sak, vänta med att skaffa flickvän. Du behöver jobba med dig själv först.

Hmm... Ni är många i samhället, tyvärr... Du verkar ha tagit dina föräldrar för givet, du har en "trampolin" in till vuxenlivet men du har inte tagit vara på det.

Så vad ska du göra? Se först till att börja ta ansvar samt initiativ till att komma fram i livet, dina föräldrar samt du lever i den tid där dagens föräldrar får det svårare och svårare då man har daltat fram något skit beteende. Om du har psykisk ohälsa, sök hjälp.