Har du varit någon intressant person i ditt tidigare liv? Napoleon? Cleopatra?

För många är detta ju störtlöjligt. Vi har ett liv bara och inget annat. Men över hela världen finns det religioner med flera miljoner människor som accepterar detta som obestridligt faktum, detta med reinkarnation. Ja kanske rör det sig om någon miljard som VET och inte bara tror eller anar.

Jag stötte på en person som dog strax innan jag föddes. Och på något vänster blev det så att det var som att se sig i en spegel. Lite otäckt. Men jag tror inte att jag var den personen. Vi är helt enkelt bara väldigt lika.

Men ni som tror och vet... har ni på känn eller anar vem ni var? Är det någon intressant? Det behöver inte vara någon berömd person jag syftar på här, även om det är lättare att identifiera en sådan, då denne ju är berömd och är någon som man kan veta om.

Det finns även past life regression som en del håller på med när det kommer till hypnos. Hittade ni någon där kanske? Det vore intressant att veta.

Jag var Hitler i mitt tidigare liv. Innan det så var jag Jesus.

Blir lite jobbigt nu för personen ovan nämner att hen var Jesus i sitt tidigare liv. Men jag känner ju mig också ganska säker att jag var Jesus i mitt tidigare liv.

Kan det vara så att jag helt enkelt känner fel och att jag borde leta vidare inom mig vem jag kan ha varit?

Du får gå till en specialiserad hypnotisör, och göra past life regression. Det är kanske ännu enklare att kontakta en scientolog och bli auditerad. Scientologer är experter på att använda en e-meter som kan kontrollera sådant här. Om både du och användaren ovanför var Jesus, så kan det bero på att ni var kroppstetaner anslutna till Jesus.

Det har sina risker att gå med i en sådan där sekt, men om du verkligen vill veta mer om detta så...

Kanske Nelson Mandela. Man vet aldrig

Exakt här gör du bort dig totalt.
För visst kan man tänka att din TS är trams från början.
Men här visar du just att du inte har mer än trams att komma med.

Jag tror på reinkarnation jag vet i faktum jag kan ta livet just nu och kommer tillbaks igen 100%. Jag minns och minnen från den ofysiska världen.

Det är faktisk så att HELA mänskligheten har fått EN andra chans och att vår neurologiska själ sinnen är inne i ett litet "låda" Hur den lådan ser ut har jag ingen aning om. Vet bara det är en låda som ett analog syn. För dom som minns före sin fysiska värld har faktisk bestämt och valt hur sin experiment ska vara, vilken familj, hårfärg, ögonfärg, Skräck/rädsla, vilka/många syskon, vad typ relation dina föräldrar och vilka behörighet dem ska ha, snäll/ond, strukturist uppväxning, vilken din själsfrände ska vara/se ut om du vill och hur många.

Innan du föds ut från morsans moderliv (för dem som minns) så åker ditt sinne i ett maskhål till en annan dimension där det finns inget form. Du träffar en avancerad civilisation som har förmågan förbruka holografiska projektioner och massa tunga sladdar runt rummet.

När du har bestämt hur din "simulator" experiment ska ske, åker du tillbaka till din bestämda modersliv och ditt liv kan börja.

Jag spelade fiol på Titanic.

Jag har sett många av mina tidigare liv via regressioner. Jag mindes mitt senaste liv för 100 år sedan men vid närmare eftersökning via stadsarkivet så hade denna person aldrig ens existerat. Bara något hjärnan hade kokat ihop..

Hur som helst, i mina tidigare liv regressioner så har jag sett mig själv vara soldat, mamma, ungdom, slav x2, prostituerad, medium/sierska, pokerspelare, nomad, stjärntydare , smed. Jag har bara haft barn i 1 av 12 liv som jag har sett. I det här livet vill jag heller inte ha barn.


I en regression färdades jag tillbaka till början av 1600-talet i England. Det utkämpades något slags krig i början av 1620-30-talet. Mitt namn var Robert och jag var runt 35 år gammal. Som soldat på den tiden så drog man sig tillbaka runt 40 års ålder. Jag minns att jag hade blivit lovad kungens dotter när jag skulle pensionera mig. Jag minns hur förälskad jag var i denna kvinna. Hon hade blåa ögon och brunt och lockigt hår. Tyvärr fick jag aldrig henne. Jag dör i en strid där någon hugger mig i nacken, bakifrån med ett svärd.

För 12 år sedan var jag med om något jag aldrig kommer att vara med om igen. Jag träffade på en kvinna som skulle visa sig vara min spegelbild. Hon var min dåvarande danslärare. Energin mellan oss var elektrisk. När jag tittade henne i ögonen då såg jag mig själv. Jag var hon, hon var jag. Samma livshistoria, samma tatuering på ryggen, samma intressen, samma bakgrund. Hon hade också blåa ögon, brunt och lockigt hår.. fick sådana deja vu känslor till den regressionen som soldatlivet på 1600-talet. Det måste ha varit samma kvinna som jag aldrig fick.. Fick inte ens henne i det här livet heller. Hon var intresserad, men hon valde sin krackelerade relation med sin dåvarande kille.
Kändes som en tvillingsjäl. Jag var kär i henne i mina tankar i många år. Ville aldrig ha någon. Än idag, tänker jag på ögonblicket när tid och rum försvann och vi tittade varandra i 20 sek, för 12 år sedan.

En dag kommer människan att finna sanningen.

Alla dessa kända personer, Napoleon, Cleopatra, Jesus med fler, måste ju haft sjukt störda multipla personlighetsdrag med tanke på hur många som identifierar sig som reinkarnationer av dessa.

Kan fortsätta berätta om en annan regressionresa.

900-talet, slav under vikingatiden. Jag minns bara fragment av detta liv. Vi är någon stans i norden. Jag växte upp med min mamma, pappa och 3 syskon. Jag är äldst av alla barn vid denna tidpunkt. Jag är 16 år, 170 cm, har brunt hår, bruna ögon, bruna tygkläder på mig, både under och över till. Pappa handlade med skinn tror jag, han köpte och sålde grejer av nåt slag. Vi bodde nära en sjö, det är oktober månad, grått och mulet. Jag är på en flotta, gjord av träpålar, tappar greppet över flottan och ramlar i vattnet. Familjen skrattar åt mig.

I nästa ögonblick så kommer vikingarna. Pappa mördas, mamma och mina systrar våldtas och tas med. Mig använder de som slav. Vi separeras. Vikingarna pratade ett språk som jag inte kände igen. Det var inte svenska, skulle kunna vara danska eller norska. Jag kommer inte ihåg vad jag hette. De kallade mig alltid för "han där, du där". Jag minns att jag dör till slut av utmattning. Jag såg ut som slavarna från Auschwitz. Bara skinn och ben. Jag bar på så mycket känslor som jag aldrig fick utlopp för.

Har du med dig någon hemlis från den tidiga tiden, som att du har grävt ner benen från en gädda en meter väster om tallen? Något som i dag skulle kunna kontrolleras?

Nähe. Så förvånad jag blir.